Av Daniela Portocarrero

Tänk dig att du åker i en jeep på en av vägarna som skär igenom djungeln i Kongo, det bultande hjärtat av Afrika. Du hostar plötsligt till och rädslan över att pandemin har hittat till dina lungor sprids i dina tankar, här finns ju inga sjukhus. Vägen du åker på är byggd av ett europeiskt gruvbolag, eller kanske ett kinesiskt skogbruksbolag, som fångat chansen att tjäna pengar på skövlandet av världens näst största regnskog, Kongos regnskog. Vägen har inte bara öppnat upp för ambitiösa företagare, lokala jägare hittar också hit, med ett brinnande intresse för att sälja bushmeat på den blomstrande och ofta illegala marknad som väntar deras plånböcker. Du känner till kedjan: skogsskövling – dödandet av vilda djur – ny kontakt med människor – nya sjukdomar.

Kongos historia är riktigt tragisk, Belgien tog kontroll över området under senare delen av 1800-talet. Leopold II förde då en så hänsynslös exploatering av regionens rika naturresurser att landets befolkning halverades, jakten var på naturgummi och elfenben, priset var ett folkmord på runt 10 miljoner människor (priset naturen och djurlivet fick betala är svårt att uppskatta). Sedan dess har området varit instabilt, landets otroliga naturtillgångar har minst sagt varit dess förbannelse då krig efter krig med olika allianser av utomstående stormakter och folkgrupper har färgat historien röd av blod. Befolkningen har levt och lever i extrem fattigdom medan naturresurserna pumpats ut och gör rika rikare.

Om vi går tillbaka till de där vägarna genom regnskogen, så kan det konstateras att de har ökat med nära ofattbara 100 000 kilometer sedan 2003. I fjol intervjuades professor Bill Laurance angående detta tema på hemsidan Natursidan. Professorn kartlade alla skogsbilvägar i området med hjälp av satellitbilder. Då upptäcktes bland annat att avskogningen i ett område kan öka två till tre gånger så mycket när en ny väg river upp urskogens rötter och hänsynslöst bryter detta essentiella ekosystem. På vägarna kör sedan skogs- och lantbrukare in och öppnar upp en nära obördig mark igenom bland annat svedjebruk, ofta gnistorna i de enorma skogsbränder som sedan syns på svenska morgonnyheter.

Tjuvjägarna tar sig också djupare och djupare in i urskogen. I just Kongo är problemen ofattbara då det gäller skogselefanter, gorillor och schimpanser. Ur en global synvinkel så är den illegala handeln av vilda djur en av världens största svarta ekonomier, bredvid knark och vapen. Världsnaturfonden påminner världen år efter år om effekterna av detta absurda förhållningssätt till levande djur, då sjukdomar som Sars och covid-19 är resultaten av våra gigantiska övertramp. Ur en holistisk synvinkel är det inte bara virusen som kan påverka människors liv på planeten, utan givetvis också möjligheten att behålla och återställa evolutionens biodiversitet.

Man kan tänka såhär: jorden är som en gigantisk människokropp, alla delar är beroende av varandra och sammankopplade genom blodådrorna (planetens vattendrag). Syre gör att kroppen fungerar och passerar igenom systemets lungor. Om någon exempelvis skulle få för sig att röka och föra röken in igenom lungorna, då börjar hela systemet långsamt att ta skada. Vita blodkroppar kommer då till kroppens försvar och skjuter rakt ut från området som har blivit attackerat. Med andra och lite förenklade ord, kanske är naturens respons på människans ganska brutala attack av dess lungor ett virus som dödar inkräktaren.