Sydkoreanska parlamentariker vill ändra landets sexualbrottslagstiftning. I juli lades ett lagförslag att vidga lagen för att fånga in en ny typ av sexualbrott som bland annat rör att män smetar sin sperma på kvinnors tillhörigheter. I dagsläget är det inte ovanligt att sådana brott betraktas som egendomsbrott snarare än sexualbrott. Samtidigt utsätts kvinnor i landet för vad som kallas en epidemi av digitala sexualbrott där de filmas ovetandes genom spionkameror.

Av Bella Frank

SYDKOREA | Denna nya form av brott där förövaren smetar sperma på en kvinnas tillhörigheter kallas också i Sydkorea för ”spermaterrorism”. Men i dagsläget saknas enligt parlamentariker som Baek Hye-ryun och feminister ett adekvat lagrum för att utreda och åtala brotten som sexualbrott. Ett fall där en man smetade sin sperma på en kvinnas skor ledde endast till böter eftersom det enligt polisen bara var möjligt att utreda brottet som ett egendomsbrott snarare än som ett sexualbrott, rapporterar The Guardian.

I maj i år dömdes en man till böter efter att ha ejakulerat i en kvinnlig kollegas termosmugg vid sex tillfällen under ett halvår. Men mannen dömdes för att ha orsakat ett egendomsbrott då rättens domare ansåg att manen ”förstört” muggen. Enligt nuvarande sydkoreansk lagstiftning måste en förövare antingen ha använt våld eller hot för att ett brott ska betraktas som sexualbrott, något som flera lagstiftare nu vill ändra på.

– Offret [i termosmuggfallet] förödmjukades sexuellt, men det ansågs inte vara ett sexualbrott eftersom det inte ansågs ha inneburit någon direkt fysisk kontakt. Genom att ha åtalat förövaren med ”egendomsbrott” ansågs hans handling ha gjort intrång på muggens användbarhet, säger Baek Hye-ryun till The Guardian.
– Sexualbrott måste tolkas utifrån offrets synpunkt, säger hon.

Digitala sexualbrott vanliga

Sexualiserat våld i Sydkorea har ökat kraftigt de senaste årtiondena. Enligt Korean Women’s Development Institutes statistiska årsbok för 2021 hade antalet inrapporterade incidenter av sexualiserat våld ökat från omkring 9 000 i början av 2000-talet till över 30 000 år 2019. Genusbaserat våld är utbrett – enligt Human Rights Watch utsätts en av tre sydkoreanska kvinnor för den typen av våld. I Sydkorea är också digitala sexualbrott ett utbrett problem som vuxit i omfattning. 2008 utgjordes knappt fyra procent av alla sexualbrottsåtal i Sydkorea av illegal filmning – 2017 var den siffran 20 procent.

Illegal pornografisk filming, ett fenomen som kallas molka, har vuxit i och med en allt mer förfinad teknologi vilket män utnyttjar för att installera dolda kameror i kvinnors omklädningsrum, offentliga toaletter och badhus men även vid deras arbetsplatser, i tunnelbanan eller på hotellrum. Filmerna säljs i vissa fall vidare till särskilda sajter. I de allra flesta fallen är det kvinnor som faller offer för denna form av sexualbrott även om män också utsätts för det. 80 procent av offren när det gäller hemlig spionkamera-filmning beräknas vara kvinnor. 2016 var 98 procent av förövarna män.

Delas i sociala medier

Männen kan antingen utsätta kvinnor som är okända för dem, kvinnor som de arbetar tillsammans med eller som de är vänner med eller har en kärleksrelation med. BBC rapporterade 2018 om vad de beskrev som en ”epidemi”. Då berättade en kvinna att hon hade filmats under bordet på en restaurang – en man hade filmat henne under hennes kjol. Hon lyckades ta telefonen från mannen och upptäckte då att han hade filmat henne flera gånger och att materialet diskuterades av andra män:
– När jag först såg det chattrummet blev jag så chockad att jag blev helt tom och började gråta, sade kvinnan till BBC.

Den illegala filmningen blev känd för alla i Sydkorea 2019 när polis efter information beslagtog en av landets mest kända K-pop-artister, Jung Joon-young. På den fanns filmer av tolv kvinnor som hade filmats utan deras vetskap eller samtycke. Filmerna hade därpå delats i chattrum med andra kända sydkoreanska artister. Men redan tre år tidigare hade en tidigare flickvän till Jung Joon-young polisanmält honom för att han hade filmat när paret hade sex utan hennes samtycke. Men polisen som tog emot henne ifrågasatte huruvida hon verkligen ville göra en polisanmälan mot en så känd person, och hon berättar i en intervju med BBC att hon behandlades som en misstänkt snarare än som ett brottsoffer. Under lång tid var hon mycket utsatt och ensam:
– Jag ville verkligen dö men jag kunde inte. Om jag dog skulle ingen känna till sanningen om Jung Joon-young, säger hon till BBC.

På hans telefon hittade polisen också filmer och samtal som ledde till utredningar om två olika gruppvåldtäkter. I slutet av 2019 dömdes han tillsammans med en annan K-pop-stjärna, Choi Jong-hoon, till sex års fängelse för våldtäkt och för att ha filmat övergreppen och därefter spridit materialet.

K-popsångaren Jung Joon-young dömdes till sex års fängelse för våldtäkt och för att ha filmat övergreppen och därefter spridit materialet. Foto: TT/AP Photo/Lee Jin-man

Orsakar stort trauma

Sydkorea har skärpt lagstiftningen vad gäller illegal filmning men enligt Human Rights Watch är detta inte tillräckligt, och människorättsorganisationen menar att regeringen inte inser hur allvarlig skada dessa digitala former av sexualbrott åsamkar de som faller offer för dem, inte minst då när en bild eller film väl tagits kan den spridas okontrollerbart via sajter och sociala medier. Vid flera tillfällen har kvinnor gått ut i stora demonstrationer med krav på fler och skarpare åtgärder mot denna typ av brott. 2018 demonstrerade tusentals kvinnor till slagord som ”Mitt liv är inte din porr”.

Det är också namnet på en rapport från Human Rights Watch. Rapporten ”My Life is Not Your Porn” Digital Sex Crimes in South Korea publicerades i juni i år i vilken det redogörs för två fall då personer som utsatts för digitala sexualbrott traumatiserats så svårt att de har begått självmord, och andra överlevare uppger att de funderar på att sitt liv. Enligt Human Rights Watch förvärras detta trauma av hur de behandlas av rättsväsende och polis bland annat då offer själva förväntas bevaka sajter där bilder på dem kan vara sparat i syfte att samla bevis.

I rapporten intervjuas bland andra Lee Ye-rin. Hennes chef utsatte henne inledningsvis för oönskade inviter som hon avböjde. Därefter gav han henne en klocka som hon placerade i sitt sovrum. När hennes chef kommenterat att hon flyttat klockan fattade hon misstankar och började googla på vad det var för klocka och upptäckte att det var en ”spionklocka” som hade filmat henne och direktsänt hennes varenda rörelse i sovrummet direkt till hennes chef.

”Handlar om kontroll”

Chefen dömdes till tio månaders fängelse för att under en och en halv månad ha filmat Lee Ye-rin i hennes sovrum med en kamera som även kunde filma i mörkret. Fortfarande ett år efter händelsen var hon tvungen att medicinera för depression och ångest:
– Det som skedde ägde rum i mitt eget rum – så ibland, i mitt vanliga liv, i mitt egna rum känner jag mig vettskrämd utan orsak, säger hon till Human Rights Watch.

En annan person som har intervjuats till rapporten menar att det snarare än sex handlar om kontroll:
– Det är inte sexuell njutning. Det handlar mer om att kontrollera den andra personen och visa sin närvaro – sin makt. ”Du är ingenting för mig. Du är bara bröst. Och inget.”, säger en kvinna i rapporten om varför hon tror att en tidigare manlig vän filmade henne under hennes kjol.

Låga straff eller böter

I Sydkoreas rättsväsende läggs åtal som rör sexualbrott ner i avsevärt högre grad än exempelvis brott som mord och rån. Vad gäller digitala sexualbrott läggs omkring 43 procent av åtalen ner. Men när åtalen väl leder till rättegång leder de ofta till fällande dom. Däremot är det vanligt att den dömde döms till låga straff och oftare böter eller villkorliga domar än fängelse. Human Rights Watch skriver att av 1 849 rättsfall som gällde filmandet av intima bilder utan samtycke 2020 dömdes nästan alla men 79 procent fick antingen en villkorlig dom, böter eller en kombination.

Sydkorea etablerade 2018 ett stödcenter för människor som har utsatts för digitala sexualbrott, Digital Sexual Crime Victim Support Center (DSCVSC). Centret kan bidra med stöd som samtal, stöd under det att en brottsutredning pågår, stämningsansökan och andra frågor som brottsoffer kan vara i behov av. Enligt Human Rights Watch är centret värdefullt och en förebild för andra länder att ta efter. Men Human Rights Watch anser att den viktigaste bristen vad gäller den sydkoreanska regeringens hantering av denna sexualbrottsepidemi är att man inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förhindra brotten ”genom att ändra den djupgående genusojämlikheten som normaliserar konsumtion av intima bilder som tagits utan samtycke”.