En indisk kvinna bär en hink fylld med dricksvatten, samtidigt som hon stretar mot sandvinden vid Brahmaputrafloden. Foto: Anupam Nath/AP/TT

Konflikt: globala målen

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

Det flytande guldet blir till sand

Globala målen – punkt 6: Rent vatten och sanitet för alla

Över en miljard invånare världen över saknar säker tillgång till rent dricksvatten. Den globala vattenosäkerheten bottnar i såväl politiska tillkortakommanden som i ekologiska förändringar – men som punkt 6 bland FN:s hållbarhetsmål ska rent vatten och sanitet för alla säkras till år 2030. Men hur ser prognosen för att det ska lyckas ut?

Av Klas Lundström

Vatten är en förutsättning för liv på den här planeten. Därför är det synd att jordens mest dominerande livsform har bidragit till akut vattenbrist världen över. Industrialiserat jordbruk, en växande befolkning och ändrade klimatbeteenden får geologer världen över att märka ut vattenbrist som ett minst lika allvarligt hot på såväl kort som lång sikt som matbrist.

Vatten är ett flytande guld, en lika åtråvärd geopolitisk ägodel som nödvändig resurs för planetens alla växter och djur.

Som punkt 6 på listan över de 17 utvecklingsmål som FN:s generalförsamling klubbade igenom den 23 september 2015 står det klart att ”en av tre personer världen över lever idag utan tillgång till grundläggande sanitet, vilket orsakar sjukdom och skapar en ohälsosam miljö som särskilt drabbar människor som lever i fattigdom”. Största förlorare på utvecklingen är flickor och kvinnor som ofta ansvarar för familjens vattenförsörjning, ”vilket leder till förlorade inkomstmöjligheter och missade skoldagar”.

1900-talets vattenlärdomar

Under 1900-talet stod det klart att starka stater med subventionerade eller statligt dirigerade jordbruk hade skaffat sig makt nog att påverka livsförutsättningar för ekologi och invånare. Aralsjöns öde är särskilt beklämmande: 60 års intensivt jordbruk, bomullsutvinning och utsläpp såg en av planetens sjöar först förlora sina invånare, därefter såg fiskare sina inkomstkällor gå upp i rök innan sjön själv torkade bort, förgiftad och saltdränkt.

Efter den lamslående depressionen på 1930-talet var läget detsamma på andra sidan Atlanten, i hjärtat av USA. Bönder fann sig skuldsatta till öronen med inköp av nybyggarlotter och ny teknik och effektiv jordbruksteknik, men med fötterna i en sexårig torka som drev med sig sandvågor stora som tsunamivågor och vilka begravde alltifrån liv till drömmar och grödor. Men den nya tekniken fanns där och med hjälp av starkare traktorer och borrar grävde bönder och jordbruksbolag sig långt ner under marken tills de sprang på en av världens största grundvattenkällor: Ogallalaakvifern, även kallad ”oceanen under prärien”.

Sedan dess har jordbruket och olje- och gruvindustrin pumpat vatten ur Ogallalas enorma källa och idag beräknas det ta 6 000 år för grundvattenkällan att återhämta sig till ursprungliga nivåer. Med ihållande resursförbränning utan stramare politiska regelverk kan viktiga näringar vara svårt misshandlade till år 2050, konstaterar ett forskarlag i en rapport publicerad i PNAS:

”Bevattnad jordbruksproduktion i USA har strävat efter tillväxt utöver hållbara nivåer för grundvattentillgångarna och källornas påfyllningskapacitet”, summerar de.

Jakten efter nya källor

I takt med sjunkande grundvattennivåer världen över pågår därför jakten efter nya källor för fullt. Bland annat i Tyskland där nya sökmetoder framtagits för att bättre förstå de tidvattenskrafter som utöver hav och sjöar även höjer och sänker nivåer på djupliggande grundvattenkällor.

– Vi kan mäta dessa förändringar till en låg kostnad och använder mindre komplexa tekniker och med en mindre personalstyrka för att fastställa kvantiteten av underjordiska egenskaper, berättar Gabriel Rau vid Institutet för tillämpad geoforskning vid Karlsruhes teknologiska institut för tidskriften Science.

Nya mät- och sökmetoder när det gäller vattenreserver kan göra stor skillnad i en tid då varje droppe väger allt tyngre i värde. Utmaningarna inför framtiden är enorma, menar Gabriel Rau:

– Vår metod gör det därför enklare att undersöka underjordiska resurser och därefter kunna hantera dem mer hållbart, säger han till Science.

Förändringsbeteenden, livsstilar, köpbeteenden

Fastän direkt klimataktivism har sett ett enormt uppsving de senaste åren återstår många frågetecken när det gäller de FN-satta hållbarhetsmålen. Människan har genom åren varit en mästare på anpassning och att utvecklas, något som blir ett måste även för att undvika en världsomspännande klimatkatastrof.

Sedan andra världskrigets sista skott avfyrades har den globala färskvattenförbrukningen skenat iväg från 1,14 biljoner kubikmeter för år 1945 till 3,99 biljoner kubikmeter för år 2014, enligt en kartläggning gjord av faktabassidan Our World in Data.

Vattenfrågan visar emellertid på den komplexa verklighet som hållbarhetsmålen ska försöka förverkligas i. Törstande och hungrande människor är beroende av dagens system tills hållbara dito och en politisk vilja vunnit tillräckligt med inflytande för att vända den nuvarande urlakningstrenden av jordens resurser.

Några av världens ledande exportländer – däribland Indien, Kina, Pakistan och USA – exporterar kläder, mat och produkter framtagna med icke-förnybara vattenkällor, enligt en rapport publicerad i Nature. Något som på sikt inte bara utmanar hållbar vattenförbrukning, utan även medför nederlag när det gäller andra hållbarhetsmål – som fattigdomsbekämpning, hungerutplåning och global jämställdhet.

Sist kvar på en dränerad marknadsarena väntas därför endast de starkaste stå:

”Om vi får slut på reservvattenkällor kommer matpriset att påverkas och det kommer påverka nästintill hela jordens befolkning, säger Carole Dalin, energi-, miljö- och resursforskare vid University College London och en av rapportförfattarna, till BBC.

Kunskap finns – men finns viljan?

I ett läge då en enig forskarkår visar att det inte kommer finnas några hemliga gömmor i klimatkrisens inferno väntar många på reell politisk handling i vattenfrågan. Det har gått fem år sedan Nasa kunde visa underlag för att 21 av världens 37 största grundvattenkällor har passerat sina brytpunkter (”tipping points”) och lika länge sedan FN:s generalförsamling kom överens om de globala hållbarhetsmålen.

Intressanta forskningsrapporter visar på förändrade geologiska påfyllningsmönster av sötvattenkällor, men fram till dess att kunskapsluckor är ifyllda står varje individ fri att påverka saker och tings tillstånd och utveckling, ett beslut i taget.

Särskilt tydlig är konsumentmakten på våra mattallrikar, menar Yoshihide Wada vid den internationella forskningsorganisationen IIASA och medförfattare till Naturerapporten:

– Produkter som konsumenter köper i matvarubutiker kan ha olika miljöpåverkan beroende på var de kommer ifrån, var de producerats och hur de har bevattnats. Och för att hjälpa konsumenter att fatta hållbara beslut om mat borde producenter överväga att vattenetiketter som tydliggör dessa effekter, säger Yoshihide Wada till BBC.

Källor i urval:

Dalin, Carole et al (2017) Groundwater depletion embedded in international food trade, Nature (Nr.543, mars 2017 s.700–704)

Meixner, Thomas (2016) Implications of projected climate change for groundwater recharge in the western United States, Journal of Hydrology (Vol.534, mars 2016 s.124–128)

Mrad, Assaad & Katul, Gabriel et al (2020) Peak grain forecasts for the US High Plains amid withering waters, PNAS

Ritchie, Hannah & Roser, Max (2015) Water Use and Stress, Our World in Data

Övriga källor: AAAS, BBC, Science Daily, SIWI, Globala målen, Nasa, Washington Post.

FAKTA – Globala målen

 De globala målen, även kallade hållbarhetsmålen, är en del av Agenda 2030 för hållbar utveckling. 17 globala mål för hållbar utveckling antagna den 25 september av FN:s generalförsamling.

De 17 målen har som mål att bland annat avskaffa fattigdom och hunger, säkerställa hälsosamma liv för samtliga samt uppnå jämställdhet, däribland genom en globalsäkrad tillgång till modern energi, utbildning och skyddandet av ekosystem på land och i världens hav.

I Sverige har samtliga ministrar i regeringen ett ansvar för genomförandet, med det övergripande ansvaret vilande på civilminister Ardalan Shekarabi (S) och bistånds- och klimatminister Isabella Lövin (Mp).

Källor: FN, Globalamalen.se, regeringen.se.

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.