Tusentals moskéer har förstörts i regionen Xinjiang i Kina. Idag finns det färre moskéer i regionen än under kulturrevolutionen. Det framkommer i nya uppgifter från den australiensiska tankesmedjan Australian Strategic Policy Institute (ASPI).

Av Christin Sandberg

KINA De många moskéerna har förstörts under de senaste tre åren, och det finns nu färre än någonsin sedan kulturrevolutionen. Det framkommer enligt de satellitbilder samt vittnesmål från regionen, som det australiensiska institutet ASPI har samlat in i ett dataprojekt.

ASPI menar att den kinesiska regeringen hävdar att det finns 24 000 moskéer i Xinjiang och att de respekterar religionsfriheten, men de uppgifterna stöds inte av det som framkommit på bilder och enligt vittnesmål. Färre än 15 000 moskéer har ASPI kunnat bekräfta, finns fortfarande kvar.

Förutom moskéer har andra även andra kulturbyggnadsverk förstörts.

Två platser, regionhuvudorten Urumqi och staden Kashgar, dit många turister kommer, är drabbade i mindre utsträckning. Men enligt uppgifter som ASPI fått in från besökare som besökt platserna var moskéerna stängda med hänglås eller hade tagits i bruk för andra ändamål.

Tidigare i år rapporterades att ASPI tagit fram uppgifter om att fler än en miljon uigurer och medlemmar från andra muslimska minoriteter sedan 2017 har försvunnit in i omskolningsläger i Xinjiang-regionen. Det beskrevs som ett systematiskt regeringsstyrt program för kulturellt folkmord.

Enligt uppgifterna som då framkom utsätts fångarna i lägret för politisk indoktrinering och tvingas avsäga sig sin religion och kultur. Det har även förekommit vittnesmål om tortyr, tvångssterilisering och tvångsarbete.

Den kinesiska regeringen har svarat med att säga att det rör sig om utbildningsläger utan tvång. I ett annat uttalande från Beijing framkommer det att det handlar om att bekämpa religiös extremism. Men enligt ASPI är syftet att införliva minoriteterna i den kinesiska etniska Han-majoriteten.

Tidigare i veckan publicerade The Guardian uppgifter om att den kinesiska regeringen har infört ett massarbetskraftsutbildningsprogram även i Tibet, vilket lär likna det som finns i Xinjiang, samt att bestämmelser införts för att begränsa användningen av det mongoliska språket, som talas av delar av befolkningen i regionen Inre Mongoliet i norra Kina.