Coronaviruset drabbar alla, och innebär stort mänskligt lidande, men också ökad ojämlikhet mellan könen i hela världen. FN oroar sig för pandemins sociala och ekonomiska effekter på kvinnors liv långt framöver.
– Omvårdnad bör sättas i centrum för den politiska demokratin, säger den italienska filosofen och feministen till Tidningen Global.

Av Christin Sandberg

CORONAPANDEMIN De som ”tar hand” om krisen och fattar beslut om inskränkningar i människors liv är i mångt och mycket män. De syns och framställs som beslutsamma och ansvarstagande. Några av de länder som lyckats bäst med att stoppa smittspridningen har dock kvinnliga ledare, såsom Taiwan, Nya Zeeland och Finland. Och i främsta ledet, bortom strålkastarljuset, i kampen mot coronaviruset står kvinnorna.

I Italien är det till övervägande del kvinnor som vårdar de sjuka och räddar liv, både hemma och på sjukhusen, där just kvinnor dominerar inom alla yrkeskategorier utom i ledningen i vårdsektorn. Trots att kvinnorna är protagonister i vården av sjuka förblir de ofta dolda i berättelserna.

Nya uppgifter visar också att fler kvinnor dör än vad som tidigare uppmärksammats i Italien och betydligt fler kvinnor än män i vårdyrken smittas.

– Kvinnorna utgör totalt två tredjedelar av de anställda inom sjukvården, säger Linda Laura Sabbadini chef för ISTAT motsvarande Statistiska centralbyrån i Italien.

Det här gör kvinnorna mycket utsatta för coronaviruset. Siffror från Spanien och Italien visar att kvinnor inom vårdyrken i hög grad har smittats av viruset. Av totalt 7329 smittade i Spanien var 72 procent kvinnor och av 10 657 smittade i Italien var 66 procent kvinnor, enligt statistik från UN Women.

Även skolan, en annan av de samhällsbärande institutioner som fortsätter att streta på i för många helt nya och tidigare obekanta former i form av distansundervisning online, är en kvinnodominerad arbetsplats. Fyra av fem anställda är kvinnor.

– Dessa kvinnor är mindre utsatta för smitta, men de upplever en stor överbelastning av arbetet, särskilt de som har barn och måste upprätthålla arbetet och samtidigt ta hand om distansundervisningen för sina egna barn. Till det måste läggas allt omvårdnads- och hushållsarbete, som fortfarande till stor del sköts av kvinnor, säger Sabbadini.

Övrig vårdpersonal, såsom hemvårdare, personliga assistenter och vårdare på olika stödboenden är också i första hand kvinnor. Offentliganställda tjänstemän, administratörer och sekreterare är en annan sektor med många kvinnliga anställda som fortsätter att arbeta under nedstängningen.

Dödstalen för kvinnor är dock lägre än för män som drabbats av coronaviruset. De siffror som hittills presenterats visar att en övervägande majoritet av de som dött av coronaviruset på sjukhus är män. Nu framkommer dock nya uppgifter från Cattaneoinstitutet i Bologna, som visar att pandemin i Italien dödar många fler kvinnor än vad dagstidningarna rapporterar.

Om man tar hänsyn till dödsfall som skett utanför sjukhusens intensivvårdsavdelningarna, där personer konstaterats smittade och sedan lagts in för vård och avlidit, så är andelen män inte lika hög. Många kvinnor avlider framför allt på äldreboenden utan att först ha testats för corona.

Studien gjord på Cattaneoinstitutet i Bologna visar därför att kvinnor löper en större risk att inte få vård, och därmed skyddas mindre från risken att dö än vad som framgår av uppgifter från myndigheten för civilskydd i Italien.

UN Women och andra kvinnorättsorganisationer lyfter fram att kvinnor i hög grad är utsatta för viruset på grund av de yrken de har och att de flesta kvinnor fortsätter arbeta, många till och med i högre utsträckning under coronapandemin, vilket innebär stor stress. De flesta har dessutom även fått ökat omvårdnadsansvar för barn, anhöriga i behov av stöd och äldre i samband med nedstängningen.

De varnar för att pandemier generellt gör det svårare för kvinnor att få tillgång till hälsovård och behandling globalt. Samt att våld mot kvinnor ökar under pandemierna. Land efter land rapporterar om ökade anmälningar av våld mot kvinnor i nära relationer.

En annan stor varning gäller konsekvenserna. Det som kommer sedan när pandemin lagt sig.

Konsekvenserna av den ekonomiska och sociala kris som åtföljer kommer sannolikt slå hårdast mot kvinnorna. Det visar tidigare kriser. Därför varnar FN och människorättsorganisationer för farorna med att kvinnor inte ställs i centrum för beslut kring pandemin och åtgärder samt inte får plats vid beslutsfattande.

Enligt Giorgia Serughetti, politisk filosof, författare och feminist, finns det mycket att lära av den pågående krisen. Och hon hoppas att politiker och beslutsfattare tänker om.

– Den här krisen har definitivt bidragit till att vi behövt ompröva hur vi lever våra liv, men kräver även eftertanke kring vår samhällsmodell för samlevnad, vilket står i relation till politisk handling. Vi behöver se över våra politiska prioriteringar, säger hon.

Serughetti skulle vilja se ett paradigmskifte.

– Omvårdnad bör sättas i centrum för den politiska demokratin. Vården är något som berör oss alla, vilket inte minst coronapandemin har visat, och marknaden måste ställas i skuggan av den.

Med det inte sagt att inte ekonomin och marknaden är viktig. Det finns ingen motsättning i detta, menar Serughetti.

Med omvårdnad i centrum hamnar fokus på hur just ekonomin och marknaden ska kunna upprätthållas och stödjas på bästa sätt.

– Om inte människorna vårdas, tas omhand och mår bra, mår inte heller ekonomin bra, säger Serughetti.

– Vården måste vara ett offentligt ansvar, och inte upplåtas till privata vårdgivare. I Lombardiet, den värst drabbade regionen i Italien, hade vården centraliserats och privatiserats de senaste åren, vilket tros ha bidragit till den stora spridningen av viruset, säger hon.

Feministiska tänkare har länge förespråkat ett genomgripande skifte i politiska prioriteringar.

– Det är mycket vi kan lära från den här krisen. Att sätta omvårdnaden i centrum innebär så klart fokus på vikten av en väl fungerande offentlig sjukvård. Och inte minst att värdera kvinnor i samhällsbärande yrken såsom inom vården och skolan, säger Giorgia Serughetti.

– Men det handlar om så mycket mer än det. Att utvidga tanken kring vad omvårdnad handlar om.
Vård omfattar även utbildning, miljö, idrott för alla och inte minst att alla har behov av en inkomst. För är det något krisen har visat är det att alla behöver en inkomst, även de som inte arbetar, säger hon.

En basinkomst skulle dessutom öka möjlighet till självbestämmande, vilket inte minst behövs för kvinnor för att kunna lämna en våldsam partner, för att ge ett exempel. I Italien, som i många länder i världen, är kvinnans inkomst sekundär. Detta eftersom kvinnor i lägre grad arbetar i lönebetalda yrken. Bland de som arbetar, arbetar de flesta deltid – ofta påtvingad – eller har prekära anställningar i lågbetalda yrken. Därför är det oftast kvinnor som förlorar arbetet först när det görs nedskärningar.

– Jag har inga konkreta förslag kring hur det skulle gå till, utan det handlar om visionen för en inkluderande politik som sätter omvårdnad i centrum, avslutar Serughetti.