Sudaba Kabiri som organiserade den första demonstrationen mot talibanerna efter deras maktövertagande för en dryg månad sedan larmar nu om läget i Panjshir. Panjshir är den provins där det fortfarande finns fickor av väpnat motstånd mot talibanerna.
– Talibanerna agerar inhumant i Panjshir, säger Sudaba Kabiri till Tidningen Global.

Av Bella Frank

AFGHANISTAN | Panjshir har varit avskuret från resten av Afghanistan i flera veckor. Talibaner har hindrat mat, vatten och andra varor från att komma in, och har också stängt av elnät och internet. Som en av få har Sudaba Kabiri kunnat resa till provinsen som ligger norr om Afghanistans huvudstad Kabul.

Under resan rådde vapenstillestånd men Sudaba Kabiri vittnar om ett mycket svårt läge för de få civila som fortfarande är på plats, merparten har flytt från sina hem:


– Talibanerna har tvingat folk därifrån, de har dödat civila och människors hus har gjorts om till militärbaser, säger hon och lägger till:


– Panjshir producerar inte mat själva utan måste få det utifrån men har inte fått mat eller dryck på en månad.

För några veckor sedan utropade talibanerna total kontroll över den svårintagliga provinsen dit många av de afghanska styrkor som fortfarande gjorde motstånd mot talibanerna hade tagit sig. Men utropandet om total kontroll var felaktigt. Det finns fortfarande fickor av motstånd i Panjshir förklarar Sudaba Kabiri:


– Ja, hela Panjshir är inte i talibanernas kontroll. Det finns fortfarande motstånd där. På talibanernas sida finns både arabiska och tjetjenska stridande, liksom från Pakistan, säger hon och förklarar att hon kunde höra flera tala urdu. Hon säger också att flera hon pratat med har berättat att talibanerna tog sig in i Panjshir med hjälp av pakistansk koordinering.

Kvinnor mobiliserar

Två dagar efter att talibanerna intog Kabul den 15 augusti arrangerade en handfull afghanska kvinnor en spontan protest utanför presidentpalatset. Med handskrivna plakat i händerna skanderade de inför beväpnade talibaner: ”Vi existerar. Vi är halva Afghanistan. Dölj oss inte. Skada oss inte. Stöd oss.”

Sudaba Kabiri var en av initiativtagarna till den demonstrationen. Protesten tände sedan gnistan till flera andra kvinnoledda protester, inte bara i Kabul utan i städer som Herat och Mazar-i-Sharif.

Kort därefter bildades nätverket Afghan Women’s Fighting Movement som fortsätter att mobilisera kvinnor runtom i landet. Men demonstrationer och protester på gatorna har försvårats ytterligare efter att talibanerna för ett par veckor sedan förbjöd alla protester som inte först givits tillstånd.

– Vi fortsätter att kräva våra rättigheter, och på lördag [den 25 september] kommer vi ha arrangemang med feminister runt om i världen, bland annat i Kanada och i Australien, säger hon och förklarar att dagen arrangeras som en del av den internationella fredsdagen som firades i tisdags. 


– Vi måste kämpa för vår egen generation och för nästkommande generation. Mycket av det vi kämpar för är de mest grundläggande av rättigheter, som rätt till utbildning och politiskt deltagande, men tyvärr måste vi nu kämpa för detta på nytt.

Hela Afghanistan befinner sig dessutom i en allvarlig humanitär kris. Folk har svårt att få mat på borden eftersom många inte längre har några jobb och inte kommer åt eventuella besparingar, samtidigt som matpriserna har stigit kraftigt:


– Ekonomin förvärras för varje dag, inga företag är öppna, det sker ingen import eller export, inga arbeten, skolor eller banker är öppna, folk har ingen inkomst. Vårt folk står inför fattigdom och nu förvärras det, säger hon.

”Stöd det afghanska folket”

Frågan är hur bistånd ska kunna komma vanliga afghaner till del utan att samtidigt stärka talibanerna. Många länder är ambivalenta kring bistånd till Afghanistan, som Sveriges utrikesminister Ann Linde som i augusti sade att inte en krona ska gå till talibanerna. På frågan om Sudaba Kabiri tror att bistånd via oberoende icke-statliga organisationer kan vara en framkomlig väg svarar hon ja:


– Ja, jag skulle föredra den vägen för vi har stor erfarenhet av att bistånd inte går till vanligt folk utan bara till de i regeringen, säger hon och hänvisar till åratal av missbruk av internationellt bistånd och korruption i landet, men hon uppmanar också omvärlden att agera till stöd för det afghanska folket och inte minst de afghanska kvinnorna:


– Det internationella samfundet är fortfarande tyst, det enda man har gjort är att be emiratet [den nya talibanska regimen] att respektera kvinnors rättigheter men de gör inte det. Jag vill be det internationella samfundet att snälla stöd det afghanska folket, stöd afghanska kvinnor, stå sida vid sida med oss och stärk våra röster, säger hon.