Migrantarbetare i Gulfstaterna befinner sig i limbo till följd av coronapandemin. Utan arbete, i trånga tillfälliga bostäder där infektionsrisken är hög och utan möjlighet att återvända hem. Människorättsgrupper säger att värdländerna bör erbjuda de utländska arbetarna samma skydd som medborgarna för att undvika en katastrofal spridning av coronaviruset.

Av Christin Sandberg

CORONAPANDEMIN Enligt FN-siffror finns det 35 miljoner migrantarbetare i de länder som utgör Gulfstaternas samarbetsråd, vilket är Kuwait, Saudiarabien, Bahrain, Qatar, Förenade Arabemiraten och Oman.

Hundratusentals, troligtvis miljoner av dem, har förlorat sina arbeten när allt har stängts ned på grund av coronapandemin och är hänvisade till att tillbringa dagarna i trångbodda tillfälliga bostäder i arbetslägren, där infektionsrisken är hög, och utan möjlighet att återvända hem.

De flesta migrantarbetare återfinns i yrken med låg tröskel som inte kräver någon särskild utbildning, såsom byggnadsarbete, enkla servicejobb och hushållsarbete. En del arbetar med lättare, men ofta tyngre arbeten inom olje- och gasindustrin.

Många har skuldsatt sig för att ta sig till någon av Gulfstaterna för att arbeta. För dem och deras familjer i hemländerna, som måste betala på skulden och är beroende av de pengar som deras anhörig på jobb i Gulfstaterna skickar hem, innebär det en ekonomisk katastrof.

Inte nog med att många migrantarbetare nu oroar sig för sina anhöriga i hemländerna, de är även extremt utsatt själva på grund av den boendesituationen de befinner sig i. De flesta sover i sovsalar och social distansering är i princip omöjligt att tillämpa.

Ryszard Cholewinski migrationsspecialist vid Internationella arbetsorganisationen ILO säger till Guardian att ett problem är sovsalarna, där det i princip är omöjligt att tillämpa social distansering.

De siffror på coronasmittade som har rapporterats från Gulfstaterna rör till övervägande del migrantarbetare som bor i tillfälliga arbetsläger, som saknar hygien, vatten och sanitet.

Enligt en rapport från Business and Human Rights Resource Centre kan karantäner och andra rörelse- och resebegränsningar oavsiktligt öka risken för migrantarbetarna. Dessutom kan det få allvarliga ekonomiska konsekvenser av att de inte kan arbeta.

Infektionsspridningen bland migranter har skakat om Gulfstaterna, som – med hänsyn till den inhemska opinionen – har ökat ansträngningarna för att repatriera ett stort antal arbetare, men gensvaret från hemländerna är ofta ansträngt.

Nu menar människorättsorganisationer att de migrantarbetare som blivit kvar i Gulfstaterna måste erbjudas skydd för att undvika en katastrofal spridning av coronaviruset bland dem.