Antalet hungriga har ökat de senaste fem åren och varje dag dör 17 000 personer av svält i världen. Klimatförändringar, konflikter och ojämlik fördelning av mark och mat är de främsta orsakerna till hunger. Den pågående coronapandemin tror FN riskerar förvärra situationen ytterligare. Förutsättningarna för att avskaffa hungern, mål 2 bland FN:s globala hållbarhetsmål, är de sämsta på många år. Detta trots att det egentligen finns tillräckligt med mat för alla på jorden.

Av Christin Sandberg/Italien

VÄRLDEN – Om vi ​​inte vidtar omedelbara åtgärder för att undvika det kan den förestående globala livsmedelssituationen få långsiktiga effekter på hundratals miljoner barn och vuxna, sade FN:s generalsekreterare António Guterres i ett videoinspelat tal ett par månader in i coronapandemin.

Under en period fram till 2016 minskade fattigdomen i världen och fler människor kunde äta sig mätta. Den trenden har sedan dess alltså vänt, och på senare tid ganska kraftigt.

Rätten till mat är en mänsklig rättighet. Trots det lever över 820 miljoner människor i världen i hunger, enligt siffror från FN. Det motsvarar var nionde människa på jorden. Ytterligare en miljard människor har en livssituation där tillgången till mat inte är garanterad, utan det råder ständig osäkerhet och oro kring om den ska räcka till. Närmare 700 miljoner människor i världen är undernärda och de förutspås i slutet av året vara 130 miljoner fler.

Svält och krig ligger bakom en mindre andel av hungerrelaterade dödsfall. De allra flesta beror på just kronisk undernäring. Familjer har helt enkelt inte tillräckligt att äta. Detta orsakas i sin tur av extrem fattigdom.

Men det finns alltså tillräckligt med mat för alla på jorden. Det är helt enkelt något fel på systemet.

Till stor del handlar problemet om att vi behöver omfördela våra resurser och bättre ta tillvara på den mat vi producerar. Omkring en tredjedel av all mat som produceras slängs eller går förlorad av andra skäl – till exempel dålig lagerhållning, ineffektiva transporter eller slarvig hantering.

Den pågående hälsokrisen innebär ännu större utmaningar i försöken att säkra tillgången till  livsmedel nu och i framtiden. Dessutom ökar världens befolkning, och beräknas uppgå till 10 miljarder år 2050. Och det handlar om att se till att alla har mat utan att förstöra planeten.

Något som inte kommer bli lätt. År 2020 är på god väg att bli det varmaste året någonsin, enligt beräkningar från den amerikanska väder- och forskningsmyndigheten NOAA. Torka och skyfall slår ut skördar år efter år i många länder.

Samtidigt är livsmedelssystemet i sig en av de främsta orsakerna till växthuseffekten. Enligt en rapport från IPCC uppskattas 37 procent av de totala utsläppen komma från just systemet för matproduktion och distribution. Det är alltså livsmedelsproduktionssystemet i sig som är en viktig bidragande orsak till problemen.

Inte samma tillgång

Eric Holt-Giménez, vd för Food First, menar att försök att dubblera matproduktionen för att förse 10 miljarder människor med mat år 2050 inom ramarna för det nuvarande matsystemet kommer att driva planeten längre än vad den tål och förstöra liv och försörjning för miljarder människor – och ändå inte råda bot på hungern.

Ett annat problem är den ojämlika tillgången till naturresurser, i det här fallet främst odlingsbar mark i världen. De människor som går hungriga har helt enkelt inte tillgång till brukbar mark för att kunna odla sina egna grödor. Det gör dem beroende av att köpa mat, och miljontals människor har inte tillräckligt med pengar för att köpa tillräckligt och näringsrik mat för att mätta alla i familjen.

Det gör att många blir undernärda, vilket bidrar till underutveckling hos barn samt försvagad kraft att stå emot sjukdomar och i längden leder det till för tidig död. Det bidrar också till dålig skolgång och migration.

Vill förebygga undernäring

Mål 2 – ingen hunger – i Agenda 2030, som är en överenskommelse mellan världens länder att göra något åt fattigdomen globalt, är därför fundamental.

Mer specifikt handlar det om att världens länder åtagit sig att avskaffa hungern genom att skapa förutsättningar för att människor ska kunna äta sig mätta, äta bättre och mer varierat för att förebygga undernäring. Men det handlar inte bara om att ha mat för dagen, människor har också rätt till det som kallas matsäkerhet, det vill säga att ha sin mattillgång säkrad, utan att behöva oroa sig.

Enligt rapporten, the State of food security and nutrition in the world, som tagits fram av flera FN-organ, saknar över två miljarder människor, varav de flesta i låg- och medelinkomstländer, tryggad tillgång till näringsriktig mat i tillräcklig mängd. Matosäkerhet förekommer även i höginkomstländer och drabbar till exempel 8 procent av befolkningen i Europa och Nordamerika.

Konfliker i Afrika gör det svårast

Situationen är dock svårast i Afrika där väpnade konflikter i kombination med klimatförändringar och ekonomiska svårigheter gör att hungern långsamt men stadigt ökar. Kontinenten har den största andelen hungrande i världen, inte minst i Östafrika där nästan var tredje invånare är undernärd. Ser man till antalet hungrande finns dock de flesta – över 500 miljoner – i Asien. I dessa två världsdelar finns 90 procent.

Barns fysiska och mentala utveckling hämmas av undernäring. I södra Asien och Afrika söder om Sahara är vart tredje barn utvecklingshämmat. I alla delar av världen är kvinnor mer drabbade av matosäkerhet än män och allra störst är gapet mellan könen i Latinamerika.

Så hur ska fler kunna äta sig mätta?

De flesta är nog överens om att krävs en övergång till hållbara jordbruk i arbetet för att trygga livsmedelsförsörjningen. Men redan där blir det svårt, för lösningarna hur det ska gå till går isär.

Å ena sidan finns det stora multinationella företag som driver på för matproduktion i stor skala av ett fåtal genmodifierade grödor, som de menar är mer resistenta och näringsrika och därför bra om man vill få fram mycket mat till en stor befolkning.

Men det kräver mycket mark, vilket i sin tur driver på skogsskövling samt driver bort andra grödor och växter och därmed den biologiska mångfalden från det område som tas i anspråk. Det kräver också att människor kan betala för maten.

Småskalighet framhålls

Mot det står de som hävdar att det krävs småskaliga hållbara jordbruk i större utsträckning. Att fler behöver gå tillbaka till att odla flera olika grödor på sin mark och inte bara en enskild gröda, för att kunna förse sig och sin familj med mat. För detta krävs också mycket mark, men framför allt en rättvisare fördelning av mark.

Slutligen handlar allt om vem som har makt, framför allt makt att fatta beslut. Då är det oftast andra intressen som går före rätten till mat, såsom den fria marknaden och handelsavtal.

Så länge alla aktörer, såväl multinationella företag som stater och institutioner tänker och agerar i egenintressen riskerar allt fortsätta som hittills.