Gymnaster kommer framöver själva kunna välja kring vilken träningsgrupp eller tävlingsklass de vill delta i, oberoende av juridiskt kön, upp till 18 års ålder. Det meddelade Gymnastikförbundet i måndags. Beslutet syftar till att underlätta transpersoners idrottande och är en del av ett större arbete för inkludering inom förbundet.

– Vi vill vara en del av folkhälsan, det är vårt uppdrag som idrott, säger Åsa Ekdahl från Gymnastikförbundet till Tidningen Global.

Av Bella Frank

SVERIGE Beslutet kommer framför allt att underlätta för transpersoners möjlighet att idrotta utifrån sin egen könsidentitet snarare än sitt juridiska kön. Transpersoners idrottande försvåras av den ofta strikta binära uppdelningen av manliga eller kvinnliga könskategorier inom idrottsvärlden och detta avspeglas på transpersoners idrottande.

När Svenska Gymnastikförbundet nu beslutat att ändra regelverket – något som Dagens Nyheter rapporterade om tidigare i veckan – har förbundet tagit emot många reaktioner. En del handlar om oro kring vad det betyder, andra reaktioner har varit kritiska. Men flera starkt positiva reaktioner har också kommit från föräldrar till barn som är transpersoner eller som tvekar kring sin könsidentitet.

– De hör av sig och säger att det här kan vara livsavgörande för barnen. En förälder uttryckte att det verkligen är en skillnad mellan liv och död att vara välkommen i idrotten, för det är den trygga punkt som finns, säger Åsa Ekdahl, medicinsk koordinator på Gymnastikförbundet och den som sedan i somras har drivit arbetet inom förbundet.

Underrepresentation

Hon betonar att den underrepresentation av transpersoner som finns kan ha att göra med att få idrottsförbund hittills har gjort ett tydligt ställningstagande, vilket hon tror gör att transpersoner drar sig för att komma ut inför det egna förbundet.

– Och gör man det möts man ofta som att man är ett problem eller att det blir besvärligt, och det är därför vi vill vara proaktiva. Vi vill tala om att du är inte besvärlig, att du är välkommen och att vi gärna tar en dialog med dig om hur du vill ha det.

I oktober i år släppte RFSL rapporten Trans och idrott – ingen ska lämnas utanför där transpersoner intervjuats kring erfarenheter av idrottsrörelsen. Rapporten lyfter det faktum att många transpersoner upplever att idrottsvärlden inte är öppen för dem. Med mindre idrottande påverkas också transpersoners både fysiska och psykiska hälsa och transpersoners inkludering är alltså en folkhälsofråga förutom en rättighetsfråga.

Rapporten pekar bland annat på könsuppdelningen och en oro för bemötande inom idrotten utgör en uteslutningsfaktor för transpersoner. En kritik som de senaste dagarna har riktats mot Gymnastikförbundet rör frågor om eventuella konkurrensfördelar vad gäller tävlingsmomentet.

Transkvinnor

Dessa rör framför allt transkvinnor, utifrån tanken att en större muskelmassa och styrka ska leda till en orättvis fördel framför cisflickor- och kvinnor med lägre testosteronnivåer. Åsa Ekdahl menar att i och med att det inom gymnastiken finns åtta olika discipliner är det inte så att mer testosteron eller muskelstyrka nödvändigtvis innebär en fördel, i vissa discipliner är det snarare rörlighet och smidighet som premieras. Men hon menar också att det lätt tenderar att bli för stort fokus på tävlingsmomentet:

– Vi är en organisation med 260 000 medlemmar, där förhållandevis få håller på med gymnastik som tävlingsform på den högsta nivån. För den stora massan är det här en grundmotorisk träning, en motionsform och något som är roligt och välbehövligt för hälsan. Det är de här medlemmarna som vi främst tänker på när vi gör det här. Vi vill vara en del av folkhälsan. Det är vårt uppdrag som idrott, säger hon och understryker att folkhälsa och inkludering i samhället är en fråga och rättighet som ingår i FN:s globala mål.

Beslutet som nu tagits kommer att arbetas med under de kommande åren. Mycket handlar om att öka kunskapen kring hbtqi-frågor i allmänhet inom förbundet, föreningarna och för medlemmarna. På Gymnastikförbundets hemsida finns nu information som riktar sig mot föreningarna med konkreta tips för hur ett inkluderande arbete kan se ut. Det rör exempelvis frågor kring hur föreningar kan hjälpa personer att hitta rätt tränings- och tävlingsverksamheter inom gymnastiken men också hur en förening kan föra dialog med sin respektive kommun kring tillgången till omklädningsrum och toaletter för alla medlemmar.

– En annan del är att vi alltid för en dialog och utgår ifrån individens önskan, att det föredragna pronomet används, att vi registrerar önskat namn i träningsgrupper eller i tävlingsregistrering, säger Åsa Ekdahl som förklarar att i och med ställningstagandet kommer också ett mer långsiktigt arbete att påbörjas. Det arbetet handlar om att se över exempelvis tävlingsdiscipliner och tävlingssystem, inte minst med tanke på transpersoner som varken identifierar sig som kvinnor eller män utan som icke-binära. För dessa kan det vara svårt att hitta rätt inom gymnastiken, som liksom en stor del av idrottsvärlden är tydligt könsbinär:

– För att vi ska kunna inkludera alla, både binära och icke-binära hbtqi-personer måste vi se över hela vårt tränings- och tävlingssystem. Kanske fundera på om vi kan lägga till eller utöka olika tävlingsklasser, möjligheten att kanske inte tävla i alla redskap. Det här är ett jobb som innefattar minst två års arbete framåt och som inbegriper våra tävlings- och träningskommittéer, våra regioner och föreningar.

– Men här och nu kan du fritt välja träningsform, och inom ramen för nu gällande tävlingsreglemente välja tävlingskategori upp till junior-SM-nivå, vilket i praktiken innebär åldern 13–18 år beroende på disciplin.

Inkludering

Bara en dryg vecka innan Svenska Gymnastikförbundets nya beslut gick det amerikanska gymnastikförbundet USA Gymnastics ut med en liknande policyförändring i syfte att underlätta för transpersoners deltagande. Det som skiljer är framför allt att inkluderingen inte gäller för gymnaster som tas ut till landslag eller tas ut för att tävla internationellt, detta med hänvisning till Internationella olympiska kommitténs (IOC:s) riktlinjer, medan de svenska reglerna inkluderar även elitgymnaster i och med att det är fritt fram att delta i junior-SM. Skulle en transperson kvalificera sig till ungdoms-OS gäller fortfarande IOC:s regelverk. Åsa Ekdahl är glad över att även andra nationella gymnastikförbund rör sig i samma riktning.

– Det är jättebra draghjälp för oss, säger Åsa Ekdahl.

Hon pekar på att USA Gymnastics nyligen skakats av en massiv skandal då en av förbundets läkare, Larry Nasser, i flera årtionden utsatte ett stort antal gymnaster för sexuella övergrepp. Detta ledde till en förtroendekris kring förbundets ledning. Svenska gymnastikförbundet genomgick också en kris, 2012, då ledarkulturen inom elitgymnastiken kritiserades hårt.

– Då fick vi göra ett intensivt självgranskande arbete kring vår värdegrund och sedan dess har otroligt mycket jobb skett. Jag tror att när man blir kritiserad och granskad tittar man på sig själv – hur arbetar vi i dag? Därför är det positivt att det kommer från USA Gymnastics, det visar att man kritiskt granskat sitt arbete precis som vi blev tvungna att göra, säger hon och upprepar att hon önskar att debatten kring transpersoners inkludering vänds från tävlingsmoment, till träningsmoment och folkhälsa. Gymnastikförbundets beslut, förklarar hon, handlar om att göra skillnad för många:

– Vi pratar om att skapa en trygg plats för så många som möjligt som önskar att hålla på med gymnastik eller idrott överhuvudtaget.

– Gör vi skillnad för en eller två individer som känner att de har en trygg plats att komma till är det värt allt, säger hon.