Monument över Iran-Irak-lrakkriget som inleddes den 22 september 1980. Foto: Ninara 

återblick

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

40 år sedan Iran-Irakkriget

Den 22 september 2020 markerar fyrtioårsdagen av krigsutbrottet mellan Iran och Irak. Ett åttaårigt krig sprunget ur en historisk territoriell konflikt som nu fick nytt bränsle i en tid då moderna vapen och kemiskt stridsmedel fanns att tillgå – i överflöd. Resultatet blev förödande och krigets eftermäle ekar alltjämt i våra dagar.

Av Klas Lundström 

IRAN-IRAK Gränsdragningar i världen är inte sällan nyckfulla och resultat av koloniala dekret och geopolitiska stormar. Den södra gränsdragningen mellan Irak och Iran utmed Persiska viken är inget undantag. En gräns nära Tigrisflodens utlopp försvaras av Khuzestan, en sydvästlig provins med en arabisk folkmajoritet, några av världens största oljetillgångar och handelsstationer i Persiska viken.

Det var här Iraks invasion av Iran gick av stapeln den 22 september 1980. Det blev startskottet ett åttaårigt blodigt krig. Kvar efter stridslarmet och blodet från den miljon människor som fick sätta livet till i kriget låg gränserna. Orörda.

Det var inte första gången som det här hörnet av världen blev föremål för en blodig konflikt med global spännvidd. Dagens Irak tillhörde länge Persien tills Ottomanska riket gjorde det till sin östra gräns med nyvunnet tillträde till Persiska viken år 1638. Västerländska makter grälade sedan över Ottomanska rikets rester efter första världskrigets slut, varpå britterna säkrade de persiska oljefälten och fransmännen slog sig ner i nuvarande Libanon och Syrien.

Skiften och maktspel

När Iraks invasion inleddes hade den iranska revolutionsfebern knappt hunnit passera sedan störtandet av den USA-stödde shahen Reza Pahlavi 1979. Den nya regimen ledd av ayatolla Khomeini var ung och oerfaren men redan van att spela geopolitik med höga insatser efter kidnappningen av USA:s ambassadpersonal. Tanken hos den betraktande grannen – Iraks diktator Saddam Hussein – var att ett Iran turbulent efter decennier av diktatur knappast kunde stå emot en fullskalig invasion från en politiskt stabil granndiktatur beväpnad till tänderna.

Vapenaffärer med USA, Sovjetunionen, Frankrike, andra arabländer och – icke att förglömma – svenska Bofors stärkte den övertygelsen.

Iran, däremot, fann sig tämligen isolerade i det rungande krigslarmet. Men krig var en välmående industri och förutom svenska Bofors såg även USA:s president Ronald Reagan till att i hemlighet sälja krigsmateriel till regimen i Teheran (en olaglig affär som fick namnet ”Iran-Contrasaffären”).

Humanitär katastrof

Iran-Irakkriget blev en humanitär katastrof. Bruk av kemiska stridsmedel, offrade barn i form av minröjare och oräkneliga flyktingar inhysta i läger mitt i krigets skottlinje visade upp en konflikt långt fjärran den cyniska realpolitikens gränser. När vapenvila trädde i kraft den 20 augusti 1988 hade uppemot en miljon människoliv gått förlorade.

Men det var inte främst de stupande barnvolontärernas öden som fick omvärlden att skruva oroligt på sig. Det var det stigande oljepriset. Efter Opec-krisen 1973 och arabländernas krig mot Israel skakades världen återigen av oljebrist och skyhöga fatpriser som inte nådde ”normala nivåer” mitten av 1980-talet.

I slantar och öron uppskattas det att den internationella vapenhandeln, bistående nationer och de krigande staterna spenderade 350 miljarder dollar på krigföring under Iran-Irakkriget.

Blodigt eftermäle

Båda sidor utropade sig som ”segrare”, men varken Iran eller Irak kunde motivera sina hurrarop med tydliga militära vinningar. Iran misslyckades med att störta Saddam Hussein och så frön av långsiktiga sekteristiska uppror i landet. Irak misslyckades med att annektera Khuzestan och iranska oljefält utmed Persiska viken, än mindre få till stånd något regimskifte i Teheran.

Över världen spreds snart även bilderna från Halabja, en stad i irakiska Kurdistan som Saddam Hussein beordrade anfall mot med giftgaser, en vedergällning för att irakiska kurdmiliser bistått Iran under kriget.

Iran-Irakkriget fungerade som en geopolitisk språngbräda in i 1990-talets gulfkrig mellan Irak och USA tillsammans med andra europeiska stormakter efter att Saddam Hussein invaderat Kuwait. Det sekteristiska kaos som såväl ayatolla Khomeini som Saddam Hussein hoppades utlösa under Iran-Irakkriget sprang också senare fram i och med USA:s folkrättsvidriga invasion av Irak våren 2003. Den amerikanskinitierade utrensningen av samtliga personer med koppling till det Saddam Husein-kidnappade panarabiska Baathparti öppnade ett krigshärjat, misshandlat och politiskt förvirrat Irak som Pandoras ask. Arbetslösa militärer, ingenjörer och irakier som av olika anledningar var medlemmar i Baathpartiet för att få ett jobb eller utbetalade pensioner sökte sig nu istället till miliser sammanvävda kring klantillhörigheter, religiösa uppfattningar eller minoritetstillhörighet.

I Saddam Husseins frånvaro började istället den amerikanska ockupationsmakten bekämpas med ett våldsinferno som alltjämt plågar regionen – först i form av utdraget inbördeskrig i Irak och därefter i form av Islamiska staten.

I vakuumet efter den störtade och sedermera avrättade Saddam Hussein flyttade Iran fram sina positioner och ansågs länge vara dåvarande president George W Bush nästa pjäs att attackera längs den krutdurk till schackbräde som krigen i Afghanistan och Irak förvandlat Mellanöstern till. I januari 2020 dödades Qasem Soleimani – toppgeneral och chef för Irans Qudstyrkor – i en amerikansk luftattack i Bagdad. President Donald Trump utmålade Soleimani som direkt och indirekt ansvarig för ”miljontals människors död” och sänkte temperaturerna på de iransk-amerikanska relationerna till nära frostgränsen.

En nygammal region

När världen minns fyrtioårsdagen av krigsutbrottet mellan Iran och Irak är det med utsikt över ett annorlunda Mellanöstern. Fallna despoter, upplösta dynastier, en arabisk vår – på många håll snart ersatt av höst – senare. Mycket förblir sig dock likt: krig härjar alltjämt, nu i Syrien och regionen är alltjämt fylld av miljontals flyktingar, antingen i sitt eget land eller i desperat sökande efter fristäder norrut, där ett Europa med högresta murar väntar. Regimen i Iran har överlevt och bedömare anser att kriget med Irak cementerade dess strukturer.

Och på oljefälten utvinns alltjämt det svarta guldet.

Källor: BBC, Hazar, New York Times, Third World Quarterly.

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.