Mänsklighetens framtid är i fara. Att stoppa förlusten av biologisk mångfald och återställa planetens hälsa kräver många djupgående och systematiska förändringar. Vi måste ta itu med grundorsakerna till förlusten av biologisk mångfald – de okontrollerade marknadskrafterna som inte tar hänsyn till naturens värden.

Av Jamison Ervin/ IPS

ESSÄ En rad rapporter om biologisk mångfald – Global assessment report on biodiversity and ecosystems, Living planet report, Global forest resources assessment report och Global biodiversity outlook – framställer en dyster bild av läget för världens biologiska mångfald.

Alla pekar i samma riktning: vi är på väg att förlora mer än en miljon arter fram till år 2050, vi har redan förlorat 6 procent av alla vilda djurpopulationer sedan 1970, vi förlorade mer än 11 miljoner hektar primärskog förra året, och vi har misslyckats med att uppfylla i stort sett alla bevarandemål i den tioåriga Strategiska planen för biologisk mångfald, Aichimålen.

Underlåtenheten att stoppa förlusten av biologisk mångfald, liksom att vända historiska trender, innebär allvarliga konsekvenser för mänskligheten. Miljontals människors försörjning, mat, tillgång till rent vatten och säkerhet är hotade.

Stabiliteten i vårt klimat är i fara. Hälften av den globala BNP:n är i farozonen. Buffertar inför nästa pandemi är i fara. Faktum är att mänsklighetens framtid är i fara. Att stoppa förlusten av biologisk mångfald och återställa planetens hälsa kräver många djupgående och systematiska förändringar.

Vi måste sätta naturen i centrum för en hållbar utveckling. Eftersom naturen spelar en så grundläggande roll för att uppnå målen för hållbar utveckling, måste alla länder titta närmare på hur de kan integrera skydd-, återställande- och hållbar förvaltning av biologisk mångfald och ekosystem i sina nationella klimat-, hälso-, vatten-, säkerhets- och utvecklingsplaner.

Naturen måste stå i centrum

Vi måste ta itu med grundorsakerna till förlusten av biologisk mångfald – de okontrollerade marknadskrafterna som inte tar hänsyn till naturens värden. Vårt nuvarande ekonomiska system gynnar kortsiktig vinst framför långvarig förvaltning av naturen.

Regeringar måste hitta sätt att se till att deras nationella utgifter anpassar sig till och inte motverkar de nationella utvecklingsmålen, särskilt de mål som är beroende av hälsosamma ekosystem.

Samtidigt måste vi se till att företag och finansinstitut sätter naturen i centrum för finansiellt beslutsfattande genom att utkräva ansvar av dem för effekterna av deras beslut på hälsan för den biologiska mångfalden och ekosystemen.

Vi måste investera i naturskydd och återhämtning. Medan kostnaden för passivitet är långtgående för naturen, så är den ekonomiska kostnaden för att investera i naturen inte det. Vi spenderar för närvarande mindre än 900 miljarder kronor per år på naturen – vilket motsvarar vad vi spenderar på husdjursfoder globalt.

Vi behöver bara ytterligare 6 000 miljarder kronor varje år för att uppnå ambitiösa mål för biologisk mångfald fram till 2030 – det är mindre än 1 procent av den globala
BNP:n och bara en bråkdel av de 460 biljoner kronor som vi spenderar på fossila bränslesubventioner varje år.

Det krävs djärva ambitioner

Vi måste höja den globala ambitionen för att vidta omedelbara åtgärder för naturens bästa. Vi står inför en komplex planetarisk nödsituation – en naturkris, en biologisk mångfaldskris, en hälsokris och en ojämlikhetskris; allt på samma gång.

För att fullt ut svara upp mot denna nödsituation behöver vi djärva ambitioner, engagemang och handling på alla nivåer, från lokal till global. Vi måste åta oss att skapa ett naturbaserat planetariskt skyddsnät som svar på vår planets nödsituation.

Ett sätt att göra det är genom ett grönare ekonomiskt återhämtnings- och stimulanspaket efter covid-19, ett steg som många länder ännu inte har tagit.

Vi måste förändra den globala produktionen och konsumtionen. Till exempel är den globala aptiten på nötkött orsaken till så mycket som hälften av skogsförlusterna över hela världen, medan ohållbara jordbruksmetoder står för nästan en fjärdedel av våra globala utsläpp av växthusgaser.

▶ Vi spenderar för närvarande
mindre än 900 miljarder kronor
per år på naturen
– vilket motsvarar vad
vi spenderar på
husdjursfoder globalt.

Vi måste öka det globala engagemanget och ansvaret för ”avskogningsfria” varor, varav ett exempel är initiativet ”New York-deklarationen om skogar”.

Vi måste främja, framhålla och påskynda lokala åtgärder till skydd för naturen om vi ska kunna ta itu med den rådande nödsituationen på vår planet – för det krävs en helhetssyn. Exempel som UNDP:s Equator initiative visar var i världen vi kan bevittna konkreta åtgärder till skydd för naturen bland ungdomar, urbefolkningar och lokalsamhällen i alla länder och i tusentals lokala kontexter.

Genom att skydda, återställa och hållbart hantera biologisk mångfald kan lokala aktörer förverkliga direkta och konkreta utvecklingsresultat. För att stödja lokala ansträngningar måste vi också stärka styrningen och rättsstatens principer, särskilt för de 90 procent av urbefolkningen i världen som saknar dokumenterad rätt till sin mark, och som utsätts för mord, förföljelse och hot, ofta från multinationella företag.

Vi måste öka medvetenheten på alla nivåer i samhället om naturens värde och om riskerna med förlusten av biologisk mångfald, och vi måste göra mer för att öka medvetenheten globalt. I utkanten av FN:s generalförsamling, med anledning av 75-årsjubileet för FN:s grundande, uppmanade UNDP fler än 40 samarbetsorganisationer att skapa en virtuell ”Nature for life hub”, genom att involvera fler än 300 talare från alla samhällsskikt.

Anslut dig till oss, och hjälp oss att stärka den globala beslutsamheten: att vända kurvan för förlusten av biologisk mångfald – för naturen och för livet.

Jamison Ervin är chef för programmet Nature hos FN:s organ för utveckling, UNDP, New York.

Översättning: Christin Sandberg