Fackförbund, företag och civilsamhällesorganisationer gick på tisdagen ut i en gemensam kampanj med uppmaning till den svenska regeringen att agera i EU för en lag som tvingar företag att respektera mänskliga rättigheter i egen verksamhet och produktionsled.

– Vi vill att den svenska regeringen arbetar aktivt på EU-nivå för att det ska bli en så effektiv och bra lagstiftning som möjligt, säger Ulrika Sandberg på Amnesty International.

Av Bella Frank

ARBETE Kampanjen Visa handlingskraft vill att den svenska regeringen gör ett tydligt ställningstagande för en bindande lag på EU-nivå som kräver att företag gör konsekvensanalyser för att hindra negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, en så kallad human rights due diligence-lagstiftning.

– Det vi vill se är att kraven på svenska företags arbete med mänskliga rättigheter ska höjas och själva målsättningen med kampanjen är att vi ska få en lagstiftning för företagande och mänskliga rättigheter på plats, att den ska gälla i företagens egna verksamhet men också i deras leverantörsled, säger Ulrika Sandberg, sakkunnig i företag och mänskliga rättigheter på Amnesty International i Sverige, en av de 14 organisationer som har tagit initiativ till kampanjen som stöds av företag som Coop, Scania, H&M och Ikea, liksom av TCO, Vårdförbundet och Finansförbundet bland andra.

Ett förslag om bindande lagstiftning kring respekt för mänskliga rättigheter och miljö håller på att tas fram av EU-kommissionen och enligt EU:s justitiekommissionär Didier Reynders kommer det att presenteras tidigt nästa år. I Sverige finns ingen bindande lagstiftning i frågan, däremot en årsredovisningslag enligt vilken större företag sedan 2016 måste göra en hållbarhetsrapport, något som dock ses som otillräckligt.

– Vi anser att det krävs att man höjer ribban ytterligare för att se till att företag arbetar aktivt med risker kring mänskliga rättigheter men också att de har ett ansvar att gottgöra om det har skett en negativ påverkan.

– Det handlar egentligen om att företag ska arbeta enligt principen do no harm, att företag inte ska bidra med någon skada på mänskliga rättigheter eller miljö. Det är centralt för oss att det ska gå att ställa företag till svars för saker som har inträffat, och att drabbade människor ska kunna få gottgörelse, säger Ulrika Sandberg.

Flera svenska företag har kommit långt med arbetet kring mänskliga rättigheter men det varierar mycket från ett företag till ett annat hur effektivt det arbetet är, och vissa företag gör litet eller inget arbete alls. I våras gjorde Amnesty International och Fair Action en studie som visade att endast omkring hälften av de granskade företagen faktiskt följer upp om deras policy för mänskliga rättigheter efterlevs i hela verksamheten och bland leverantörer. Av de granskade företagen var det dessutom ännu färre som redovisade att de genomfört en human rights due diligence, endast 13 procent gjorde det.

Och i februari i år publicerade EU-kommissionen en studie som visade att bara omkring en tredjedel av företagen i EU gör konsekvensanalyser kring mänskliga rättigheter och miljö. Samtidigt svarade 70 procent av de tillfrågade företagen att en EU-lagstiftning som harmoniserar regelverket inom unionen skulle vara positivt.

– Det krävs en lagstiftning som jämnar ut spelplanen så att de företag som kommit lite längre och som redan investerar i hållbarhetsarbete inklusive arbete med mänskliga rättigheter inte ska få en negativ konkurrensfördel utan att det är en jämn spelplan, säger Ulrika Sandberg och fortsätter:
– Vi brukar säga att det ska kosta att göra fel men inte att göra rätt. För att en sådan lagstiftning inte ska bli tandlös måste den innehålla sanktioner, och på EU-nivå pratar man om att sanktioner både ska kunna vara civilrättsliga och straffrättsliga.

Ulrika Sandberg hänvisar till att Sverige ofta lyfter sin demokratiska tradition med arbetarrörelse, arbetsrätt och jämställdhetsarbete bland annat, och menar att en lag om human rights due diligence är i samma anda.
– Vi vill att Sverige ska gå i bräschen för det här arbetet och visa att vi står för de här principerna. Det är det ena, att Sveriges regering ska arbeta och verka aktivt för ett effektivt regelverk på EU-nivå. Det andra är att den svenska regeringen ska tillsätta en utredning om hur en sådan här lagstiftning ska kunna integreras i svensk lag, säger Ulrika Sandberg.

Medan Frankrike, Storbritannien och Nederländerna har egna varianter på en human rights due diligence-lagstiftning och länder som Tyskland, som nu är EU:s ordförandeland, och Finland driver på frågan inom EU, saknas det i Sverige en bredare politisk förankring för frågan.
– Vi ser att kunskapsnivån inom partierna varierar och ser ett behov av kunskapshöjande insatser, och det är något vi jobbar med inom kampanjen, säger Ulrika Sandberg och pekar på att utrikeshandelsminister Anna Hallberg i augusti uttalat sig positivt för att EU-kommissionen tar fram ett förslag.

En avgörande aspekt på en human rights due diligence-lag är att den inte endast gäller ett företags egna verksamhet utan hela det ofta långa ledet av leverantörer och underleverantörer, och inte bara i Sverige utan även utomlands. Därmed ska företag inte kunna avsäga sig ansvar för människorättskränkningar, barnarbete, tvångsförflyttningar eller miljöförstörelse exempelvis. Då spelar det mindre roll vilken lagstiftning som finns på plats i det land där ett företags produktion är förlagd eller om det finns brister i implementeringen i ett enskilt land:
– Vi menar att vi behöver en lagstiftning som medför ansvar för företagen även när de köper in från ett land på andra sidan jordklotet, säger Ulrika Sandberg.