Iran var ett av de första länder att drabbas hårt av coronapandemi. Trots det öppnades huvudstaden igen i lördags. Stor oro finns bland sjukvårdspersonal där många dessutom har osäkra anställningar.

Av Sholeh Irani

IRAN I likhet med de flesta länder har coronapandemin avslöjat brister i sjukvården i Iran där hälso- och sjukvård utsatts för omfattande privatisering och nedskärningar. Vore inte för de enorma uppoffringar som läkare, sjuksköterskor och samtlig sjukvårdpersonal står för, skulle dödssiffran i Iran vara betydligt högre, än de snart 5 000 döda som nu rapporterats.

Detta bekräftar Mehrafagh Moghiminiaki som i många år arbetat som specialistsjuksköterska med fackligt engagemang inom den privata sektorn i Iran. Nu befinner hon sig sedan tre år som asylsökande i Sverige. Moghiminiaki har behållit kontakt med verksamma sjuksköterskor i Iran och följer utvecklingen av coronapandemin i landet.

– De många privata sjukhusen, som i regel startar och driver verksamhet med statliga lån och subventioner, och tar in enorma vinster, har ofta den bästa utrustningen och rekryterar kunnig personal. Dessa lyxsjukhus som vanligtvis tar emot den övre medelklassen och de rika, har nu helt stängt sina dörrar för coronapatienter. Staten har inte stoppat dem, förklarar Mehrafagh Moghiminiaki i en telefonintervju.

Teheran öppnades

Mitt i landets mest omfattande ekonomiska kris och pandemin, avskedar privata sjukhus dessutom sjuksköterskor. Något som kritiserats även av hälsoministeriet.

– Ett stort privatägt sjukhus har stängt halva sjukhuset helt, och håller på att avskeda sjuksköterskorna. Detta just under en sjukvårdskris och brist på vårdpersonal. Det finns en bisarr anställningsform i Iran som omfattar en stor majoritet av sjuksköterskorna, vilket gör att de är rädda att organisera sig för att kämpa för bättre villkor. Det handlar om osäkra anställningsavtal som förnyas efter 89 dagar, säger Moghiminiaki och fortsätter:

– Men läget är inte tryggare för sjuksköterskorna på de offentliga sjukhusen heller. Många sjuksköterskor har redan dött på grund av brist på fungerande skyddsutrustning. De är inte bara rädda för att bli smittade under sina långa arbetspass, smitta sina nära och kära, utan även för sin nästa månadslön.

Trots detta öppnades huvudstaden Teheran igen i lördags. Detta efter en cirka 30 dagars förlängd nyårshelg, nowrooz, och rekommendationer att stanna hemma.

Det innebär att Teheran, med miljoner människor i rörelse, överfyllda tunnelbanevagnar och bussar, utan rimlig möjlighet att hålla avstånd, utsätts för ännu en ny våg av coronasmitta. Detta befarar både experter och Mohsen Hashemi Rafsanjani, ordförande för kommunalfullmäktig i huvudstaden.

Oro för svält

Regeringen vägrar sätta landet i karantän eftersom den befarar massarbetslöshet och till och med svält. Över hela landet kommer affärer att öppna, statligt anställda ska återvända till sina arbetsplatser och ekonomin ska rulla samtidigt som en iranier i minuten smittas, och en iranier dör var tionde minut på grund av coronaviruset, enligt siffror från landets hälsoministerium.

Ali Reza Zali, chef för det statliga organ som ansvarar för bekämpa pandemin, hänvisar till en opinionsundersökning som visar på att 86 procent av Teheranborna föredrar stränga åtgärder. President Hassan Rouhani anser däremot att det går att ”arbeta utan att bli smittad”, så länge rekommendationerna om att hålla avstånd mellan människor följs.

Teheranborna vet dock att det är närmast omöjligt. Redan under veckorna då många stannade hemma rapporterade inhemsk media om hopträngda tunnelbaneresenärer som var tvungna att ta sig till sina arbetsplatser. Nu när Teheran ska öppnas, varnar branschorganisationen Medicinska råd, hälsoexperter, stadens politiker samt en rad kända samhällsdebattörer att dödssiffran kommer att öka drastiskt.

Men president Rouhani betonar att staten inte kan ta ansvar för landet i karantän, eftersom ekonomin kollapsar och ingen kommer att få lön i ett sådant läge. Det enda regeringen anser sig ha råd med att att ge ungefär omkring motsvarande 2 400 kronor till de mest behövande.   

Förnekar eget ansvar  

I skuggan av coronakrisen har fattigdomen i landet nått nya skrämmande höjder. En riksdagsledamot från Ilam-provinsen i västra Iran, Ali Akbar Bastami, besökte nyligen en familj vars elvaåriga dotter hade hängt sig. Flickan stod inte ut längre, förklarade han. Att ett fattigt barn begår självmord är inget som chockerar iranierna längre.

Statens kassa är tom. Hittills har det visat sig svårt att få nödlån från Världsbanken när USA motsätter sig möjligheten. Med sjunkande oljepris i kombination med de omfattande ekonomiska sanktioner som omfattar främst banktransaktionerna som USA:s president Donald Trump intensifierat, skyller regimen även sina misslyckanden på yttre orsaker och andra länder.

Irans högsta ledare Ali Khamenei fabricerar bisarra konspirationsteorier om coronaspridningen. Istället för att erkänna ansvar för konsekvenserna av den ekonomiska politiken i kombination med kostsamma militära ambitioner i regionen, den polisiärt auktoritära och korrupta ordningen, fortsätter Khamenei att utnyttja USA:s agerande som ursäkt för att förneka sin roll i landets kriser. Kritik uttalas nu öppet och inte bara av experter eller oppositionen utan även av iranierna i gemen.