I Paraguay överlämnas barn och ungdomar som lever i fattigdom på landsbygden eller tillhör marginaliserade ursprungsfolk till rika familjer. Där förtjänar de uppehälle med hushållsnära tjänster och barnarbete i utbyte mot skydd och mat. Löftet är utbildning och ett bättre liv – men verkligheten blir en form av slaveri.

Fenomenet är känt som ”Criadazgo” och är djupt rotat i det paraguayanska samhället. Arbetet med att utrota fenomenet går långsamt och covid-19-pandemin har blivit det senaste i raden av omständigheter som förlänger traditionens överlevnad i ett av Sydamerikas mest ojämlika länder.

Av Norma Flores Allende

BARNARBETE – del 4 | I flera decennier var Karina, som egentligen heter något annat, hushållsarbetare i Asunción och Buenos Aires. Hennes berättelse liknar den som hörs från många andra paraguayanska tjejer.

– Min mamma hade fyra barn och jag var den sista. När jag var äldre gav hon mig andra människor att sätta mig i skolan. Min mor trodde på dessa människors ord, berättar hon för Tidningen Global.

Verkligheten var dock en annan.

– Du har aldrig tid till studier. De säger att de kommer att skicka dig till skolan och de skickar dig aldrig, säger hon.

Flickor, pojkar och ungdomar i det här tillståndet av slaveri utsätts för olika former av våld och diskriminering.

– När du är en ”criadita” är du först upp på morgnarna och sist i säng om kvällarna. Du måste göra allt och sedan är det du som äter resterna. Du får aldrig bli sjuk. Du får aldrig vara hungrig. Du får aldrig vara varm eller kall. Du får aldrig leka eller gå ut i kvarteret utan tillstånd, säger Karina.

Om något av barnen i familjerna hon tjänade i hade sönder något var det alltid hon som var skyldig. Var hon sjuk, ont någonstans, smärtor, var hon ändå tvungen att arbeta. En verklighet som inte förändrats noterbart genom åren.

Utbredd tradition

”Criadazgo”, som fenomenet kallas, förblir en utbredd sedvänja i det paraguayanska samhället.

– Även om en viss medvetenhet om det har ökat, särskilt sedan den demokratiska öppningen 1989, säger Mabel Benegas, vid barnrättsorganisationen Global Infancia, till Tidningen Global.

Det finns alltjämt övertygelser som legitimerar och normaliserar denna typ av slaveri på kulturell nivå, menar Benegas:

– ”Criadazgo” anses fortfarande vara ett slags solidaritetspraxis i den mening att förmögna familjer förmodligen stöder barn i fattigdom för att förse dem med mat och utbildning som de annars inte skulle ha tillgång till, förklarar Benegas.

2,5 procent av Paraguays barn drabbade

Den senaste tillgängliga officiella statistiken om ”Criadazgo” är från 2011. Då konstaterades att 46 993 barn och ungdomar befann sig i denna situation, motsvarande 2,5 procent av Paraguays totala barnpopulation.

– Det finns begränsningar när det gäller att bringa klarhet och få exakta uppgifter. Att upptäcka förekomsten är svår på grund av assimileringen och osynligheten av denna form av slaveri som finns i samhället, menar Walter Gutiérrez, biträdande minister vid ministeriet för barn och ungdomar (MINNA), i samtal med Tidningen Global.

Det bör understrykas att Paraguay är ett av Latinamerikas mest ojämlika länder med utvecklingsindex lägre än genomsnittet för den regionen. I den kontexten blir det svårt för barn och ungdomar att få tillgång till utbildningsmöjligheter.

Enligt UNICEF tas mer än 60 procent av barnen ur skolan av ekonomiska skäl. Covid-19-pandemin har därtill försämrat utsikterna, vilket lett till ökad fattigdom bland befolkningen i allmänhet, mer frekventa skolavbrott och en ökning av rapporterade fall om våld mot barn och ungdomar, samt könsrelaterat våld.

Walter Gutiérrez pekar också på en tjugoprocentig ökning när det gäller barnarbete på gatorna som ett resultat av den pågående socioekonomiska och hälsorelaterade krisen.

Pandemin det senaste hindret

Pandemin utgör därtill även ett hinder för att överge praxis med ”Criadazgo” i Paraguay genom att förvärra strukturella förhållanden som fattigdom och ojämlikhet. ”Criadazgo”-situationen i landet kan till och med förvärras som en följd av pandemin.

– Det finns ingen specifik statistik ännu, men pandemin är en viktig faktor som påverkar, säger högre tjänsteman till Tidningen Global.

Slaveriet för flickor, pojkar och ungdomar i den inhemska sfären drabbas främst flickor. Över 80 procent av barnen som genomlider ”Criadazgo” är flickor. Och i ett samhälle som Paraguay med strukturella könsnormer utförs hushålls- och vårduppgifter oftast av kvinnor. Enligt data från Global Infancia inom ramen för kampanjen ”No Es Normal” (”Det är inte normalt”) drabbades nio av tio tonårsoffer för människohandel inom denna form av slaveri i sin barndom.

När det gäller manliga minderåriga handlar det främst om anställningar och uppgifter som kräver fysisk styrka, främst på landsbygden där de ansvarar för att ta hand om boskap och plantager.

Men när det gäller förekomsten av denna form av slaveri bland flickor, pojkar och unga vuxna som tillhör ursprungsfolk finns ännu inga siffror.

– I den senaste statistiken fanns det ingen karaktärisering av ursprungsbefolkningen, konstaterar Walter Gutiérrez.

Ursprungsfolk mest utsatta

Flickor, pojkar och ungdomar tillhörande ursprungsfolk som är offer för ”Criadazgo” har emellertid alltid funnits genom Paraguays historia och existerar alltjämt idag.

Den paraguayanska historikern Adelina Pusineri nämner exemplet med flickor och pojkar från ursprungsfolket Aché-Guayaki som fångats och sålts för att utföra och ansvara för hushållstjänster.

Ett av offren var Margarita Mbywangi, numera Aché-politiker och tidigare chef för Paraguays ursprungsinstitut (INDI).

Barn som tillhör olika ursprungsfolk i Paraguay förblir mer utsatta: sju av tio flickor och gatubarn är från ursprungsbefolkningar och därmed mer utsatta för olika former av våld och människohandel för arbete och sexuellt utnyttjande.

Bristande lagstiftning

Paraguay saknar en specifik lag mot ”Criadazgo” – trots att landet upprättat rättsliga ramar som förbjuder slaveri och fastställer barns och ungdomars rättigheter samt arbetsrättigheter vid sidan om en omfattande lag mot människohandel.

Mabel Benegas från Global Infancia påpekar emellertid att det är långt ifrån tillräckligt:

– I avsaknad av en lag åtalas människor som fördöms för att ha barn eller ungdomar i denna situation av slaveri, förklarar han.

Även om det finns en rättslig ram utesluter domarna inte eller tar inte hänsyn till frånvaron av specifik lagstiftning, även om det är möjligt att de vuxna som anmälts kan åtalas för andra situationer, såsom olika typer av våld eller att inte ha laglig vårdnad. Ingen kan däremot åtalas för ”Criadazgo”.

Långsam förändring

Så – har situationen för ”pigorna” förändrats? Frågan ställs till Karina.

– Det är samma visa, säger hon.

Då och då ihåg uppmärksammar medier hur ”pigor” behandlas.

– Alla tar vi för givet att den här personen kommer att ta hand om din son eller dotter, säger hon.

Men – tillägger Karina – medvetenheten är trots allt större idag:

– Nu finns det färre pigor eftersom fenomenet granskas bättre, summerar hon.

*

Läs övriga delar i Global Granskar: Barnarbete – ”Allt fler barn måste jobba för att äta”, ”Allt fler barn måste jobba för att äta” och ”En rykande amerikansk mardröm”.  Nästa del i serien publiceras på måndag (21/6).