Den palestinska minoriteten i Israel diskrimineras kraftigt vad gäller markplanering med följden att palestinska samhällen ofta saknar möjlighet att växa naturligt. Palestinska städer och orter är ofta ihopklämda och har svårt att få bygglov.

Av Bella Frank

ISRAEL Att palestinier i östra Jerusalem har svårt att få bygglov av israeliska myndigheter – östra Jerusalem annekterades av Israel på 1980-talet – är välkänt. Att samma problem också drabbar den palestinska minoriteten i Israel är inte lika omtalat. Men en ny rapport från människorättsorganisationen Human rights watch (HRW) belyser just den problematiken.

– Israelisk markpolitik behandlar städer inom dess egna gränser på fullständigt ojämlika sätt baserat på om invånare är judiska eller palestinier. Efter årtionden av konfiskering av palestiniers mark begränsar Israel dem till överbefolkade städer medan man tillåter judiska grannstäder som exkluderar dem att blomstra, säger Eric Goldstein, tillförordnad Mellanösternchef för HRW i rapporten.

Rapporten som släpptes på tisdagen går igenom hur minoriteten diskrimineras på en rad punkter bland annat genom olika system för exempelvis tilldelning av mark för den palestinska minoriteten å ena sidan och den judiska majoritetsbefolkningen å andra sidan.

Svårt att växa

Den palestinska minoriteten, det vill säga palestinier som är israeliska medborgare, utgör 21 procent av befolkningen, men bara cirka tre procent av all israelisk mark består av palestinska kommuner i landet. Detta enligt beräkningar från 2017 av rättighetsorganisationer som Sikkuy och the Arab center for alternativ planning. En majoritet av palestinierna i Israel bor i dessa kommuner även om en del också bor i mer blandade städer som Haifa och Akko.

Palestinska städer och orter i Israel omgärdas ofta av områden som av staten planerats som jordbruksmark eller som grönområden, något som hindrar dessa städers möjlighet att expandera i takt med befolkningsökningen.

HRW hänvisar till en rapport från 2003 som beställts av den israeliska regeringen som kom fram till att ”många arabiska städer och byar var omgärdade av land som utsetts för syften som säkerhetszoner, judiska regionala råd, nationalparker och naturreservat eller motorvägar vilket spärrar av eller hindrar möjligheten för dem att utvidgas i framtiden.”

Tvingas bygga utan tillstånd

Liksom i östra Jerusalem är det svårt för palestinier att få bygglov i Israel. Detta i sin tur innebär att många inom den palestinska minoriteten inte ser någon annan utväg än att bygga utan tillstånd. Mellan 15–20 procent av hemmen i palestinska städer och byar uppskattas av the Arab center for alternative planning därför ha byggts utan bygglov. 2015 handlade 97 procent av alla utfärdade rivningsbeslut om byggnader i palestinska städer i Israel.

HRW pekar också på att enligt israelisk lag kan städer i regionerna Negev och Galiléen som består av högst 400 hushåll använda sig av kommittéer som människor som vill flytta till staden måste skicka en ansökan till. Kommittéerna kan också neka inflytt om den sökande anses ”olämplig” för lokalsamhället i fråga. Därmed kan palestinska invånare exkluderas från mindre judiska orter, och enligt en studie från 2015 finns det 900 sådana mindre småstäder från vilka palestinier har exkluderats.

HRW understryker att internationell humanitär rätt förbjuder ras- och etnisk diskriminering. Enligt Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som Israel skrivit under får ingen samhällsgrupp diskrimineras vad gäller bostäder. Därför uppmanar HRW israeliska myndigheter att prioritera palestinska samhällens behov av utvidgas, ”avsätta statlig mark till och expandera palestinska städer, och eliminera juridiska kryphål” som möjliggör för småstadskommittéer att diskriminera.