Anställda vid det libyska justitieministeriet gräver ut vad som misstänks vara en massgrav i Tarhouna i Libyen. 27 massgravar har upptäckts sedan i juni 2020 i staden som i nästan åtta år kontrollerades av Kaniyat-milisen som grundades av bröderna al-Kani. Foto: AP Photo/Hazem Ahmed

NYHETER

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Massgravar vittnar om Kaniyat-milisens skräckvälde

En begravningsceremoni hölls i fredags i Tripoli i Libyen för 14 personer vars kroppar återfunnits i massgravar i staden Tarhouna, en stad där Kaniyat-milisen länge satte invånarna i skräck. Anhöriga kräver att FN:s stöduppdrag i landet, Unsmil, ska se till att de skyldiga ställs inför rätta.

Av Bella Frank

LIBYEN Offren, som återfunnits i flera av de massgravar som upptäcktes i somras, har identifieras av deras anhöriga genom privata tillhörigheter som fanns med kropparna, uppger Libya Herald.

Hundratals boende i den libyska staden Tarhouna kidnappades och mördades av Kaniyat-milisen under flera års tid, många kroppar kastades sedan i massgravar. Enligt Human rights watch har åtminstone 338 personer rapporterats saknade i Tarhouna.

Enligt den FN-erkända regeringen Government of national accord (GNA) med säte i Tripoli har man upptäckt 27 massgravar sedan i juni förra året då GNA-trogna trupper intog staden, men många av kropparna har ännu inte kunnat identifieras.

Människorättsorganisationen Human rights watch uppmanar libyska myndigheter att utreda morden, och uppmanar utländska regeringar och FN att bistå med kriminalteknisk expertis:

– Familjer i Tarhouna vars nära och kära försvann har svårt att gå vidare med sina liv. Myndigheterna måste agera på den fruktansvärda upptäckten av massgravar genom att ta nödvändiga steg för att identifiera kroppar och ställa de ansvariga för övergreppen inför rätta, säger Hanan Salah, Libyenkännare vid Human rights watch på organisationens hemsida.

al-Kani-brödernas terror

Den lokala Kaniyat-milisen terroriserade staden i nästan åtta år. Milisen grundades av en brödraskara  under ledning av Mohamed al-Kani, den näst äldsta av bröderna som också är salafist. Tarhouna förblev länge lojal med den tidigare diktatorn Muammar Gadaffi eftersom staden gynnats under hans styre med bland annat jobb.

När folkliga demonstrationer bröt ut i Libyen i februari 2011 i samband med den arabiska våren såg al-Kani-bröderna en chans att avancera i staden. al-Kani-bröderna utnyttjade tillfället att göra upp med kusiner som stödde Gaddaffi och som al-Kani haft en långvarig fejd med. En efter en dödades kusinerna.

Fejden ledde 2012 till att den yngste al-Kani-brodern, Ali al-Kani, mördades och lemlästades.

– Ali var den här unga stiliga Kani-brodern och när han dog så gjorde de honom till en legend, säger Libyenexperten Jalel Harchaoui, vid Clingendael institute i Nederländerna, som forskat på familjens historia, i BBC:s radiodokumentär Libya’s brothers from hell.

Harchaoui säger att bröderna inte bara hämnades på de som genomfört mordet på Ali utan även på deras familjer. al-Kani-bröderna stödde senare under flera år GNA-regeringen i Tripoli men i samband med krigsherren Khalifa Haftars offensiv mot huvudstaden i april 2019 gick de in på Haftars sida.

Tarhouna strategiskt viktig

Tarhouna blev under det året en strategiskt viktig plats för attacker mot Tripoli och ryska legosoldater placerades här. Men när GNA-trogna trupper tog tillbaka allt mer mark som Haftar lagt under sig flydde Kaniyat-milisen och de fyra al-Kani-bröderna som är kvar i livet till Benghazi i öst som fortsatt är under Haftars kontroll.

BBC har talat med reportern Daniel Hilton från sajten Middle East eye som är en av få utländska reportrar som besökt Tarhouna efter att Kaniyat-milisen förlorat makten om staden, han beskriver hur fångar behandlades.

– Ovanför cellerna fanns högar med aska från eldar som de som höll dessa människor fångna tände för att förvandla cellerna till ugnar, som en slags tortyr, säger han.

Tarhouna-bon Rabia Jaballah berättar för BBC om hur hennes familj attackerades av milisen, flera av hennes familjemedlemmar greps, även hennes man. När Kaniyat-milisen flydde i somras hyste hon stort hopp om att få återse sin man. Men när hon dagen efter att staden befriats tog sig till de fängelser som milisen använt sig av vändes hoppet till förtvivlan.

I ett av fängelserna var cellerna inte större än 70 gånger 70 centimeter. Och inga fångar fanns i fängelserna.

  Det grusade vårt hopp. Väggarna var täckta av blod. Jag stod inte längre ut. Jag fick ett sammanbrott, säger hon till BBC.

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.