Av Daniela Portocarrero

LEDARE Vilken frustrerande spänning 2020 bjuder på. Nu senast till följd av den populistiska, konservativa och nästintill teokratiska regering som representerat Polen sedan 2015. Likt det sorgliga och alltför utdragna skämtet på andra sidan Atlanten så har också ”Lag och rättvisa” (PIS) lyckats att splittra Polen och skapa utrymme för extrema åsikter som man tidigare fick skämmas för. Enligt Aga, 35-årig kvinna från Kraków, så har regeringen hanterat covid-19 så dåligt att de vill avleda folket med en annan samhällsfråga. Abortfrågan tas upp igen, men denna gången svarar Polens kvinnor med historiska rekord i protester färgade av vulgära ord som får alla gamla män i det katolska landet att tappa hakan.

Jag upptäcker att jag själv småler stolt vid synen av styrkan som just nu uppvisas av polska kvinnor. Men mitt leende dör snabbt. Situationen handlar i grund och botten om friheten över sin egen kropp, något som kvinnor världen över fortsatt kämpar med att få. I ett samtal med Aga, en vän som engagerat sig djupt i protesterna, tar det inte lång tid förrän en referens dras till den framgångsrika serien Handmaid’s Tale. Först känns jämförelsen överdriven, men vid närmare anblick så framstår den som ganska rimlig.

Polen har, likt andra länder där den katolska kyrkan fortsatt infiltrerar regeringen, en strikt abortlag. Abort har tidigare tillåtits vid vid tre tillfällen: vid våldtäkt, när kvinnans liv är i fara och när fostret har fosterskador. Nu har författningsdomstolen beslutat att det tredje alternativet ska tas bort, passande då att cirka 98 procent av de legala aborterna hänvisas till denna strama rättighet. Detta innebär i praktiken att kvinnor som får reda på att fostret i deras mage är skadat, tvingas (av staten) att låta fostret växa för att sedan föda det. Något som, i linje med vad protestanterna skriver på sina plakat, är synonymt med tortyr.

Enligt polska kvinnorättsgrupper innebär denna högst begränsade abortlag att runt 80 000 polska kvinnor årligen genomför olagliga aborter, både inom landets gränser och utanför. En stark tankeställare för att känna ytterligare solidaritet med dessa kvinnor får man om man går tillbaka till det svenska 60-talet. Då var nämligen abort förbjudet i Sverige och innebar att svenska kvinnor åkte till Polen för att få hjälp (på den tiden var abort lagligt i grannlandet).

Aga hade mer att berätta om hur partiet PIS lyckas att skapa utrymme för hat och oroligheter i hennes land. Hon upplever nämligen att just hatet har fått en större och mer tillåtande plats, där tidigare extrema och farliga åsikter i dag börjar att närma sig normen. Detta till följd av regeringens manipulation av befolkningen genom bland annat media. Hon tänker till exempel på partiets negativa och farliga syn på hbtq-personer, som resulterat i att runt 100 polska kommuner under föregående år förklarat sig som hbtq-fria zoner.

Under 2016 försökte partiet att reformera abortlagen. Då svarade de polska kvinnorna med protester som stärktes av människorättsorganisationer världen över, förslaget lades då ner. I år försöker de igen och bidrar därmed till en ytterligare hälsorisk i samhället då kvinnorna inte låter sig hindras av riskerna med corona. Förra veckan såg Warszawa och andra städer i Polen rekordhöga protester, ordet på gatan talar om landets största protester i modern tid.

Aga menar att friheten till abort visar hur välfungerande och förtroendeingivande ett samhälle är. Det som sker nu visar tydligt att Polen är på väg åt helt fel håll än ett välfungerande och solidariskt land. Polska regeringen behöver stoppas.