I början av augusti skrällde Black lives matter-ledaren Cori Bush rejält när hon vann demokraternas premiärval över Lacy Clay i Saint Louis i Missouri i USA. Därmed störtades en politisk familjedynasti som dominerat och oavbrutet representerat staden i kongressen i över 50 år.

Av Christin Sandberg

ÅTERBLICK: BLACK LIVES MATTER Segern för Cori Bush blev möjlig tack vare hennes sedan länge stora engagemang för människor och organisering av samhällslivet på lokal nivå liksom hennes välrenommerade kamp för medborgerliga rättigheter.

I amerikanska medier beskrivs hon som en progressiv aktivist. Hon utmärkte sig särskilt under protesterna i Ferguson i Missouri, vilka inleddes den 10 augusti 2014, dagen efter att polismannen Darren Wilson skjutit ihjäl Michael Brown.
I och med segern är Cori Bush, en av Black lives matter-rörelsens mest synliga ledare, på väg till USA:s representanthus, vilket är den ena av två kamrar i USA:s kongress.

– Vi har kallats radikaler, terrorister … Det är historiskt att vi i år, av alla år, skickar en svart ensamstående mamma från arbetarklassen som kämpat för de svartas liv från Ferguson hela vägen till kongressen, sade hon i sitt segertal.

Genom #BLM har en ny generation svarta kvinnliga ledare tagit klivet ut i rampljuset. Kvinnor som i åratal varit aktiva i sina lokalsamhällen, och som genom att organisera demonstrationer och protester lyckats forma en massrörelse.

Rörelsen i sin tur utgör grunden för ett brett folkligt stöd för deras ledarskap som sträcker sig långt utanför deltagarnas mobilisering. Ledarskapet bygger på en solid värdegrund om alla människors lika värde och vikten av att ta tag i roten till problemen och utrota den vita överhögheten.

Dödades av polis

Det hela började år 2013, efter frikännandet av Trayvon Martins mördare, George Zimmerman. De tre sociala aktivisterna Alicia Garza, Patrisse Cullors och Opal Tometi startade en kampanj mot polisbrutalitet och systematisk rasism under hashtaggen #BlackLivesMatter på flera sociala medieplattformar.

När två obeväpnade svarta män, Michael Brown i Ferguson och Eric Garner i New York, dödades av poliser år 2014 anordnades massiva protester, som uppmärksammades stort, både nationellt och internationellt. Rörelsen fick då både kraft och fart. I Ferguson var det just Cori Bush som var en av frontfigurerna under protestmarscherna.

Protesterna och rörelsen fick under 2014 stor nationell och internationell uppmärksamhet. Inte minst protesterna i Ferguson, där Cori Bush var en av frontfigurerna.

Mellan 2014 och 2016 växte sedan rörelsen till ett nationellt nätverk och vid slutet av 2016 fanns det över 30 lokalföreningar i USA och Kanada.

Cori Bush. Foto: Coribush.org

Vill skifta fokus

Målet för #BLM-rörelsen är att utrota vit överhöghet och bygga lokal makt för att ingripa mot våld som staten åsamkar svarta samhällen. Genom att bekämpa och motverka våldshandlingar vill rörelsen skapa utrymme för svart fantasi och innovation och cent­rera fokus på svart livsglädje, eftersom det är det enda sätt de ser innebär omedelbara förbättringar i deras liv.

Fokus på svartas framtid är just något som en av grundarna, Patrisse Cullors, lyfter i en intervju där hon säger sig sätta hoppet till just de svartas framtid. Och hoppas att fokus skiftar från svartas död till svartas liv och livsglädje.

Rörelsen är decentraliserad och har ingen hierarkisk struktur. Detta innebär ett ledarskap med stort fokus på kollektivet och ömsesidigt beroende.

I alla fall är det så de tre grundarna Alicia Garza, Patrisse Cullors och Opal Tometi beskriver sitt ledarskap i en intervju från 2016. Den form av ledarskap som de byggt upp behöver därför inte heller bli ensamt, som det så ofta kan bli på toppen i en hierarki.

Bryter mönstret

Att svarta kvinnor träder fram som ledargestalter i #BLM är del av en tradition av svarta kvinnors ledarskap. Även om det genom historien alltid inte synliggjorts.
Garza, Cullors, Tometi och Bush bryter dock mot det mönster av deltagande och typ av ledarskap som kvinnor i bland annat medborgarrättsrörelsen uppvisade under åren 1954 till 1965. Enligt forskning av Belinda Robnett fanns det då i medborgarrättsrörelsen ett mellanliggande ledarskapsskikt, som var avgörande för vad hon kallar mikromobiliseringen av den sociala rörelsen.

Detta mellanskikt av ledare tillhandahöll en bro mellan den sociala rörelsen (organisationen) och dess potentiella anhängare och mellan potentiella ledare och de som var villiga att engagera sig i rörelsen. Detta mellanlager av ledarskap var i medborgarrättsrörelsen det främsta området för kvinnors ledarskap, visar Robnett.
I dag har de svarta kvinnornas roller flyttats fram.

Sociala aktivister

En gemensam nämnare för Garza, Cullors, Tometi och Bush är att de alla varit sociala aktivister och aktiva medborgare på lokal nivå i närsamhället och kvarteren där de bott.

I Nancy A Naples forskning (Activist Mothering: Cross-generational continuity in the community work of women from low-income urban neighborhoods) om aktivt mödraskap eller aktiv fostran, analyserar författaren hur kvinnors arbete och engagemang i den lokala samhällskontexten i låginkomstområden utmanar definitionen av mödraskap som bara kopplad till något biologiskt och juridiskt.
Resultatet av Naples forskning visar också hur kunskap som genereras ur kvinnors synvinkel från olika klasser och ras-etnisk bakgrund förändrar vår förståelse för politik, arbete och moderskap.

Bli del av historien

När Alicia Garza får frågan vad vanliga medborgare kan göra för att stödja #BLM svarar hon: ”Delta i något konkret, gå med i en grupp eller ett kollektiv som arbetar för invånarna i närområdet.”

Och som Naples forskning visar kan det innebära att du på så vis blir en del av en historisk massrörelse, som inte bara skapar samförstånd till att den djupa rasismen måste få ett slut och alla måste göra sitt, utan även bidrar till att forma en ny generation svarta ledare som i sin tur skriver historia.

Black lives matter-demonstranter utanför Downing Street i London i juni i år. Sedan amerikanen George Floyd dog efter ett polisingripande spreds protesterna mot polisens övervåld mot svarta över världen. Foto: Frank Augstein/AP/TT