Irländska Elizabeth Coppins rättsprocess kring hennes behandling i barndomen på så kallade Magdalenatvätterier kommer att behandlas i FN:s kommitté mot tortyr. Coppin anser att den irländska staten inte utrett ansvaret kring tvätterierna där många ogifta kvinnor låstes in och tvingades arbeta under stora delar av 1900-talet.

Av Bella Frank

Tvätterierna drevs av katolska kyrkan men Elizabeth Coppin, som drivit fallet i irländska domstolar men inte fått rätt, menar att ansvaret vilar än tyngre på den irländska staten.

– De underlät att skydda mig och tusentals andra kvinnor som mig, och de trakasserar oss fortfarande, säger hon till The Irish Times.

Elizabeth Coppin satt på tre olika tvätterier under sammanlagt 16 år, år då hon utsattes för brutal behandling. Under långa perioder var fick hon inte tala, och ofta tvingades hon arbeta utan ersättning sex dagar i veckan och sov i vad hon beskrivits i ett cell-liknande rum, som låstes utifrån.

Det är första gången som FN:s kommitté mot tortyr tar upp ett fall från Magdalenatvätterierna, en institution där kvinnor som blev gravida och samtidigt var ogifta låstes in under långa tider, och deras barn adopterades bort.

”Ger mig hopp”

Enligt Coppin handlar fallet inte om behandlingen utgjorde tortyr, detta är uppenbart menar hon, utan om statens ansvar. I sitt uttalande till kommittén argumenterar hon att den irländska statens underlåtenhet att utreda hur kvinnorna, och i många fall, barnen kunde utsättas för så omänsklig behandling, liksom i att kräva ansvar, i sig utgör en pågående grym behandling av alla de drabbade.

Kommittén har gett den irländska staten tid till den 20 maj att inkomma med svar.

– Jag känner tacksamhet att kommittén tar mitt fall på allvar och det ger mig hopp om att jag en gång kommer se ljuset komma fram efter mörkret, säger Coppin till The Irish Examiner.