Kampen om att vara först ut med ett godkänt Covid-19-vaccin pågår för fullt. Länder positionerar sig inför de kommande, saluförda doserna, bland annat för att sälja dem vidare. I Kina har statliganställda redan börjat vaccineras med ett för omvärlden icke-vedertaget vaccin. Spelet om vaccinmiljarderna är i full sving – men ingen är immun mot den förestående skuldkrisen, varnar ekonomer.

Av Klas Lundström

COVID-19 En rad pågående vaccinationstestomgångar väntas tillkännage sina resultat i oktober. Men i takt med den globala pandemins fortsatta spridning och allmänhetens press på politiker om restriktionslättnader hörs farhågor om vaccinframtagandet från forskarhåll. Storbritannien har förvisso gett University of Oxford och läkemedelsbolaget Astra-Zeneca klartecken att återuppta sin vaccinframtagandeprocess efter tillfälligt stopp till påträffade bieffekter bland deltagare.

Det är inget konstigt i att framtagningsprocesser av nya vacciner tillfälligt stoppas för temporära utredningar. Men i fallet med Covid-19 har liknande testprocesser tillfälligt stoppats i Brasilien, Sydafrika och USA. Detaljerna inifrån framtagningslaboratorierna är knapphändiga, vilket forskare befarar kan leda till allmänhetens misstro och spridande av falska rykten.

– Vi vill inte ge vacciner ett dåligt rykte, vi vill försvara vaccinförtroendet – men det råder en otrolig brist på öppenhet, säger Yannis Natsis, policy manager vid European Public Health Alliance med säte i Bryssel, till tidskriften Nature.

”En mellanväg som gynnar rika länder”

Astra-Zenecas verkställande direktör Pascal Soriot har – under en paneldiskussion arrangerad av World Economic Forum den 24 september – försvarat riktlinjerna för läkemedelsbolagets kliniska prövningar som menar att information om enskilda deltagare inte ska offentliggöras för att såväl skydda deras som studiens integritet.

De rådande fas-3-testerna berör flera tusen deltagare, men flera forskare – däribland Thomas Lumley, biostatistiker vid nyzeeländska University of Auckland – menar att fler tester och fler deltagare är av nöden för att leverera konkreta svar på huruvida ett vaccin verkligen reducerar de mest kritiska följderna av Covid-19. De rådande vaccintesterna har enligt Lumley valt en mellanväg, vilket i form av en stor vaccinationsvåg skulle göra mycket för att minska smittspridningen i samhället:

– Ett modesteffektivt vaccin skulle vara till stor hjälp, säger Thomas Lumley till Nature.

Hjälporganisationen Oxfam belyser i en färsk rapport ett annat hörn av framtagningsprocessen – den om det senare godkända Covid-19-vaccinets tillgänglighet:

”Rika länder som motsvarar 13 procent av världens befolkning har redan tillskansat sig mer än hälften (51 procent) av de ledande Covid-19-vaccinkandidaternas utlovade doser”, skriver Oxfam.

Malaria – en annan vaccinhuvudvärk

En förlaga till det upptrappade spelet om Covid-19-vaccinet, informationstillgång och vilka som kan komma att få veckla upp sina tröjärmar inför vaccinationsnålen har varit framtagandet av ett malariavaccin.

2015 godkändes världens första licenserade malariavaccin – RTS,S, även känd som Mosquirix – efter flera års vistelse på laboratoriernas ritbord. Vaccinet togs fram på 1980-talet av forskare verksamma vid det nuvarande belgiska läkemedelsbolaget GlaxoSmithKline i samarbete med bland annat Microsoftgrundaren Bill Gates och hans fru Melinda Gates stiftelse.

Under 2019 sjösattes pilotprojekt i Ghana, Kenya och Malawi och effektgraden räknas till mellan 25 och 50 procent bland nyfödda och små barn. Under 2021 väntas nya beslut fattas om fortsatta tester i malariadrabbade länder, vilka föregås av – för läkemedelsbolagens räkning – lukrativa upphandlingsförhandlingar.

”Vaccin – ingen helhetslösning”

Förhoppningen om ett effektivt malariavaccin får emellertid inte skugga fortsatt användande av myggnät och myggmedel, menar Micael Serafini vid Läkare utan gränsers schweiziska huvudkontor i Genève.

Hon får medhåll av den erfarne malariaforskaren Brian Greenwood, som varit med och översett malariavaccinationsprogrammets pilotprojekt 2019:

– Vad händer om folk slutar sova under sina myggnät och ifall föräldrar slutar uppsöka sjukvård med sina febriga barn för malariatester. Det måste följas noga, säger han till tidskriften Science.

Liknande farhågor hörs från den pågående framtagningsprocessen av ett Covid-19-vaccin. Säkra avstånd, munskydd och restriktioner kring stora folkuppslutningar får inte underskattas i bekämpningen av den rådande smittspridningen.

En kostnadsfråga

Långt ifrån alla invånare i malariadrabbade länder världen över väntas därutöver ha råd med Mosquirix då vaccinets rekommenderade dosantal – tre omgångar – uppgår till en total kostnad på 200 kronor. Allt i ett skede då OECD:s biståndskommitté DAC – som har till uppgift att granska medlemsländernas biståndsvolym och biståndskvalitet – konstaterar att biståndet till utvecklingsländer ligger kvar på samma nivåer 2019 som 1990 – motsvarande 0,30 procent av medlemsländernas sammanvävda BNI.

FN varnar för att den globala trenden med sjunkande nivåer av bistånd medför stigande skulder hos utvecklingsländer, något som inte bara minskar enskilda staters förmåga att angripa hälso- och sjukvårdsproblem med full kraft, utan även sämre rustar dem för att dra sitt strå till stacken i kampen för världens hållbarhetsmål.

Bidragsberoende är heller ingen hållbar lösning, menar Ghanas president Nana Akufo-Addo, men till och med filantropen och superkapitalisten Bill Gates tillstår att den privata sektorn – som är tänkt att fylla tomrummet som det uteblivna biståndet lämnar efter sig – inte kan lösa allting:

– Vi måste vara realistiska kring vilka hål som den privata sektorn kan och inte kan täppa igen, menar Bill Gates.

En frågeställning som i tider den globala Covid-19-pandemins globalekonomiska följder speglas mot en stundande skuldkris.

”En indikation på problemets vidd är att 90 länder redan har vänt sig till Internationella valutafonden (IMF) för tillgång till nödlägesfinansieringsinstrument. Det står klart att det här inte bara är ett problem för låginkomstländer i Afrika”, skriver Homi Kharas, ekonom vid tankesmedjan Brookings utvecklingsprogram, i en analys.

Kina massvaccinerar

I slutändan är det upp till enskilda länder att reglera, bestämma och köpa in ett godkänt Covid-19-vaccin. Just nu arbetar ett tjugotal läkemedelsbolag febrilt för att vara först ut med färdiga paket, allt för gynnsamma förhandlingspositioner. I Kina har invånare emellertid redan injicerats av vad landets läkemedelsproducent Sinovac kallar ett säkert Covid-19-vaccin.

Statligt anställda och anställda inom statliga ägda bolag var först ut, rapporterar New York Times. Inom kort ska även lärare, matbutiksanställda och kineser med uppdrag utanför landets gränser vaccineras. Globala hälsoexperter åser den kinesiska massvaccineringen med frågande miner. Inget land har hittills injicerat ett oprövat – eller åtminstone globalt vedertaget – vaccin i lika stor skala utan föreliggande studier.

– Min oro är att många anställda i de berörda bolagen finner det svårt att vägra delta, säger Kim Mulholland, barnläkare vid australiska Murdoch Children Research Institute och involverad i många Covid-19-testprocesser, till New York Times.

”Covid-19-vaccinsfamiljen” – dysfunktionell eller solidarisk?

I fråga om vaccinering av uppmärksammade och globala sjukdomar som exempelvis Covid-19 och malaria är det klart att mycket finns att vinna på att vara först i mål med färdiga sprutor. Prestige, politisk strålglans, ekonomiska vinningar (särskilt för länder där läkemedelsbolag är knutna till statliga myndigheter).

Just den senare aspekten – ekonomin – silas också i slutändan ner på enskilda individer, varav många lever under redan socioekonomiskt svåra förhållanden. Att enskilda länder, företrädesvis i västvärlden, säkrar doser av Covid-19-vaccinet redan innan ett vaccin finns på plats och inte bara för att dosera sin egen befolkning utan även för att sälja det vidare, talar om ett högriskspel med en potentiellt dödlig sjukdom som spelbräda.

Därför uppmanar WHO samtliga länder i världen att ”anslutSinoa sig till Covid-19-vaccin-familjen”.

– Vi har lärt oss den hårda vägen att den snabbaste vägen för att sätta stopp för pandemier och att återstarta ekonomier är genom att skydda högriskpopulationer överallt, snarare än enskilda länders hela befolkningar, säger WHO:s ordförande Tedros Adhanom Ghebreyesus, rapporterar Financial Times.