Av Mandeep Tiwana /IPS

Det har gått ett år sedan polismordet på George Floyd, vilket väckte upprörda känslor som kom att dåna över hela världen. Mordet fick människor att gå ut på gatorna, i USA och på alla andra bebodda kontinenter, och kräva respekt för svartas liv och svartas rättigheter, vilket också visade att protester var nödvändiga även under pandemin.

Black lives matter-demonstrationerna är de senaste i en stor global våg av protester som började med den arabiska våren för tio år sedan och alltså fortsätter än idag, och som vi kan se i den modiga civila olydnad som folket i Myanmar uppvisat sedan militärkuppen och protesterna mot israeliskt våld i Palestina, vilka i sin tur backas upp av människor på många andra håll i världen som tagit sig ut på gatorna för att visa solidaritet och kräva ett slut på dödandet.

Miljontals människor protesterar för att de ser att protester leder till förändring – rättegången mot polismannen som dödade George Floyd var en mycket sällsynt händelse som sannolikt inte skulle ha ägt rum utan trycket från de utbredda protesterna – och eftersom massmobiliseringar ofta är det enda sättet att göra motstånd mot repressiva regeringar.

Obefogat våld

Civicus rapport ”2021 State of Civil Society Report” beskriver hur decentraliserade rörelser för rasrättvisa och jämställdhet utmanar exkluderingen och kräver en radikal uppgörelse med systematisk rasism och patriarkatet.

De hot som orsakas av ekonomisk ojämlikhet och klimatförändringar bidrar till att människor får kontakt och bygger nätverk mellan kulturer och inspirerar till mobiliseringar i många olika länder. Inte bara i Myanmar och Palestina, utan även i bland annat Colombia, Libanon och Thailand där människor idag kräver bättre ekonomiska förutsättningar för att kunna leva, att på allvar få vara med och bestämma hur landet ska styras och ett slut på diskriminering och olikabehandling.

Mycket blod spills dock i obefogat våld mot demonstranterna från repressiva säkerhetsapparater som agerar på uppdrag av de styrande. Utan tvekan handlar den här kampen om att de som mobiliserar faktiskt har en potential att omfördela makt till de marginaliserade.

Flera stora politiska omvandlingar i modern historia har i stort sett katalyserats genom just fredliga protester. Ihållande massmobiliseringar har resulterat i betydande rättighetssegrar, såsom kvinnors rösträtt, införandet av viktiga medborgarrättslagar, nedmonteringen av militärdiktaturer, upphörandet av apartheid och legalisering av samkönade äktenskap.

Har mött hårt motstånd

Under det senaste året, trots de avbräck som covid-19 inneburit, har populistiska demagoger mött hårt motstånd från människor drivna av hunger, efter rättvisa, och demokrati. I Brasilien gick tusentals människor ut på gatorna för att protestera mot Bolsonaro-administrationens vårdslösa hantering av coronapandemin, vilken har resulterat i en stor förlust av människoliv.

I Indien har tusentals jordbrukare trotsigt stannat kvar i läger utanför Delhi i protest mot hastigt framtagna lagar som syftar till att undergräva deras försörjning och istället gynna stora företag som är anhängare av premiärminister Modis autokratiska regering.

I Ryssland har pro-demokratiska protester mot korruption och president Putin i flera städer oroat presidenten så pass mycket att han orkestrerat fängslandet av sin mest framstående politiska motståndare. I Uganda har politiska oppositionsledda protester inspirerat människor från alla samhällsskikt att stå upp mot president Museveni som har suttit vid makten i 35 år.

I Vitryssland bidrog protester från vanliga medborgare som visade extraordinärt mod, till att internationell uppmärksamhet riktades mot det val som stulits av Alexander Lukasjenko, den första och enda president landet har haft sedan den nuvarande konstitutionen inrättades 1994.

Stor påverkan bortom USA

I USA inspirerar den decentraliserade Black lives matter-rörelsen till nya åtgärder för att uppnå rasrättvisa och till historiska åtal mot poliser som bedriver rasistiska våldshandlingar mot svarta människor.

Rörelsen hjälpte inte bara till med att få bort en störig rashetsande president i det senaste valet, utan har även haft stor påverkan bortom USA genom att sätta fokus på rasism på så olika platser som Colombia, Nederländerna, Sydafrika och Storbritannien.

I synnerhet är det kvinnoledda rörelser som utmanar könsstereotyper, blottlägger uteslutningsmönster, och når framgångar som innebär att de lägger grunden för rättvisare samhällen. Samordnade gatuprotester ledda av kvinnor i Chile ledde till att landets regering gjorde ett historiskt åtagande att ta fram en ny rättviseorienterad konstitution genom en könsbalanserad beslutsfattande församling som också kommer att inkludera representanter från ursprungsbefolkningen.

I Argentina ledde flera års mobilisering från feministiska rörelser till ny lagstiftning för att legalisera abort och skydda kvinnors sexuella- och reproduktiva rättigheter.

Vår genomgång visar att det i land efter land är unga människor som leder protesterna. Unga personer har tagit på sig ledarskapet för klimatförändringarna och för att se till att det blir en avgörande fråga för vår tid. Fridays for future-rörelsen, som började som en skolstrejk framför den svenska riksdagen, har nu anhängare som anordnar regelbundna evenemang för att utkräva brådskande politiska åtgärder mot klimatkrisen på alla kontinenter.

Består av nätverk

Dagens rörelser får styrka genom att de består av nätverk snarare än pyramider, och har flera lokalt aktiva ledare. Hongkongs ”vattenrevolution” slogs ner av kinesiska myndigheter, men metaforen att ”bete sig” som vatten – formlös, rörlig, anpassningsbar – gäller för många samtida rörelser.

Det är inte förvånande att dessa kraftfulla folkliga mobiliseringar leder till en stark motreaktion. Protestledare och organisatörer är ofta de första som smutskastas genom officiell propaganda, utsätts för politiskt motiverad förföljelse och även i vissa fall åtal.

Många av de rättighetskränkningar som Civicus har dokumenterat de senaste åren är relaterade till protester som slagits ned. Förföljelse av politiskt oliktänkande personer, censur och övervakning för att motarbeta folkliga mobiliseringar är fortfarande utbrett.

Handlar att utmana

Allt detta ingår i striden mellan människor som går ihop för att kräva genomgripande förändring och de krafter som är fast beslutna att stoppa dem. Ändå fortsätter demonstranterna att inspirera, trots förtryck, genom att med mod fortsätta att mobilisera.

Protester handlar om att utmana och omförhandla makt. För att lyckas behöver de som protesterar solidaritet och allierade över hela linjen. Ansvaret för att skydda rätten till sammankomster, vilken finns förankrad i författningen i de flesta länder och i det internationella ramverket för mänskliga rättigheter, ligger på oss alla. Historien visar att när människor går samman som civilsamhälle är stora saker möjliga.

Mandeep Tiwana är Chief Program Officer på den globala ­civilsamhällsalliansen Civicus

Översättning Christin Sandberg

State of Civil Society Report 2021 finns att läsa här.