I lördags var det 46 år sedan IRA dödade 21 personer och skadade 220 i bombattacker mot två pubar i Birmingham. I förra veckan greps en 65-årig man i Belfast misstänkt för inblandning i dådet. Mannen släpptes i fredags efter förhör. En bilkonvoj körde genom Birmingham i lördags för att markera årsdagen för attackerna.

Av Bella Frank

STORBRITANNIEN Mannen som greps i onsdags under sektion 41 av den brittiska terrorlagstiftningen från år 2000 uppges vara den 65-årige Belfastbon Michael Patrick Reilly. Reilly nekar till inblandning i bombattackerna och han släpptes efter två dagar. Gripandet togs emot med stor glädje av anhöriggruppen Justice for the 21.

Julie Hambleton, vars 18-åriga syster Maxine dödades i en av attackerna, har i många år arbetat för att de ansvariga för dåden ska ställas inför rätta. Hon menar att förra veckans gripande var en ”monumental” händelseutveckling:

– Det är välkomna nyheter. Det är överväldigande nyheter. Det är en påtaglig framgång, säger hon till The Birmingham mail.

Det var den 21 november 1974 som två bomber exploderade i centrala Birmingham. Det blev de blodigaste attackerna under ett år då provisoriska IRA hade arbetat för att flytta fokus för kampen från Nordirland till England med ett stort antal bombattacker. Den första bomben sprängdes i början av februari i närheten av Bradford på en buss som transporterade soldater. Nio soldater dödades liksom en kvinna och två barn. I början av oktober genomförde IRA:s Londoncell bombdåd mot två pubar i Guildford, pubarna ansågs av IRA utgöra ”militära mål” då soldater på permission ofta besökte dem. Ingen varning gavs. Fyra soldater och en civil dödades, och 65 personer skadades.

Varningar gavs innan bomberna i Birmingham men telefonsamtalet som en IRA-medlem ringde in till den lokala tidningen the Birmingham post and mail kom alldeles för sent – bara sju minuter innan den första bomben exploderade och information om var bomberna fanns gavs inte. Bomberna – placerade under en bänk i puben the Tavern in the town och invid en telefon i puben the Mulberry bush – dödade sammanlagt 21 personer och skadade 220 personer.

Många misstag gjordes av polisen i utredningen av attentaten, bland annat förlorades en tredje bomb som aldrig detonerades. I och med att bomber ofta ger ledtrådar om vem som tillverkat den gick potentiellt viktiga bevis därmed förlorade.

Bomberna väckte avsky, irländare i England utsattes för rasistiska angrepp, och inom IRA vägrade man länge ta på sig ansvaret. De ansvariga för dåden i Birmingham kunde dock några veckor efter bomberna ta sig från England till Irland – då hade redan sex oskyldiga personer gripits misstänkta för dåden. De dömdes året därpå till 21 livstidsstraff för mord och kom att kallas the Birmingham six.

Detta justitiemord, liksom livstidsdomarna mot fyra oskyldiga för bomberna i Guildford – the Guildford four – ledde till att de skyldiga kom undan rättvisan och kom så småningom att överskugga själva dåden. Domen mot the Guildford four ogillades 1989 och de släpptes fria, två år senare ogillades även domen mot the Birmingham six som frigavs 1991.

2016 inleddes en utredning av attackerna och polisens agerande innan och efter. Utredningen avslutades förra våren och kom fram till att det var IRA:s otillräckliga varning som ledde till 21 personers död, men kunde inte avgöra vilka personer inom IRA som låg bakom bomberna. Däremot vittnade en tidigare IRA-medlem, vittne O, som namngav fyra personer som ansvariga för Birminghamattackerna.

Tre av dem är döda, men en fjärde lever i dag i Dublin – Michael Hayes. Hayes har tidigare bett om ursäkt för dåden, dock nekar han till att personligen ha varit ansvarig, hans ursäkt gäller ett ”kollektivt ansvar” som tidigare aktiv inom IRA. Vittne O pekade däremot inte ut den man som nu misstänks för inblandning och som greps i förra veckan.

På en direkt fråga om Michael Patrick Reilly hade varit inblandad svarade han:
– Nej honom minns jag inte alls, sade han, rapporterar BBC.