Daniela Portocarrero
Ledare

Dela artikeln:

[addtoany buttons=”facebook,twitter”]

Lösningar skapas inte av ensidiga perspektiv

Av Daniela Portocarrero

I Chile pratas det om att över en miljon kvinnor tog över gatorna den åttonde mars, dagen då hela världen lyfter den globala kampen för jämställdhet över allt annat. Jag slås av en tanke som jag knappt vågar uttala: finns det inte större problem än en total reform av ingrodda könsroller? Verkligheten kring exempelvis kvinnors situation i Sydamerika kommer dock snabbt ikapp, kontinenten där ordet femicide, mord på kvinnor, verkar vara på allas läppar. Visst påminner det om ecocide (storskalig miljöförstöring)? Pusselbitarna faller snart på plats. 

Krossa patriarkatet! Ekot hörs längs hela Sydamerika. Här är kvinnorörelsen så stark och uppfriskande kaxig att kvinnorna häller glitter i sina håriga armhålor för att lyfta det skeva i våra knasiga samhällen, att hår skulle vara något som inte tillhör kroppen. Om vi lägger håret åt sidan så är kvinnorörelsen i Latinamerika något värt att beundra. Sällan möter man så energiska röster som skriker för sin frihet. Kanske skriker de högst för att den patriarkala kultur de levt i så länge utmärks av ett enormt samhällsproblem, våldet mot kvinnor. I Bolivia har mer än 70 procent av dess kvinnliga medborgare upplevt våld i hemmet, en otroligt skrämmande statistik. Vidare kan konstateras att enbart en procent av anmälda våldsrelaterade brott resulterade i en fällande dom under 2019, en enda procent! Siffror som har lett till att en årsrapport från EU konstaterat att de bolivianska männen ges straffrihet för sina aktioner. Som om deras manlighet var en grön uniform i någon av kontinentens tidigare militärdiktaturer. 

På tal om grönt, på 1970-talet introducerade en fransk feminist ordet ekofeminism. Begreppet knyter samman det som har gått fel i relationen mellan mannen och kvinnan med förhållandet som har utvecklats mellan mannen och naturen; en översittarroll baserad på linjärt tänkande och dominans. Vidare konstaterade de tidiga aktivisterna inom ekofeminismen att våra kulturer skapat en liknande bild av naturen som av kvinnan; som någonting irrationellt, kaotiskt och i behov av kontroll. Istället för att lyfta de egenskaper som potentiellt gör kvinnor till de medlare vår klimatiska kris är i desperat behov av. Det hårda i det maskulina, som har dirigerat vår historia de senaste hundratals åren, har tillåtits att ta den plats som egentligen skulle balanserats ut i mötet med det feminina. Med detta sagt är det viktigt att komma ihåg att dagens män också är offer för bilden som skapats kring maskulinitet, att detta är ett problem som genomsyrar alla aspekter av våra samhällen och är något vars lösning inte gynnas av ett ensidigt perspektiv. 

Precis som vår relation med naturen inte är balanserad, är inte heller den moderna relationen mellan män och kvinnor det. Oavsett om ens perspektiv är globalt, regionalt eller lokalt. Om man ska tro fackföreningen Forenas undersökning så kommer inte ens Sverige, som ändå hamnar i toppen av världens jämställdhetstermometer, att ha jämställda pensioner för kvinnor och män förrän år 2072. Med det lämnar jag tanken om att det finns större problem än jämställdhet – alla problem hänger ju ihop. 

Coronaviruset visar att det är möjligt för samhällen att ställa om och sluta att resa så mycket.

Paniken istället för kunskapsspridningen kring viruset.

Dela artikeln:

[addtoany buttons=”facebook,twitter”]

Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.