Kvinnors rättigheter trycks tillbaka i skuggan av coronapandemin. Det är ett mönster som går igen i flera länder världen över, och hotar kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa, försörjning och möjlighet att äta sig mätta.

Av Christin Sandberg

SÖDRA AFRIKA Under den första karantänveckan i Somalia knackade det på dörren hos Sadia Allin, en av barnrättsorganisationen Plan International Somalias medarbetare. Utanför stod en person som sade att hon ville erbjuda sina tjänster och kunde könsstympa Sadias döttrar.

– Det är bara ett exempel på hur politiska krafter med en antidemokratisk, nationalistisk och patriarkal agenda mobiliserar mot kvinnors rättigheter och mot en demokratisk utveckling i ett skuggområde som uppstått under coronapandemin, säger Louise Lindfors, generalsekreterare för solidaritetsorganisationen Afrikagrupperna i en videointervju från ett tåg.

Hon beskriver det som ett sätt att utnyttja krissituationen, eftersom människor är hemma, tillgängliga och kanske även mer påverkningsbara.

– När man lever i kris är man benägen att söka trygghet och något som ger en känsla av samhörighet, vilket skapar incitament för den här typen av påtryckningar och icke-feministiska praktiker, säger hon.

Strypt bistånd

Redan innan coronapandemin plötsligt förlamade samhällen över hela världen fanns det starka bakåtsträvande krafter som innebar en backlash för mänskliga rättigheter i stort och inte minst flickor- och kvinnors rättigheter.

Det är en politisk utveckling som i synnerhet president Donald Trump i USA har bidragit till under åren. Ett av de första beslut han fattade efter att ha tagit makten var att strypa allt amerikanskt bistånd till organisationer i världen som arbetar med abort och sexuell hälsa, den så kallade Global gag rule.

Och han fortsätter att upprätthålla samma linje.

– USA:s finansiering för att stötta upp hälsosektorn under coronakrisen får inte gå till någonting som har med sexuell- och reproduktiv hälsa att göra, säger Plan International Sveriges generalsekreterare Mariann Eriksson i ett webbseminarium anordnat av Afrikagrupperna.

Och på flera andra håll i världen driver auktoritära ledare på en utveckling som tvingar tillbaka rättigheter för kvinnor och flickor, som tagit decennier att vinna.

– Men det kanske första man tänker på när det handlar om restriktionerna och nedstängningen är de praktiska direkta konsekvenserna de får för särskilt redan utsatta grupper, såsom kvinnor och minoriteter, säger Louise Lindfors.

Svårt försörja familjen

I många länder i södra Afrika och även i övrigt på kontinenten infördes mycket strikta nedstängningar från en dag till en annan. Därmed ströps möjligheterna för miljontals människor att försörja familjen. I sub-Sahara är många familjer beroende av dagsinkomsten, vilket ofta en kvinna i familjen står för, för att kunna äta sig mätta. Samtidigt ökar den psykiska ohälsan och våld i hemmen.

Allt det här drabbar främst kvinnor och barn. Det är ett hårt slag mot enskilda familjer och hela samhällen när Afrikas kvinnor inte längre kan försörja sina familjer. De flesta arbetar i den informella sektorn med att sälja grönsaker och är också huvudförsörjare i familjen och därmed den som ser till att det kommer in pengar till mat, skolgång och mediciner.

Många är också vårdare både inom och utanför familjen.

– I södra Afrika är mycket av den essentiella sjukvården arrangerad inom den informella sektorn. Personer som är långtidssjuka, har kroniska sjukdomar såsom hiv och äldre som är beroende av sjukvårdskontakter behandlas hemma, utan tillgång till institutionell sjukvård. Den verksamheten upphörde helt när coronapandemin slog till, säger Lindfors.

Och hon tillägger:

– Den andra biten som direkt ströks för att den inte anses essentiell var det sexuella- och reproduktiva rättighetspaket som täcker sjukvård, upplysning, rådgivning och tillgång till preventivmedel, stöd till säkra aborter och rådgivning vid våld i nära relation.

Ofrivilliga graviditeter

Sammantaget får detta oöverskådliga konsekvenser för framför allt unga kvinnor som riskerar att ofrivilligt bli gravida och sätta barn till världen, men också dö eller bli sjuka efter komplikationer efter icke-säkra hemmaproducerade aborter och försök till det.

– I åldersgruppen 15 till 19 år var mödradödlighet den vanligaste dödsorsaken i Afrika. redan innan coronapandemin, det vill säga unga flickor dör av komplikationer i samband med graviditeten och förlossningen, säger Mariann Eriksson från Plan International Sverige.

Enligt en FN-rapport riskerar en nedstängning som pågår under sex månader att resultera i uppskattningsvis 7 miljoner ofrivilliga graviditeter.

Politiska beslut som inskränker på sexuella- och reproduktiva rättigheter är lätta och snabba att fatta, men det leder till institutionella förändringar som inte är lika lätta att ändra tillbaka. Det kommer även leda till allvarliga negativa konsekvenser på sikt.

– Vi har också en situation globalt där kvinnorättsaktivister som står upp för marken och naturresurser blir mördade i allt större utsträckning, säger Louise Lindfors.

– Att stå upp för naturresurser, rättigheter till mark och matsuveränitet kopplas i större och större utsträckning till det feministiska projektet och blir allt mer provocerande för de som driver en patriarkal, kapitalistisk och nationalistisk agenda, fortsätter hon.

”Behöver kvinnor som ledare”

Även dessa aktivister lever extra utsatta under pandemin, bland annat på grund av den begränsade rörelsefriheten som gör att de har svårt att hålla sig i säkerhet.

Från svenska biståndsorganisationer ser man att det är så mycket som behöver göras samtidigt som ekonomin står still och BNP sjunker i de flesta länder, vilket också innebär att västvärldens biståndspengar minskar.

– Flickor och kvinnor i utvecklingsländerna måste involveras i problemlösningen inför framtiden, säger Zo Randriamaro från Women Mining – en av Afrikagruppernas samarbetsorganisationer – på Madagaskar

Hon tillägger:

– Det är också viktigt att vi tar tillvara det solidaritetsarbete som vuxit fram på lokal nivå under coronakrisen och använder det som inspiration för att hitta lösningar för arbetet framåt.

Radriamaro menar att vi inte får riskera att falla tillbaka i det som var – ett ekonomiskt system som bygger på att skapa ekonomisk tillväxt genom utvinning av naturresurser.

– Det normala är extraktivism, vilket bygger på att exploatera människor. Vi behöver kvinnor som ledare som värnar om reproduktion både vad gäller naturen och mänskligheten, säger hon.