Regering efter regering presenterar ekonomiska åtgärdspaket för att lindra skadorna på ekonomin i stort, men även för enskilda individer, under coronapandemin. Det är dock långt ifrån alla som täcks in av den ekonomiska hjälp som tas fram. Nu hörs krav på en universell basinkomst från flera håll i världen, liksom kvar på att åtgärderna bli hållbara och klimatanpassade.

Av Christin Sandberg

BASINKOMST I Storbritannien förväntas regeringen avvisa en parlamentarisk diskussion kring ett förslag om att inför en universell basinkomst som svar på coronakrisen. Förslaget som lades fram av Ian Blackford från Skotska nationalistpartiet (SNP) såg ut att få en chans av regeringen, men verkar ändå lämnas utan vidare debatt.

I USA har några få kongressmedlemmar föreslagit att USA inrättar en akut universell basinkomst (UBI) som svar på tvillingkriserna orsakade av coronaviruset och aktiemarknadernas kollaps, vilket av ekonomer tolkas som signaler på en omfattande lågkonjunktur.

En universell, eller allomfattande, basinkomst skulle innebära att alla, oavsett om man arbetar eller inte, får en ovillkorlig summa pengar från regeringen. Det skulle i USA kunna handla om motsvarande 10 000 kronor för en vuxen och 5 000 kronor per barn för att hjälpa alla att ta sig igenom krisen.

På onsdagen nådde senaten en uppgörelse med Vita huset om ett stimulanspaket som innebär omkring 12 000 kronor till alla vuxna amerikaner, och ytterligare 5 000 för varje barn i en engångssumma. Det är mer än många länder gett, men långt ifrån en basinkomst.

Omvänt läge

En av basinkomstförespråkarna är demokraternas Alexandria Ocasio-Cortez som både vill se en allomfattande basinkomst och fri sjukvård för alla.

Karl Widerquist, som studerat universell basinkomst under tjugo år, skriver i The Guardian att motargumenten mot basinkomst kan kokas ner till två påståenden: att ”alla borde arbeta” och ”vi har inte råd”. Men att de inte gäller nu i den nödsituation som uppstått. Tvärtom, många människor får inte arbeta eller borde inte arbeta nu, menar Widerquist.

I USA är det framför allt låginkomsttagare som fortsätter exponera sig för risken att bli smittade eftersom de inte har råd att vara hemma. Att vara sjuk en dag kan innebära ett inkomstbortfall som gör att en familj inte klarar ekonomin till slutet av månaden.

Nationaliseringar

På arbetsmarknaden i många länder i Europa är andelen arbetstagare med osäkra anställningar eller egenföretagare mycket hög. Det gäller kulturbranschen, turist- och servicesektorn, men även omvårdnadssektorn – framför allt i Sydeuropa.

I Finland skriver Ny tids chefredaktör Janne Wass om att trots löften om utbetalning av arbetslöshetsersättning till de flesta kommer det att finnas många som faller mellan stolarna. Dessutom kan det hända att pengarna kommer alldeles för sent. Trots det är tendensen att de ekonomiska stödpaketen är mer kapitalistiska än socialistiska i sin utformning.

Det kan jämföras med Spanien som redan har nationaliserat viss samhällsservice. I Frankrike har president Macron pratat om möjligheten att nationalisera om inte den ekonomiska injektion som nu ges hjälper för att stötta upp ekonomin.

Klimatomställning

För att innefatta de många grupper som hamnar utanför har Alliansen för klimaträttvisa (Climate Justice Alliance) lanserat en kampanj: ”Fem principer för rättvis COVID-19 lindring och stimulans”. De vill se inkluderande ekonomisk hjälp direkt till individer och stödinsatser med fokus på omställning till grön ekonomi. I motsats till ekonomisk hjälp till företag.

– Samhällsgrupper som befinner sig i frontlinjen har varit här förut och vi vet hur företag och intresseorganisationer använder människors lidande för egen vinning, säger Angela Mahecha Adrar, verkställande direktör för Alliansen för klimaträttvisa i ett pressmeddelande.

– Det är därför vi behöver en rättvis övergång från en ekonomi som bygger på utvinning av naturresurser och föroreningar till ekonomi som styrs och byggs upp utifrån lokalsamhällenas behov och utifrån att skydda arbetarna samtidigt som man säkerställer tillgången till säker och hållbar energi.

Janne Wass på Ny tid påpekar att det är talande att ”basinkomsten blir en acceptabel tanke först då den välbärgade medelklassen drabbas”. Och tillägger: ”Men som ett tankeexperiment: tänk om vi hade haft en basinkomst i dag. Hur många krismöten och presskonferenser hade inte regeringen kunnat undvika? Hur mycket tid och energi hade kunnat sättas på bekämpningen av coronaviruset, som nu har satts på att arbeta ut modeller för hur den finländska befolkningen ska överleva utan löneinkomster eller arbetslöshetsunderstöd?”