Nicaragua, Latinamerikas näst fattigaste land, kan bli ett av de länder i världen som drabbas hårdast av coronakrisen, befarar experter. Oppositionsrörelser i landet anser att staten bryter mot rätten till hälsa och kräver att åtgärder vidtas snabbt.

Text och foto Erika Brenner

NICARAGUA Medan resten av Latinamerika har infört hårda åtgärder för att minska spridningen av coronaviruset förblir Nicaraguas gränser öppna liksom skolor och universitet. Elever, lärare och andra offentligt anställda tvingas delta i marscher och demonstrationer mot viruset, till slagord som: ”Med kärlek mot corona” och ”Med Guds hjälp håller vi epidemin borta”.

250 000 regeringsfunktionärer går från dörr till dörr för att informera om viruset. De, liksom hälsovårdspersonal vid de offentliga sjukhusen, förbjuds använda mask och desinficerande gel. Det kan skrämma upp befolkningen, är argumentet.

Samtidigt har president Daniel Ortega stängt in sig i presidentpalatset. Han informerar inte om coronasituationen i landet, om hur många som testas eller om vidtagna åtgärder.

Vicepresident Rosario Murillo, tillika presidenthustru, gör dock dagliga framträdanden i regeringskontrollerade medier och försäkrar att ”kommendant Ortega har full kontroll över situationen och tar hand om alla nicaraguaner”.

Hård kritik

Murillo säger att 19 sjukhus står redo att ta emot coronapatienter – men nämner inte vilka. Enligt henne har Nicaraguas samtliga fem coronafall pådragit sig smittan i utlandet. Samtidigt rapporteras det om personer som rest från Nicaragua och ankommit sjuka till hemlandet. Enligt privata sjukhus och andra källor är det faktiska antalet smittade i Nicaragua mycket högre än vad regeringen uppger.

Kritiken haglar över Nicaragua. Om inte landet vidtar åtgärder kommer 60 procent av befolkningen på cirka sex miljoner att smittas och 50 000 att dö, är den mexikanska statistikern Víctor Terceros dystra prognos. 

Oppositionsrörelser, som representerar cirka 60 procent av befolkningen, anser att staten bryter mot internationella standarder och protokoll angående rätten till hälsa. De har skrivit till Unicef och bett organisationen att pressa Nicaraguas regering att stänga skolorna, samt skrivit till Världshälsoorganisationen WHO och anklagat regeringen för ”sekretess och förnekelse”.

Enligt en gallupundersökning förkastar cirka 80 procent av nicaraguanerna regeringens agerande och de tror inte heller på hälsosystemets kapacitet att hantera epidemin.

Alicia Hodgson tillhör riskgrupperna då hon har cancer.

Ingen hjälp

Nicaragua använder mindre än 2 000 kronor på hälsa per medborgare om året – det motsvarande beloppet i Sverige är 60 000 – och har bara 6 000 sjukhussängar. Det finns ingen officiell siffra på antalet respiratorer men enligt en enkät bland läkare och sjukhus finns det cirka 160 i hela landet. De flesta av dem är redan i användning.

− Regeringen skyddar inte oss medborgare, säger Alicia Hodgson, 36-årig ensamstående mamma till fem barn till Tidningen Global. Hon bor tillsammans med fyra av barnen och ett barnbarn i ett marginaliserat kvarter i staden Rivas i södra Nicaragua.

Hon hör till riskgrupperna eftersom hon har cancer. Hon får inte del av det offentliga sjukförsäkrings- och pensionssystemet INSS eftersom hon alltid, liksom 70 procent av befolkningen, har arbetat inom den informella sektorn: städat privat, jobbat som köksbiträde, strukit och sytt.

Även om hon hade en sjukförsäkring skulle den knappast hjälpa henne. INSS har nämligen ett underskott på cirka en miljard kronor och dess tidigare chef, Roger Murillo, medger att systemet inte har kapacitet att tackla krisen.

Utnyttjar krisläget

Carlos Zeledón, nicaraguansk politisk analytiker, spekulerar i att regeringen helt enkelt utnyttjar coronaepidemin för att lösa problemet med den tomma socialförsäkringskassan:

− Det är till regeringens fördel att äldre och andra i riskgrupper dör i tusental.

Hodgson skulle kunna vara en av dem.  Hon överväger att söka jobb utanför hemmet även om det vore livsfarligt för henne. För arbetslöshetsunderstöd existerar inte i Nicaragua.

Hon och hennes familj lever för tillfället av pengar som den näst äldsta dottern tjänade på ett diskotek som nu har stängt på grund av coronaepidemin.

− Men pengarna kommer inte att räcka långt. Snart är vi utan mat och jag utan min medicin, säger Hodgson.

”Många kommer att dö”

Om regeringen skulle stänga folk inne skulle de helt enkelt svälta ihjäl.

Distansarbete kan endast komma på tal i förhållande till en välutbildad och resursstark minoritet i ett land där 40 procent lever i fattigdom och har en genomsnittlig skolgång på sex år. Regeringen har inte heller råd att hjälpa företagare med skattelättnader, uppskjutande av inbetalning av socialförsäkringsavgifter eller andra stödåtgärder.

I de något rikare grannländerna El Salvador, Honduras och Panama plundrar folk butiker och matförråd bara ett par veckor efter att regeringarna började begränsa människornas rörlighet.

− Detsamma skulle vi uppleva i Nicaragua. Inom några veckor skulle vi ha våld och kaos, landet skulle explodera, säger den nicaraguanska sociologen Adolfo Hurtado till Tidningen Global.

Nicaraguas enda utväg ur krisen är att låta folk smittas, anser han:

−  Många kommer att dö. Men det blir under en kort period samtidigt med att flockimmunitet uppnås.

Den enda ljuspunkten är att den äldre befolkningen är liten: endast 8 procent är över 60 år.

Bör skydda riskgrupper

Samtidigt tror Hurtado att bara ett fåtal av dem som insjuknar kommer att få behandling och att regeringen kommer att använda resurserna selektivt. Han anser att regeringen borde skydda befolkningen genom att identifiera och isolera riskgrupperna. Den ska vara transparent om epidemin och informera om åtgärderna. Sist men inte minst ska de sociala relationerna omorganiseras, anser Hurtado. Till det hör att införa regler och begränsningar i offentliga rum som butiker, bussar och parker.

– Allt annat är att inte respektera nicaraguanernas grundläggande rätt till liv, avslutar han.