Västpapuas enade befrielserörelse (ULMWP) bildar en provisorisk regering och intensifierar sitt motstånd mot Indonesiens annektering av västra Nya Guinea. President är Benny Wenda, ordförande för ULMWP och bosatt i exil i London.

Tillkännagivandet innebär spiken i kistan för Indonesiens förhoppning om fortsatt ”specialautonomi” för en av sina viktigaste ekonomiska hörnpelare. Omvärldens agerande hädanefter blir avgörande för Västpapuas öde.

Av Klas Lundström

VÄSTPAPUA En provisorisk regering bildas för att få till stånd en FN-initierad omröstning om ett självständigt Västpapua. En framtida republik med avsikt om att bli ”världens första gröna stat”. Utropandet markerar en intensifiering av självständighetsrörelsen ULMWP:s kamp mot den indonesiska annekteringen av Västpapua som pågått sedan 1963.

– Det här visar att ULMWP är redo att ta över landet och visar på ett livskraftigt alternativ till det indonesiska styret, säger Benny Wenda, president för den provisoriska regeringen, till Tidningen Global.

Det är ingen slump att den provisoriska regeringen presenteras den 1 december. Datumet markerar årsdagen av 1961 års ceremoniella öppnande av Västpapuas parlament i Jayapura, då västra halvan av Nya Guinea var på god väg att uppnå självständighet från kolonialmakten Nederländerna.

ULMWP:s sjösatta process sker i enlighet med internationell rätt och bör erkännas av det internationella samfundet, menar Jennifer Robinson, överrättsadvokat vid Doughty Street Chambers i London och talesperson för Internationella jurister för Västpapua:

– Den provisoriska regeringens tillkännagivande är det senaste tecknet på västpapuanernas avfärdande och motstånd mot Indonesiens olagliga ockupation. Det är även en kungörelse av deras rätt till självbestämmande. Tidpunkten är en tydlig reaktion på de utbredda protesterna mot den föreslagna försättningen av en ”specialautonomi” och fortsatt indonesiskt styre, säger hon till Tidningen Global.

Slutet för ”specialautonomi”

En provisorisk västpapuansk regering som aviserat planer på en representativ demokratis grusar Indonesiens förhoppningar om en laglig fortsättning på den ”specialautonomi”-politik som styrt Västpapua sedan 2001.

”Specialautonomin” var en politisk eftergift från Indonesien i ett läge av demokratisering efter diktator Suhartos fall 1998. Större intäkter till Västpapua från världens största guld och koppargruva (Freeport) samt olje- och fiskenäringar utlovades, men de papuanska ”provinserna” i östra Indonesien förblir likväl önationens fattigaste när autonomins epok närmar sig sitt slut.

Jennifer Robinson framhåller Internationella brottsmålsdomstolens paragrafer som hon menar visar att Indonesiens anspråk på västpapuanskt territorium inte har någon juridisk bäring:

– Den territoriella integriteten tillhör den västpapuanska befolkningen som förvägrades rätten till självbestämmande när Indonesien misslyckades med att hålla en folkomröstning och ett fritt och rättvist val, säger hon

”Det här visar att ULMWP är redo att ta över landet och visar på ett livskraftigt alternativ till det indonesiska styret”, säger Benny Wenda, president för den provisoriska regeringen, till Tidningen Global.

Omvärldens respons avgörande

Hittills ställer sig ett 80-tal länder bakom ULMWP:s krav på att FN ska beivras tillträde till Västpapua. Allt i ett läge då väpnad konflikt har rasat i stora delar av västra Nya Guinea sedan december 2018 – bakom lykta dörrar för oberoende journalister och hjälporganisationer.

En konflikt som krävt många civila dödsoffer, tvingat 45 000 personer i internflykt och på sistone sett bestialiska mord på religiösa ledare och minderåriga på väg hem till familjer för att fira jullov. Enligt lokala människorättsaktivister som Tidningen Global har talat med är det troligt att indonesisk militär ligger bakom de alltmer frekventa utomrättsliga morden.

– Vi har aldrig sett maken till ett så hänsynslöst våld som nu. Det är tydligt att de försöker utrota våra framtida ledare, säger Jacob Rumbiak, talesperson för den provisoriska regeringen, till Tidningen Global.

”Rätt läge för en folkomröstning”

De senaste månadernas upptrappade repression från indonesisk militär har vid sidan om nedslagna fredliga demonstrationer därför påskyndat tillkännagivandet, menar Benny Wenda:

– Det har varit en långsam process att bygga enighet och konsensus mellan de tre huvudrörelserna inne i Västpapua. Det finns många steg att ta, först att enas under ett och samma paraply, därefter att utröna en distinkt organisationsstruktur som hos ULMWP och därefter bilda en regering. Det har tagit tid att nå ända hit, säger han.

Hur det globala världssamfundet reagerar på utvecklingen återstår att se. Däremot spelar det stor roll hur omvärlden agerar på de nya förhållandena. Den indonesiska regeringen, ledd av president Joko Widodo, väntas bemöta tillkännagivandet av en provisorisk regering med upptrappade försök att bekämpa ULMWP och andra närstående organisationer, tror Benny Wenda.

– Västpapuas folk kommer att erkänna den här regeringen som dess legitima och avfärda lagar och politik dikterade från Jakarta, säger den nyutsedda presidenten till Tidningen Global.

En historisk samling av västpapuanska ledare i Vanuatu med olika fraktioner av självständighetsrörelsen förenas den 7 december 2014   för att bilda en ny organisation som heter United Liberation Movement for West Papua (ULMWP) Foto: ULMWP

1999 Östtimor – 2020 Västpapua?

Indonesien har haft med självständighetsförespråkare att göra förut. I Aceh resulterade ett långt och blodigt krig i utbredd autonomi och i Östtimor kunde en överväldigande majoritet rösta igenom självständighet 1999. Västpapuas provisoriska regering följer i samma tradition som Östtimor och Kosovos självständighetsprocesser, menar Jennifer Robinson:

– Internationella brottsmålsdomstolen har redan klargjort att alla stater måste respektera rätten till självbestämmande och stödja Västpapuas rätt att sätta punkt för den rådande koloniseringen. Stater borde erkänna Västpapuas rättigheter och deras regeringen, säger hon.

Men när det gäller en folkomröstning hävdar Indonesien att västpapuanerna redan har gjort sitt ”val” – att tillhöra den indonesiska arkipelagsrepubliken. 1962 hotade Indonesien med att invadera den redan påbörjade avkoloniserade nederländska kolonin. Hotet resulterade i ett FN-initierat avtal, det så kallade New York-avtalet, i vilket Nederländerna överlät västra halvan av Nya Guinea till FN i väntan på en utlovad folkomröstning.

1969 ägde så folkomröstningen ”Act of Free Choice” rum. Men endast ett drygt tusental utvalda västpapuaner tilläts ”delta”. Och utfallet var givet redan på förhand.

– Många som deltog i ”Act of Free Choice” har förklarat för mig att de tvingades ”rösta” för att upplåta Västpapua som en del av Indonesien, bokstavligen under vapenhot. Allt med FN:s tysta medhåll, säger Jason MacLeod, australiensisk akademiker som undervisat civilt motstånd vid University of Sydney och som har över 20 års erfarenhet av socialt arbete i Västpapua, till Tidningen Global.

FN:s tysta medhåll för den indonesiska annekteringen smällde igen dörren till omvärlden i ansiktet på den västpapuanska befolkningen. Världssamfundet är därför skyldigt Västpapua ”en rättmätig chans till frihet”, anser Benny Wenda:

– FN vet vad som händer i dagens Västpapua. FN vet att det västpapuanska folket inte vill vara en del av Indonesien. Västpapua är cancersvulsten på FN:s hjärta och kommer inte försvinna förrän vår bestämmanderätt beviljas i form av en folkomröstning om självständighet. ■

Följ Tidningen Globals unika rapportering om Västpapua:

Indonesisk militär anklagas för mord på minderåriga i Västpapua

Hammarskjölds sista resa

Blodfläckade pensionsslantar

Västpapuansk höst