Kina har kommit långt sedan folkrepublikens utropande på 1940-talet. Ett utropande, ett nationsbygge och en tillväxtfest signerat Kinas kommunistparti. Något som nu firas i samband med att det var hundra år sedan partiets bildande. Ett firande som sker med pompa, ståt och fanfarer som emellertid inte lyckas tysta ner kritiken mot bristen på mänskliga rättigheter och systematisk repression av minoriteter – och en president med siktet på att bli långlivad.

Av Klas Lundström

KINA | Det kinesiska kommunistpartiet sparar inget krut inför partiets hundraårsdag den 1 juli. Det är en hundraåring som föddes under magra och hemliga former, som via kulturkrig, svulstiga men ekologiskt och mänskligt fatala jordbruksmarscher, nått en självklar position som planetens snabbast växande ekonomi.

Men för att inga kineser ska glömma bort partiets historia – och del i folkrepublikens tillväxtmarsch in i dagens kapitalistiska frenesi – rullar biografer runtom i Mittens rike patriotiska filmer med titlar som ”Uppoffringen” och ”Den röda solen” medan skolelever får i uppgift att teckna eller kalligrafiera versioner av ”den kinesiska drömmen”, rapporterar New York Times.

Utanför landets gränser, i Indien, har exiltibetaner uppmärksammat hundraårsdagen under banderollen ”Inget att fira”. En uppmärksammad manifestation kritiserade särskilt Peking-OS 2008, en stor propagandaseger för kommunistpartiet men ett evenemang som fördrev eller tvångsförflyttade en miljon människor för att bereda plats åt olika arenor, vägbyggen och hotellkomplex. 

Folkrensning och säkerhetslagar

Högst upp, på folkrepublikens tron, återfinns sedan mars 2013 Xi Jinping, såväl som generalsekreterare för kommunistpartiet som folkrepublikens president. En post som sedan den ekonomiska omsvängningen efter Mao Zedongs död på 1970-talet innebär en plats i den geopolitiska troposfären, där Kina vecklar ut skisser och upplägg för ett herravälde som endast USA och Ryssland kan mäta sig med 2021.

En globalpolitisk spännvidd som regeringen i Peking har säkrat åt sig själv på bekostnad av demokratiska val, mänskliga rättigheter och organiserad repression av minoriteter som mongoler, uigurer och tibetaner.

Human Rights Watchs kritiserar den kinesiska regimens ”extremisthantering”, framför allt i provinsen Xinjiang, där uppsamlings- och arbetsläger tvingar uigurer att avsäga sig sin religiösa tro för ”acklimatisering” till det kinesiska samhället. Längre österut, i Hongkong, har den kinesiska kontrollen över den tidigare brittiska enklaven cementerats i form av en kontroversiell säkerhetslag som stängt ner fria medier och renderat i hundratals gripanden med hänvisning till den nya lagen.

Långlivad president

President Xi Jinping har suddat ut gränsen för antalet mandatperioder, vilket bedömare ser som presidentens försök att bida kvar vid makten under oöverskådlig tid. En utveckling som både Amnesty International och det amerikanska utrikesdepartementet beklagar:

– Xi Jinpings version av kommunistpartiet är en som alltmer överskuggar alla delar av den offentliga tillvaron, säger en anonym UD-medarbetare till TIME.