Paraguays ekonomiska och politiska erfarenhet erbjuder en insyn i en region där covid-19-pandemin har trängt djupt in i ojämlika samhällen och stater som inte förmår garantera sina befolkningar grundläggande levnadsvillkor.

Av Norma Flores Allende/Paraguay

PARAGUAY Medelhavslandet inbäddat i Sydamerikas hjärta har ofta varit frånvarande från den latinamerikanska mediebevakningen. Men sedan den 5 mars har de olika upplopp som genomsyrat hela territoriet väckt världens uppmärksamhet och fokus efter en dryg vecka av protester, dussintals skadade och ett dödsfall – i vad som kallats Paraguays tredje ”mars”-konflikt genom landets historia.

Varför prisas Paraguay världen över för sin makroekonomiska stabilitet, attraktionskraft för investerare och sin inledande pandemihantering samtidigt som landet upplever ett av sina största protestutbrott i modern historia? Svaret på detta kan sammanfattas med hur pandemin drabbat ett land som länge präglats av politisk instabilitet, utredd social ojämlikhet, korruption liksom arvet av regeringspartiets Asociación Nacional Republicana (ANR), även kallat Coloradopartiet.

Politisk instabilitet har kännetecknat landet sedan den demokratiska öppningen 1989, efter diktatorn Alfredo Stroessners fall, efter nära 35 år vid makten. Även om samma politiska parti – Colorado – blivit kvar vid makten, med undantag för perioden 2008–2012 då regeringen bestående av en partiallians avsattes i parlamentarisk kupp, har ANR:s interna kamp orsakat upplopp på gatorna under de senaste decennierna.

Foto: AP Photo/Jorge Saenz

”Paraguays mars”

Några av de mest betydelsefulla demonstrationerna i närtid har ägt rum i mars månad, varför de kallas ”Paraguays mars”. Den första av dessa ”mars”-konflikter” inträffade 1999, då den dåvarande vicepresidenten Luis María Argaña mördades och sju personer dödades och hundratals skadades i efterföljande demonstrationer.

Den andra ägde rum 2017, då omvalet av den tidigare Coloradopresidenten Horacio Cartes – en mäktig affärsman med kopplingar till narkotikahandel, smuggling och penningtvätt – utlöste protester, människorättskränkningar och attacker på medier och enskilda journalister samt en utomrättslig avrättning av en ung militant anhängare av oppositionella Partido Liberal Radical Auténtico (PLRA).

Paraguays nuvarande ”mars-konflikt” utlöstes av brist på läkemedel och grundläggande medicinska förnödenheter i landets offentliga sjukhus, utöver regeringens långsamma ansträngningar för att komma över covid-19-vaccin, vilket resulterade i hälsominister Julio Mazzolenis avgång och viktiga ministerrådsomstöpningar.

Detta satte emellertid inte punkt för krisen och demonstranter har krävt president Mario Abdo Benítez avgång. Benítez är son till den tidigare sekreteraren för diktator Stroessner och utöver hans utträde från makten kräver demonstranter även vicepresident Hugo Velázquez avgång utöver krav på internationella lån för att möta pandemins konsekvenser.

Konfliktens rötter

Paraguay lyfts liksom Chile fram som ett ekonomiskt mirakel i Sydamerika. Båda länderna har emellertid upplevt social oro de senaste åren.

Enligt Magdalena López, filosofie doktor i samhällsvetenskap vid Grupo de Estudios Sociales sobre Paraguay de la Unversidad de Buenos Aires, är de chilenska och paraguayanska sociohistoriska kontexterna olika, även om de gemensamt har avvisat sina respektive liberaliserade ekonomier.

– Såväl i Chile som i Paraguay har man ifrågasatt vissa konsekvenser av en ytterst liberal ekonomisk-politisk modell, synnerligen marknadsbaserad och mindre grundad på respekt för mänskliga rättigheter, såsom rätten till hälsa och utbildning, ett värdigt liv och anständiga bostäder till befolkningen, säger Magdalena López till Tidningen Global.

För att sätta det i perspektiv är Paraguay bland de fattigaste och mest ojämlika länderna på de amerikanska kontinenterna. Det är ett av de mesta korrupta länderna i Sydamerika med den lägsta rankingen på FN:s Human Development Index (HDI) och är ett av länderna med minst investeringar i folkhälsan, uppvisar ett av de sämsta och mest ojämlika utbildningssystemen i världen – bland andra indikatorer som leder landet bort från övriga länder längs södra Sydamerika och närmare Centralamerika och de karibiska länderna.

För att förstå den serie av protester som svept över hela Paraguay är det nödvändigt att lyfta fram statens inkastade handduk när det gäller hälsa, utbildning och social trygghet, menar Magdalena López.

Och till detta läggs även bördan av covid-19-pandemin som avslöjar den extrema bräckligheten i ett praktiskt taget obefintligt hälsosystem – och som inte bara saknar leveranser och grundläggande infrastruktur, utan därtill även mänskliga resurser.

– Toppskiktet har skapat ett samhälle utan någon som helst ekonomisk soliditet, som gick igenom en inneslutning [av covid-19] som till en början var gynnsam men som inte stoppade sjukdomen och som genererade ekonomiska hål i de flesta paraguayaners ekonomi. Den var redan mycket sårbar med hög andel informella och svarta arbeten, säger López.

Dessutom, fortsätter hon, börjar korruptionsskandaler inom den politiska eliten avslöjas, som för en befolkning som redan uthärdat enorma ansträngningar är oförsvarbara.

Maktkamp, spekulation, smuggling

Leonard Gómez Berniga, politisk analytiker och verkställande direktör för den ickestatliga organisationen Jerovia, pekar på andra faktorer som läggs till till den pågående krisen. Denna tredje paraguayanska ”mars”-konflikt är också ett resultat av en intern maktkamp inom Coloradopartiet, där Horacio Cartes fortsatta politiska närvaro försvagar lyskraften hos president Abdo Benítez regering.

Det har också förekommit protester från medborgare framför magnaten Cartes bostad för att denne enligt demonstranter representerade ett hot mot den paraguayanska institutionella ordningen.

Å andra sidan tillför det långsamma förvärvet av vacciner och den desperata begäran om donationer av desamma till olika länder från den paraguayanska senaten, enligt Gómez Berniga, ”en mycket stor spekulation inom läkemedelssektorn, båda för inköp av läkemedel som förmedling av inköp av vacciner”. Detta orsakar en höjning av priserna på grundläggande läkemedel inom landet som människor istället tvingas smuggla från Argentina.

När demonstrationerna inleddes hade Paraguay endast tillskansat sig 4 000 doser av covid-19-vaccin, vilket låg långt efter andra länder i regionen. Trots avtalade lån vädjar regeringen till andra länder, såsom Chile, Taiwan och Förenade Arabemiraten om vaccindonationer. Allt i ett sammanhang som präglas av annalkande kollaps av såväl offentliga som privata sjukhus till följd av ökningen av covid-19-fall.

Kyrkogårdar i huvudstaden Asuncion förbereder massgravar på grund av antalet dagliga dödsfall. Officiella uppgifter från Paraguays hälsovårdsministerium indikerar mer än 145 000 fall av covid-19 och nästan 3 000 dödsfall fram till i februari.

”Det paraguayanska miraklet” – en idol med lerfötter

Hur är det möjligt att gator, mikroekonomins hjärta, så tydligt motsäger landets makroekonomiska narrativ? Verónica Serafini, ekonom vid Centro de Análisis y Difusión de la Economía Paraguaya (CADEP), förklarar att över 65 procent av sysselsättningen är informell, med låg inkomst och utan social trygghet. Covid-19:s konsekvenser visar att  samtidigt som ekonomin ur ett makroekonomiskt perspektiv återhämtat sig finns det en annan verklighet.

– Människor lider av stigande priser med minskad arbetsinkomst, det är inget bra scenario, säger Verónica Serafini.

Inés Franceschelli vid Heñoi, en organisation för demokrati- och människorättsstudier baserad i Asuncion, menar att kriser under Paraguays tredje ”mars”-konflikt visar på en ”verklighet som förblivit osynlig i berättelsen om landets förverkligade tillväxt.”

Franceschelli lägger också till att makroekonomin endast återspeglar resultatet av en handfull företag som bedriver utvinningsekonomisk verksamhet – sojakultur, genmodifierad majs, boskap – så att större delen av landet inte har någon del i dessa förtjänster.

Mot en ny ”mars”-konflikt – eller nya tider?

I dagsläget fortsätter grupper av människor att kalla till dagliga protester under parollen ”ANR Nunca más” (”Aldrig mer Coloradopartiet”), ”Que se vayan todos” (”Bort med alla”) och ”Hasta que renuncien” (”Tills de avgår”) medan oppositionspolitiker inom den lagstiftande församlingen låter meddela att de kommer inledda en riksrättsprocess mot såväl presidenten som vicepresidenten.

Måhända kan de närmaste månaderna avgöra den nuvarande regeringens framtid och komma att definieras som startskottet för då demonstranter tog avstånd från Coloradopartiets sju årtionden långa hegemoni. I skrivande stund växer instabiliteten för varje dag som går.

– Det vi ser som en politisk kris i Paraguay är fullständigt anarkistisk, säger Inés Franceschelli.

– Det är bokstavligen folket på gatan, utan partier, utan rörelser, utan gamla fackliga strukturer eller fackföreningar eller organisationer. Folk ser behovet av anpassning, de reagerar mycket tydligare än kända ledargestalter. Och det är i alla fall ett tecken på hopp.

Översättning: Klas Lundström