Närmare hundra polska kommuner har antagit bestämmelser som diskriminerar och legitimerar intolerans mot hbtq-personer, så kallade ”hbtq-fria” zoner. För att förstå vad som händer i Polen är det viktigt att titta på hur ultrakonservativa organisationer verkar i Europa och resten av världen. Det menar den polska sociologen och människorättsaktivisten Elżbieta Korolczuk.

Av Christin Sandberg

POLEN Samkönade äktenskap och adoptioner inom samkönade par har aldrig varit lagligt i Polen. Men hatet och propagandan mot alla som inte är heterosexuella har ökat dramatiskt det senaste året. Nu har en tredjedel av landets kommuner, framför allt i de sydöstra delarna av landet, upprättat ”hbtq-fria” zoner.

Det var under våren 2019 som regeringspartiet Lag och rättvisa (PiS) trappade upp retoriken mot hbtq-personer. Dels som en reaktion på den liberala Warszawaborgmästaren Rafał Kazimierz Trzaskowskis öppna inställning till hbtq-personer och hans beslut att aktivt bekämpa diskriminering, dels som en del av valkampanjerna inför EU-valet och följande parlamentsval.

Enligt regeringspartiet utgjorde hbtq-personer det största hotet.

– Det är ett traditionellt politiskt knep att hitta en fiende som hotar nationen, sade Emil Edenborg, forskare vid Utrikespolitiska institutet i en kommentar till Aftonbladet i augusti förra året.

”Västimporterat hot”

Inte långt därefter spreds benämningen ”hbtq-fria” zoner, bland annat genom att det plockades upp av regeringstrogna borgmästare framför allt i södra Polen.

Men när Jaroslaw Kaczynski, partiledare för Lag och rättvisa, rasar mot vad han kallar ”hbtq-ideologins hot mot unga polackers moral och hälsa” eller påstår att den är ett ”västimporterat hot mot den polska nationen och dess åldriga kristna värderingar” är det inte något nytt. 

Det är bara en upprepning av vad som stått på dagordningen för ultrareligiösa och värdekonservativa organisationer som är emot abort, skilsmässa och homosexualitet under lång tid.

För att förstå vad som händer i Polen är det viktigt att titta på hur ultrakonservativa organisationer verkar i Europa och resten av världen. Det menar den polska sociologen och människorättsaktivisten Elżbieta Korolczuk.

– Å ena sidan måste vi förstå hur transnationella organisationer som Agenda Europa, Världskongressen för familjer och Citizen Go är uppbyggda och fungerar samt påverkar lokala kontexter. I Polen har vi Ordo iuris-stiftelsen, som står bakom den hatkampanj mot hbtq-personer som nu pågår, men också skaffar sig ytterligare inflytande. I Kroatien har de satt upp en dotterorganisation och lobbar för lagstiftning mot abort, säger hon och fortsätter:

– Å andra sidan handlar det om hur de här ultrakonservativa organisationerna samarbetar med högerpopulistiska partier. De står bakom de nya högerpopulisternas språkbruk, strategier och ideologiska ramverk, vilket vi kan se i exempelvis Italien och Ungern.

Internationella nätverk

Elżbieta Korolczuk, som delar sin tid mellan Södertörns högskola och universitetet i Warszawa, menar att det som nu sker i Polen är att politiker från partiet Lag och rättvisa uppmuntrar hbtq-fria zoner genom att anamma det språkbruk som ultrakonservativa organisationer har skapat under det senaste decenniet.

Samma sak skriver den Warszawabaserade frilansjournalisten Claudia Ciobanu i en analys i Balkan Insight, där hon menar att den typ av bestämmelser, som de polska kommunerna nu antagit, delvis härstammar från samarbete med och finansiering från internationella värdekonservativa och ultrareligiösa grupper. Något som kartlagts av Nätverket för undersökande rapportering på Balkan (Birn).

Detta sker bland annat inom nätverket International organization for the family, som är medarrangör till Världskongressen för familjer. Den senaste världskongressen anordnades i Verona i norra Italien 2019, men den har tidigare även hållits i Polen.

Redan i Verona, under ett alternativ seminarium anordnat av det feministiska nätverket Non una di Meno (Inte en kvinna mindre), varnade Elżbieta Korolczuk för hur de här grupperna lindar in sitt budskap genom att säga att de är för familjen, istället för mot någon specifik grupp.

– I Polen kan vi se att värdekonservativa och nationalistiska organisationer och politiker säger att de är för familjen och vill främja politik som gynnar familjen och ger föräldrarna mer kontroll över barnen, även i undervisningen, säger hon.

Växande oro

Då, i februari 2019, var Elżbieta Korolczuk ändå försiktigt positiv och menade att det fanns möjligheter att påverka. I dag är hon betydligt mer orolig för utvecklingen.

– Jag har sett våld under pridedemonstrationer. Det är en pogromdynamik som sätts i rörelse och som är mycket farlig, säger hon och fortsätter:

– Jag är inte orolig för min egen säkerhet, men för utsatta individer och grupper. Jag är också orolig för kulturen i samhället, för när demonerna väl släppts loss är det svårt att kontrollera situationen. Jag är också orolig för Polens framtid i EU.

Enligt en rapport från Ilga Europe, en paraplyorganisation för hbtq-rättigheter som samlar över 600 organisationer, inklusive svenska RFSL, ökade hatiska uttalanden och våldsdåd mot hbtq-personer drastiskt under 2019.

– Utvecklingen har gått bakåt och är djupt oroande, säger Evelyne Paradis på Ilga Europe som står bakom rapporten i en intervju med Amnesty Press.

– Det talas mycket om de framgångar som har gjorts för hbtq-personer och ibland låter det som att jobbet med att uppnå deras rättigheter är färdigt. Men det är en verklighet de flesta hbtq-personer inte känner igen sig i, fortsätter hon.

Fler pridetåg

Men som alltid genom historien utövar de utsatta, uppbackade av människorättsaktivister, motstånd. Det sker enligt Elżbieta Korolczuk på flera nivåer.

– Ordo Iuris-stiftelsen har i Polen lagt ett förslag om att skydda det fria ordet inom högre utbildning. De anser att högre utbildning inte enbart handlar om forskning utan även vilken världsåskådning du har. Vad de egentligen vill är att öppna upp för abortmotståndare inom akademin, vilka hittills har hållits utanför eftersom det de står för inte är grundat i vetenskap, säger Korolczuk och tillägger att det är viktigt att ha koll på den här typen av framryckningar från de värdekonservativa grupperna och informera för att även kunna stoppa utvecklingen.

Hon lyfter även fram möjligheten att driva rättsprocesser för diskriminerings- och hatbrott. Och berättar att de försöker mobilisera internationellt, genom att informera vänorter om situationen i de polska kommuner som inte behandlar alla människor lika. Och hoppas att det kan bidra till ett ökat tryck och en slags skam-effekt.

Hon beskriver också hur sociala rörelser är aktiva. Inte minst har de anordnat många pridetåg det senaste året, trots förekomsten av hot och våld.

–Jag såg vuxna män attackera 16-åriga flickor under ett pridetåg i Radomska, säger Korolczuk.

– När de som sitter vid makten tillåter våld som ett medel för att dominera, tenderar våldet att sprida sig.

Män mer konservativa

Det finns ytterligare en aspekt som oroar inför framtiden. I parlamentsvalet i oktober 2019 visade sig unga polska män, som grupp, rösta mer konservativt och nationalistiskt än någon annan grupp i samhället. Medan unga polska kvinnor röstade mer vänster och progressivt än någon annan grupp i samhället.

– Kön gör verkligen skillnad. Unga män är de som i störst utsträckning köper den nationalistiska könskonservativa och nyliberala verklighetsberättelsen, säger Korolczuk.