Guatemala har rapporterat 24 coronfall. Alla i städerna. Men i ett land där stora delar av mayafolket är utlämnade till sin egen överlevnad tar de saken i egna händer för att coronaviruset inte ska spridas till avlägsna byar utan tillgång till sjukvård.

Av Christin Sandberg

GUATEMALA Advokaten Udiel Miranda, som tillhör mayafolket Mam och arbetar på en människorättsorganisation i San Marcos i norra Guatemala säger att sjukvården i landet är så dåligt utbyggd att när, för det är antagligen en fråga om tid inte om, coronasmittan väl fått sitt grepp och börjat spridas i samhället kommer många att drabbas och säkert också dö.

– Alla fall som hittills rapporterats är fall storstäderna och rör personer som har kommit tillbaka från en resa i Europa eller USA. Det finns ännu inga konstaterade fall ute på landsbygden, säger Udiel Miranda.

Skolor och arbetsplatser är stängda och samling av personer förbjudna. Även transporterna är avstängda. Det råder undantagstillstånd och presidenten Alejandro Giammattei har infört utegångsförbud mellan klockan 16 och 04.

Egenorganiserad vård

Udiel Miranda beskriver hur staten i Guatemala sedan länge har övergivit mayafolket på landsbygden, som utgör omkring hälften av landets befolkning på 17 miljoner. Det råder brist på all samhällsservice såsom hälso- och sjukvård, säkerhet och mat. Två tredjedelar av alla barn lider av undernäring på grund av matbrist.

– I urfolkssamhällena på landsbygden har folket själva organiserat sig för att driva enkel hälsovård, få ekonomin att gå runt och säkerheten att fungera, säger Udiel Miranda.

– Just nu försöker människor stärka sina immunförsvar bäst de kan genom att använda medicinalväxter och andra örter och tillaga varma drycker.

I Guatemala är basfödan svarta bönor, ris och ägg. Enligt Miranda har människor att äta under ytterligare sex månader.

– Det pågår byteshandel mellan familjerna på landsbygden för att säkerställa livsmedelskedjan, säger han.

Vattenbrist

I huvudstaden Guatemala City arbetar Lucia Xiloj, maya Kiche och människorättsadvokat specialiserad på  urfolksrätt.

– Under dagen är människor ute i nästan lika hög grad som tidigare, vilket gör att utegångsförbudet får liten effekt. Det råder brist på information, säger hon.

Det råder också brist på vatten på många håll i huvudstaden.

I ett kvarter i huvudstaden har 47 familjer samlat underskrifter för att överlämna till borgmästaren.

– Vi har inget vatten utan måste köpa allt. Det blir jättedyrt. Och vi vet att vi måste tvätta händerna ofta nu. Vi behöver hjälp, vädjar en kvinna till stadens borgmästare i ett reportage gjort av Prensa comunitaria, som rapporterar från de annars bortglömda delarna av landet.

Vaktar sina byar

Udiel Miranda säger att restriktionerna som införts märks mindre i samhällena på landsbygden där de officiella arbetena är få. En majoritet av befolkningen har uppfunnit egna arbeten i den informella sektorn, vilken till stor del rör sig kring marknadsplatsen i byarna.

Men många är också rädda och har tagit saken i egna händer.

Prensa comunitaria har rapporterat om hur lokalbefolkningen på flera platser runt om i landet bommat igen och nu vaktar huvudvägarna in till deras byar.

– Människor i byarna är rädda, ingen vet när det är över. Men de vet att drabbas de, kommer de aldrig hinna till sjukhuset i tid, säger Udiel Miranda.

Utan lön

Presidenten, som tillhör den ekonomiska eliten i landet som är ett av världens mest ojämlika, har efter påtryckningar från näringslivsorganisationen Cacif, gjort undantag för en rad ekonomiska sektorer som därmed kan fortsätta sin verksamhet.

Det gäller bland annat elsektorn och råvaruindustrin, samt en rad andra företag. I så fall måste de anordna transporter åt sina anställda och se till att de kan tvätta händerna.

– Företagen kan också permittera de anställda, som har rätt att komma tillbaka när det är över, men tvingas vara hemma utan någon lön, säger Udiel Miranda.2