Sedan en dryg vecka tillbaka pågår det sociala protester runtom i hela Italien. Från Turin i norr till Neapel i söder har ilskna, frustrerade och coronatrötta italienare gått ut på gatorna och begått bärsärkagång. Det har rapporterats om skadegörelse och våldshandlingar. Det har spekulerats i att maffian, högerextremister och fotbollshuliganer ligger bakom. Men faktum är att det handlar om en uppdämd social oro bland stora befolkningsgrupper som nu fått utlopp.

Av Christin Sandberg/Italien

ITALIEN Det är en social oro och stress som har ackumulerats genom åren, framför allt i periferin kring de stora städerna runtom i landet. Och nu har korken gått ur flaskan och det tycks inte gå att hejda.

Coronapandemin slog överraskande och hårt mot Italien i början av året. Nedstängningar och restriktioner accepterades över landet. Regeringen visade beslutsamhet och folket stod emot. Det skulle gå över.

Under sommaren dämpades virusets framfart och hoppet tog ny fart. Sedan dess har ekonomiska aktiviteter öppnat upp igen. Många i restaurangbranschen, kultursektorn och idrottsvärlden har investerat för att kunna hålla igång sina verksamheter på ett säkert sätt.

Men nu befinner sig landet mitt i en andra våg av pandemin, och upplevelsen är att ingen har situationen under kontroll. Varken vad gäller smittspridningen, vården eller hur samhället i övrigt ska fungera under tiden.

Ingen verkar heller veta när och hur det kommer sluta. Osäkerheten är total.

Italiens unga saknar framtidsutsikter

På måndagskvällen plundrades lyxbutiker i centrala Turin. Ett fåtal personer greps men de flesta lyckades springa därifrån och fick med sig stöldgodset som bestod av dyra väskor, skärp och sjalar.

I dagstidningen La Stampa beskrivs protesterna i Turin som de marginaliserade och uteslutnas ilska som drev fram genom staden.

Faktum är att den ekonomiska situationen i Turin och regionen Piemonte är svår. Redan i slutet av förra året fanns det cirka 200 000 familjer som levde i fattigdom, det vill säga de hade inte råd att köpa allt de behövde såsom exempelvis mediciner.

I samma region har arbetslösheten bland de unga mellan 18 och 34 år femdubblats sedan år 2007 innan finanskrisen.

De unga i förorterna, vars möjligheter att skaffa sig en utbildning och ett arbete är begränsade, har marginaliserats. I politiken är de i princip osynliggjorda och bortglömda.

Det var bland annat de som tog sig in till centrum och ut på gatorna, som för att skrika ”vi finns”.

Neapel och den informella ekonomin

Men det började i Neapel, där de första protesterna hölls på lördagen och sedan har fortsatt och växt.

– Protesterna omfattar en bred variation av människor från hela Neapel. Det alla har gemensamt är att de kräver alternativa lösningar till en ny total nedstängning och ett brett ekonomiskt stöd till alla som drabbas av restriktionerna säger Walter Iannuzzi från kollektivet Iskra som i lördags demonstrerade tillsammans med arbetare inom logistik-, kultur-, och hälsosektorn utanför arbetsgivarorganisationen Confindustrias kontor i Neapel.

I Neapel bygger en stor del av ekonomin på den informella sektorn, där både unga och många kvinnor hankar sig fram. Det finns få stora fabriker och tjänsterna inom stat och kommun är relativt få. Kvinnor som har skött omsorg- och hushållsarbete i privata hem har varit viktiga för att många familjer ska få pengarna att räcka fram till slutet av månaden.

– Unga, det vill säga de flesta under 35 år, har inte kunnat få något fast jobb sedan finanskrisen 2008. De arbetar som timanställda eller på korttidskontrakt, som de förlorat under året.

De som arbetar i den informella sektorn, eller förlorar sitt kontrakt har inte rätt till någon ersättning från staten. De nödlösningar och ekonomiska bidrag som regeringen har tagit fram under året gäller personer som har arbete och tillsvidareanställningar.

Den stora majoriteten förnekar inte riskerna som coronapandemin innebär. Däremot menar de att det inte går att genomföra ytterligare en till nedstängning utan att ge ett ekonomiskt bidrag till alla medborgare.

Enkla förklaringar göder polariseringen i samhället

Angående bilden att det är maffian som ligger bakom och styr protesterna i Neapel, vilket i vissa fall angetts av nationell media och även förmedlats internationellt säger Iannuzzi såhär:

– Det är den bild som förs fram varje gång det sker protester i den här staden. Det är ett enkelt sätt för myndigheterna att skylla på maffian, som heter Camorran här, istället för att se de ständigt närvarande problemen i Neapel, vilket handlar om att de flesta i den här stan är knutna till ett liv i den informella sektorn utan fast arbete.

En annan faktor som gör det lite svårare att förklara vad som händer just nu, menar Iannuzzi, är att det inte är en tydligt definierad samhällsgrupp som protesterar, utan människor från hela staden.

Även regeringen och premiärminister Giuseppe Conte har gett uttryck för att protesterna är legitima och fullt förståeliga. Även om han tar avstånd från våldsyttringarna.

– De närmaste veckorna är det viktigt att vi tydligt förmedlar vilka vi är, vad vi vill och varför vi vill och har just de krav vi har, säger Walter Iannuzzi och tillägger:

– Men just nu befinner vi oss i ett läge där människor är arga, rädda och känner stor ovisshet inför vad som ska hända den närmaste framtiden.

Premiärminister Conte har försökt söka stöd hos folket för de nyinförda restriktionerna genom att säga att de kan vara italienarnas chans till en fröjdefull jul.