Barn i nordöstra Nigeria utsätts för svåra människorättsbrott av såväl islamistiska Boko Haram som av den nigerianska militären. Och program som syftar till att rehabilitera barn som flytt från Boko Haram, finansierade av bland annat EU, har svåra brister.

Av Bella Frank

NIGERIA Barn i de nordöstra delarna av Nigeria har under lång tid förnekats skolgång, och utsatts för upprepade allvarliga människorättsbrott. Amnesty International varnar i en ny rapport att en hel generation barn riskerar att gå förlorade på grund av den nu decennielånga konflikten mellan Nigerias militär och den islamistiska rörelsen Boko Haram.

– De nigerianska myndigheter riskerar att skapa en förlorad generation om de inte med skyndsamhet hanterar hur kriget har riktat in sig mot och traumatiserat tusentals barn, säger Joanne Mariner, tillförordnad chef för Amnesty Internationals Crisis Response på organisationens hemsida.

Boko Haram har sedan länge satt i system att kidnappa och föra bort barn som tvingas att bli fruar till stridande eller slåss för rörelsen. Chibok-flickorna som fördes bort i april 2014 är det mest kända fallet men är långt ifrån det enda. Kidnappningar och bortförande av både flickor och pojkar har fortsatt de senaste åren, och i februari i år fördes kvinnor och barn bort på nytt. Dessa bortföranden utgör krigsbrott och sannolikt också brott mot mänskligheten.

Flickor och unga kvinnor tvingas gifta sig med stridande inom Boko Haram och utsätts i och med det för systematiska våldtäkter och sexuellt slaveri. I Amnesty-rapporten har 13 kvinnor och flickor som tvingats gifta sig med Boko Haram-stridande intervjuats, de flesta var mellan 13–16 år när de giftes, men en av de intervjuade var bara elva år.  Att vägra gifta sig kan, i bästa fall, leda till att flickan spärras in, i värsta fall att hon torteras eller dödas. Inom äktenskapet begränsas deras liv i princip till hemmet utan möjlighet att träffa andra.

Övergrepp på övergrepp

Boko Haram har också satt i system att tvinga föräldrar att överlämna sina barn till dem genom att hota dem till livet. Andra barn väljer att låta sig rekryteras frivilligt till Boko Haram. Pojkar som ”rekryteras” som stridande inom Boko Haram kan säga att de själva gjort valet men ”rekryteringen” utgör ändå ett brott mot internationell rätt. Vissa flickor väljer också att frivilligt gå med i Boko Haram, antingen av religiösa skäl eller för att de ser en möjlighet till bättre liv med rörelsen.

De som förts bort som barn och som sedan lyckas fly riskerar fortsatta övergrepp av den nigerianska armén, många fängslas i månader eller år, och utsätts för tortyr. I rapporten We dried our tears’: Addressing the toll on children of Northeast Nigeria’s conflict som släpptes nyligen beskriver Amnesty International att övergrepp mot barnen staplas på varann med svåra långsiktiga konsekvenser. Amnesty har intervjuat 230 personer som på olika sätt drabbats av konflikten, av dessa är 119 personer som när de var barn utsattes för ”allvarligt brott av Boko Haram, den nigerianska armén, eller, oftast, av båda”, skriver organisationen i rapporten.

– Den nigerianska militärens behandling av dem som flyr undan sådan brutalitet har också varit fruktansvärd. Från olaglig massförvaring under inhumana villkor, till att utdela misshandel och tortyr och att tillåta att vuxna fångar utför sexuella övergrepp – det är otroligt att barn någonstans skulle bli så utsatta av just de myndigheter som har i uppgift att skydda dem, säger Joanne Mariner.

Blodigt decennium

Boko Haram inledde en väpnad kamp 2009 och har periodvis varit en av världens dödligaste jihadistiska terrororganisationer. Deras grundare Mohammed Yusuf hade i flera år kunnat bygga upp något av ett samhälle i samhället, och hade också knutit kontakter med al-Qaida. Efter flera sammandrabbningar med Nigerias armé attackerades Boko Haram och ledaren Mohammed Yusuf greps sommaren 2009. Efter att ha överlämnats till polis dödades han, utan någon rättslig process, varpå Abubakar Shekau tog över ledarrollen.

Boko Harams aktiviteter i de nordöstra delarna av landet kunde pågå länge utan större reaktion från Nigerias regering, men detta ändrades efter att Boko Harams ledare Abubakar Shekau beslöt att flytta kampen till landets huvudstad Abuja. 2011 genomförde gruppen det första självmordsdådet i Nigeria utanför en polisstation. Några månader senare attackerades FN-kontoret i Abuja och omkring 21 personer dödades. Åren 2013-2015 kontrollerade gruppen territorium i nordöstra Nigeria. Kort därefter splittrades Boko Haram 2016 i två delar, där Shekaus grupp återtagit namnet Jamatu Ahlis Sunna Lidawatti wal Jihad (Jas), och den andra delen som följde Mohammed Yusufs son, Abu-Musab al-Barnawi, till en del som förblivit trogen IS, och kallar sig Islamic state West Africa province (ISWAP). 

Tortyr tvingar fram ”erkännanden”

Boko Haram betyder ungefär att ”västlig utbildning är förbjuden” som de anser ingår i ett större korrupt system där även demokrati och ett sekulärt styre utgör institutioner som är anti-islamiska. Boko Haram har upprepat attackerat skolor, och 2012 hotade Abubakar Shekau att bomba såväl grundskolor som gymnasium och universitet, samma år tog Boo Haram på sig ansvaret för att ha förstört tolv skolor i Maiduguru-området. FN beräknade att mellan åren 2014–2016 förstördes 1 500 skolor och nästan 1 300 lärare och elver dödades på grund av stridigheter mellan Boko Haram och säkerhetsstyrkor.

I delstaten Borno i nordöstra Nigeria uppskattar Unicef att endast 25 procent av barnen är inskrivna i skolor, på vissa håll kan siffran vara ännu lägre. Många barn har tvingats på flykt på grund av stridigheterna och även i läger för internflyktingar saknas det ofta skolor. Och där det finns skolor är klasserna ofta enorma, och på grund av stridigheterna och på grund av att Boko Haram vid flera tillfällen attackerat just lärare, är det inte ovanligt att lärarna uteblir från undervisning. Detta gör att undervisningen i den mån den finns är så undermålig att en del föräldrar hellre sätter sina barn i koranskolor.

Den som flyr från ett Boko Haram-kontrollerat område tvingas genomgå olika kontroller, där personal från den nigerianska armén eller den regeringsstödda milisen the Civilian joint task force (CJTF) undersöker deras koppling till Boko Haram. Det är ofta i samband med dessa processer som mycket av den värsta tortyren pågår, och processen bryter mot både internationell rätt och mänskliga rättigheter. Tortyren används för att tvinga fram erkännanden från de gripna att de tillhör Boko Haram.

Det råder mycket oklarheter kring hur processen ser ut men enligt uppgifter till Amnesty International delas de gripna in i tre kategorier där den första gruppen anses ha starka kopplingar till Boko Haram, den andra gruppen anses ha mer ytliga band och den tredje gruppen inte har någon koppling alls. Men även de som tvingats till Boko Haram och som tvingats utföra exempelvis jordbruksarbete för Boko Haram hamnar ofta i grupp två, och vanligtvis hålls även de i grupp tre i förvar om de levt under Boko Haram under en längre tid.

Överfulla fängelser

Amnesty International har intervjuat en 19-årig man som beskriver hur han och hans bror behandlades i Bama-fängelset: ”CJTF-män var de som slog oss medan soldaterna satt och tittade på. Mina ben och händer var fastbundna bakom min rygg och jag hängdes upp i ett träd med ansiktet neråt…När de frigjorde mig, kunde jag inte känna mina ben och händer och kunde knappt gå. Samma sak hände med min yngre bror. De gjorde det mot oss eftersom vi vägrade acceptera att vi var Boko Haram under förhör. Förhöret gjordes av soldater och CJTF.”, säger han i sitt vittnesmål. Flera av de intervjuade uppger för Amnesty International att de till slut ”erkänt” att de tillhörde Boko Haram för att få ett slut på tortyren, trots att de aldrig varit en del av gruppen och än mindre begått brott i deras namn.

Efter att denna fas av kontroll av gripna är över brukar dessa förflyttas till militärfängelser som Giwa Barracks i staden Maiduguri eller Kainji militärbas i delstaten Niger. I dessa fängelser tvingas barn ofta dela överfulla celler med vuxna, 200 personer kan dela på en och samma cell där det bara finns en toalett och där vattentilldelningen är knapp trots svår hetta. Cellerna kan hysa så många personer att det är endast är möjligt att ligga ner på sidan, andra beskriver hur de tvingats sova sittande. Förhållandena i dessa militärfängelser kan vara så dåliga att dessa i sig utgör tortyr.

”Ineffektiv och inhuman”

Behandlingen i kontrollprocessen och det faktum att många sätts i förvar utan rättslig process och under så svåra förhållanden får vissa att ångra att de flytt från Boko Haram: ”Flera tidigare barnsoldater sade att de inte skulle råda de som fortfarande är i Boko Haram att ge upp”, och Amnesty International understryker att militärens massförvar utan rättslig process är ”lika ineffektiv som den är inhuman.”

Villkoren i de rehabiliteringscenter som EU är med och finansierar är avsevärt bättre, men även i dessa råder stora brister. Sedan 2016 finns programmet Operation Safe Corridor som syftar till att få tidigare medlemmar i Boko Haram att ge upp. Programmet ska ge pojkar och män möjlighet att rehabiliteras, ges psykologisk hjälp och en yrkesutbildning så att de har möjlighet att klara en återgång till civilsamhället. Men trots att programmet bara ska pågå i ett halvår så hålls de flesta kvar i över ett år, och upp till 19 månader. Vissa har också skadats när de utbildats i att ta fram rengöringsprodukter och använt frätande medel utan adekvat skyddsutrustning. Arbetet i dessa utbildningar kan också utgöra tvångsarbete eftersom de flesta som hålls i programmet Safe Corridor inte har dömts för något brott.

Amnesty International uppmanar nigerianska myndigheter att bland annat omedelbart släppa alla barn som hålls i förvar och fängelser, liksom inom Safe Corridor-programmet om de inte uppnått en ålder där de kan hållas ansvariga för eventuella brott, att alla i förvar ställs inför civil domstol där de har tillgång till advokat och att villkoren i alla förvar är humana och möter den standard som internationell rätt föreskriver. Vad gäller EU och andra som finansierar Safe Corridor uppmanar Amnesty International att dessa aktörer bland annat ställer krav på garantier och förbättringar hos de nigerianska myndigheterna att respektera en oberoende rättsprocess. ISWAP och JAS uppmanas att omedelbart upphöra med kidnappningar av och rekrytering av barn, liksom sluta med tvångsäktenskap, våldtäkt och sexuellt slaveri.