Redan på karantänens första dag i Colombia sköts Carlota Isabel Salinas Pérez ihjäl vid sitt hem. Salinas Pérez var en känd lokal ledare och kvinnorättsaktivist i departementet Bolivar i norra Bolivia. Samma vecka varnade människorättsorganisationer för att fler mord skulle följa.

Av Christin Sandberg

COLOMBIA Bara timmar innan Salinas Pérez dödades hade hon organiserat en pengainsamling i kvarteret för att hjälpa de invånare som drabbats värst av coronakrisen.

Fram till fredagen 22 maj hade 110 människorättsaktivister och lokala ledare mördats hittills i år. Sedan coronarestriktionerna infördes i slutet av mars har situationen blivit värre.

Mord på lokala ledare är inte något nytt fenomen i Colombia. Sedan år 2006 har fler än 800 människorättsaktivister mördats enligt siffror från institutet Indepaz. Det gör Colombia till världens dödligaste land för människorättsaktivister och lokala samhällsledare.

Morden utförs av olika beväpnade grupper som slåss om kontroll över territorier.

År 2017 undertecknades ett historiskt fredsavtal mellan regeringen och FARC-gerillan. De väpnade grupperna som nu härjar har olika ursprung, men många är inblandade i narkotikahandel, olaglig gruvdrift och utpressningsverksamhet. De ser aktivisterna och de lokala ledarna som hinder för deras verksamhet.

Nu utnyttjar dessa grupper karantänen för att ytterligare befästa sin makt.

Samtidigt vittnar aktivister om att de har blivit helt skyddslösa när de tvingas vara instängda hemma, rapporterar BBC Mundo. Flera av de människorättsaktivister som lever under hot sedan tidigare har varit vana vid att byta bostad ofta, röra sig på oregelbundna tider och se till att vara skyddade genom närvaron av andra aktivister eller internationell observation. Inget av detta är möjligt under karantänreglerna.

Enligt Francisco Gutiérrez, chef för Land restitution observatory i Colombia, var situationen otrygg innan coronapandemin, men nu är den akut. I en intervju med Carlos Cardenas från biståndsorganisationen Forum Syd säger Gutiérrez att några av de faktorer som gör att situationen har förvärrats är:

Att kriminella grupper fortfarande rör sig ”fritt” i samhället på ett helt annat sätt än vad de lokala ledarna, som är utsatta för hot och förföljelse, kan göra, vilket gör dem till enklare måltavlor.

För det andra är bevakningen av vad som händer sämre. Det kommer lite information och det finns ingen som följer händelseutvecklingen på nära håll och kan vittna om allvaret i situationen.

Det finns inte heller möjlighet att organisera folk eller öppet protesterna mot det som händer.

Dessutom har icke statliga beväpnade grupper utnyttjat situationen och tagit kontroll över vissa områden, där de utövar drakonisk kontroll över vanliga invånare som bryter mot karantänen.

Gutiérrez vill även komplicera bilden av vem som står bakom morden.

– Alla beväpnade icke-statliga grupper brukar klumpas ihop som narkotikahandlare, som om de inte hade någon politisk vinkling, men det har i själva verket många grupper, säger han.

– Dessutom förblir förövaren okänd i många av mordfallen, det vill säga ingen grupp tar på sig ansvaret. Vi får inte heller räkna bort staten som en aktör här, säger han.