Hjälporganisationer som räddar liv på Medelhavet har varnat för att personer lämnas att dö i havet under coronapandemin. Nu får de stöd av EU:s kommissionär för mänskliga rättigheter.

Av Christin Sandberg

MEDELHAVET I ett inspelat telefonsamtal till Alarm phone, en larmlinje för alla nödställda på Medelhavet, den 12 april hörs en ung kvinna prata på franska och beskriva situationen i den gummibåt hon befinner sig på tillsammans med andra flyktingar på Medelhavet.

Hon säger att två personer på båten är döda. Själv är hon gravid och har en sjuårig pojke. De är alla hungriga och törstiga. Förhållandena på havet håller på att försämras drastiskt. Hon ber om hjälp.

Men inget land är berett att ta emot henne eller de andra 47 personerna, varav 5 har svimmat, på båten. När samtalet når Alarm Phone har de befunnit sig på gummibåten i havet 80 timmar, och myndigheterna har känt till det 56 timmar utan att agera.

När samtalet kommer har Alarm Phone, som sedan 2014 drivs av ett nätverk av europeiska och nordafrikanska aktivistnätverk och frivilligorganisationer, redan förlorat kontakt med 3 av de 4 båtar som kontaktat dem de senaste dagarna.

Säker hamn

Frivilligorganisationerna Mediterranean saving humans, Läkare utan gränser, Seawatch och Open arms är mycket oroliga över situationen och går därför samma och skriver ett brev till EU, och ber dem ingripa.

EU:s stater måste ta ansvar anser de. Framför allt Malta och Italien måste öppna sina hamnar och ge möjlighet för livräddningsorganisationerna på Medelhavet att ta iland personer som befinner sig i nöd på havet, menar organisationerna.

Den 16 april kommer ett uttalande från EU:s kommissionär för mänskliga rättigheter Dunja Mijatović.

– Trots de enorma utmaningar som europeiska länder står inför på grund av covid-19 måste livräddningsinsatserna till sjöss och möjligheten till landstigning för överlevande i en säker hamn fortsätta, säger hon.

Gemensamt ansvar

Som kommissionsledamoten redan påpekade i sin rekommendation från juni 2019, har de statligt ledda söknings- och räddningsinsatserna (SAR) minskat kraftigt. Detta i kombination med ländernas tillbakadragande från deras räddningsansvar och antagandet av restriktiva åtgärder som påverkar privata fartyg som räddar personer i nöd till havs, har lett till brist på tillräcklig räddningskapacitet och effektiv samordning i centrala Medelhavet.

Sedan coronapandemin slog till har Italien och Malta stängt hamnarna helt för de få livräddningsfartyg, som sköts av frivilligorganisationer, och som fortfarande finns på Medelhavet. Numera saknas det både koordinering och ilandsättning av räddningsaktionerna.

EU-kommissionären för mänskliga rättigheter uppmanar i sitt uttalande alla EU-länder att ta gemensamt ansvar för att hjälpa Italien och Malta som är extra utsatta på grund av sin geografiska position.

”Under den här prövande tiden påminns vi den hårda vägen om värdet av människors liv och nödvändigheten av att bevara rätten till liv, inklusive för dem som, till havs, är långt ifrån det offentliga ögat”, avslutar kommissionsledamoten.