

Protester i staden Nabire längs Västpapuas nordkust. Foto: FreePapuaMovement
Reportage
Dela artikeln:
Alla är lovligt byte i Västpapua
Mordet på en baptistpastor på den västpapuanska landsbygden har fått invånare i den indonesiskockuperade halvan av Nya Guinea att inta gatorna och kräva självständighet. Mordet och de efterföljande truppförstärkningarna från den indonesiska huvudön Java visar att president Joko Widodo bibehåller sin beslutsamhet om en militär lösning på konflikten.
Av Klas Lundström
VÄSTPAPUA Klockan är 17.00, söndagen den 19 september. Pastor Yeremia Zanambani och hans fru Miriam Zoani lämnar sitt hem i staden Hitadipa i Västpapuas isolerade centralhögländer och beger sig till grannbyn Bamba för att utfordra sina grisar.
De inser snart att de inte tagit med sig tillräckligt med mat, varpå Ibu Miriam går hem för att hämta mer.
Hennes make återvänder aldrig hem.
Samstämda vittnesmål berättar att fyra indonesiska soldater har uppsökt Yeremia Zanambani med anklagelser om att istället för grisar i hemlighet utfordra den västpapuanska gerillarörelsen OPM (Organisasi Papua Merdeka, ”Rörelsen för ett fritt Papua”). Pastorn ska ha nekat men endast besvarats med dödsbringande kroppsskador i form av gevärsskott och bajonetthugg, bland annat mot halsen.
Pastorns liv hade kanske gått att rädda om inte den indonesiska armén förvägrat honom sjuktransport till Hitadipas vårdcentral till följd av infört utegångsförbud efter strider mellan militär och gerilla. Istället förblödde Yeremia Zanambani till döds i svinstian.
Hans döda kropp omhändertogs utan familjens tillstånd och brändes. Någon obduktion eller rapport med fastställd dödsorsak har ännu inte kommit till stånd.
– Vi håller aldrig några minnesgudstjänster på söndagar, men nu blev vi tvingade av den indonesiska armén, säger den lokale pastorn Damianus Wandagau, enligt en civilinitierad rapport som Tidningen Global tagit del av.
”Alla är lovliga byten nu”
Den 63-årige pastorn var varken känd för vare sig samröre med eller för att ha uttryckt stöd för OPM-gerillan. Att leva och andas i regionen Intan Jaya tycks i mångas ögon vara brott nog. Härifrån bedrivs sedan tio år den del av den västpapuanska självständighetsrörelsens operationer med fokus på gruvnäringen i anslutning till Grasberggruvan – samägd av den indonesiska staten och amerikanska Freeport-McMoRan – en av planetens största guld- och kopparreserver.
– Det verkar som om OPM dödade en indonesisk soldat med en machete och sedan tog hans vapen och utrustning, säger Samuel Tabuni, en ung västpapuansk ledare, bosatt i Jayapura, längs den västpapuanska nordkusten, till Tidningen Global.
Konsekvenserna efter OPM:s aktion – som följer ett mångårigt scenario där gerillan opererar i små djungelförband mot en statisk men militärt överlägsen indonesisk armé – fick civilbefolkningen sota för.
– Soldaterna fick leva ut sin ilska på Yeremia Zanambani, säger Samuel Tabuni. Och utan några som helst risker att behöva ställas till svars. Som så många gånger förr.
Tabuni satt ner med ledare för den indonesiska militärledningen i provinshuvudstaden Jayapura tidigare i veckan, men huruvida en oberoende utredning av mordet kommer till stånd återstår att se, än mindre om den kan räknas som ”oberoende”.
Från Indonesiens kyrkoorganisationer har krav rests på en oberoende utredning initierad av landets president Joko Widodo. Socratez Yoman, ordförande för Västpapuas baptistkyrkoallians (BPP-PGBWP), påminner även om de facto att utöver mordet av Yeremia Zanambani bidrog våldsamma räder i Hitadipa till att många övergav sina hem och sökte skydd i närliggande skogar av rädsla för den indonesiska armén.
– Kom ihåg att arméns övergrepp och brott var en stor orsak till det uppror i Nduga i december 2018 som bäddat för statligt initierade människorättsbrott och tusentals människor på flykt, säger Socratez Yoman till Tidningen Global.
Yeremia Zanambani. Foto: Amnesty
Undantagstillstånd och ytterligare truppförstärkning
Vardagen i Västpapua präglas sedan december 2018 av undantagstillstånd, främst riktat mot den västpapuanska befolkningen och inte i lika hög utsträckning mot de indonesiska transmigranter som främst lever i kustnära städer. Den indonesiska regeringen har i omgångar utökat den militära närvaron på västra Nya Guinea – sedan 1969 en integrerad del i den indonesiska arkipelagen till följd av en FN-signerad men påtvingad process kallad ”Act of Free Choice” – vilket understryker president Widodos förhoppning om att militärt, snarare än i form av samtal, sätta punkt för den pågående konflikten.
I går, onsdags, rapporterade oberoende västpapuanska medieröster om att elitbataljoner anlänt till Västpapua via den Freeport-McMoRan-ägda hamnen i Timika. Bataljonen är vanligtvis stationerad på den indonesiska huvudön Java och består av uppemot 450 män och kvinnor, en truppförstärkning som signalerar vad som eskalerat till en fullfjädrad väpnad konflikt som president Widodo fortsätter att hålla dörren stängd till för FN-inspektörer och oberoende journalister.
Samtal med civila självständighetsförkämpar i Västpapua vittnar om en alltmer utsatt position där mordet på Yeremia Zanambani är ett kvitto på att den indonesiska armén i öppen dager nyckfullt och godtyckligt kan sikta sina vapen på vem de än anser vara fiende. Civila som rebeller. Verbala motståndare mot den indonesiska ockupationen som religiösa ledare på väg att mata sina grisar.
– Grymheten, våldet och barbariet som TNI uppvisar saknar all form av mänsklig värdighet, säger Socratez Yoman.
Västpapuaner gripna av indonesisk polis
”Folk har bestämt sig”
Trots den grymhet som många västpapuaner vittnar om och sprider exempel av i sociala medier fortsätter lokalbefolkningen att fylla gatorna med protesttåg. I dag, torsdag greps enligt uppgifter till den indonesiska människorättsaktivisten Veronica Koman 200 studenter i staden Nabire längs Västpapuas nordkust.
På ett videoklipp Koman kommit över och spridit på Twitter syns västpapuaner gripna av indonesisk polis och fösta upp på ett lastbilsflak inför samlade åskådade.
”Men se på de gripna studenterna”, skriver Veronica Koman. ”Så snart de är uppe på polisflaket reser de sina händer igen.”
Knutna nävar mot skyn.
”Ett folk som bestämt sig för att bli fria”, summerar Koman.
Dela artikeln: