”Why do we have to say that black lives matter? Now I admit that is not the best slogan, but
McDonalds already took ”you deserve a break today”. And I get it’s kinda catchy, ’cause everybody is bitin’ it. Still gotta be good, cause everyone else’s bitin’ it. Even the police is bitin’ it.

”Blue lives matter” – what, was you born a police that is not a blue life, that’s a blue suit. You don’t like it, take that suit off, find a new job cause I’mma tell you right now, if I could quit being black today, I’d be out the game”
Dave Chappelle

ANALYS/Nathan Hamelberg

Det kan verka bisarrt att inleda en beskrivning så av fenomenet Black Lives Matter och den pågående proteströrelsen – revolten – mot rasism och övervåld från USA:s poliskårer. Men det som sker nu i USA:s i historia är bisarrt – det är som att landet är fast i en tvångströja och skakar våldsamt för att komma ur den. Chappelles sketch från 2016 vidrör oavsiktligt något som kanske kunde tyckas fullständigt osannolikt då – på att enorma sprickor inom USA:s polis skulle leda till att en diskussion om att avfinansiera poliskårer i deras nuvarande form, samt att en del poliser faktiskt själva skulle revoltera mot de repressiva uppgifter de belagts med.

Det finns enorma skillnader mellan USA:s poliskårer och värnpliktsarméer i samhällen som genomgått revolutionära omvälvningar, men i jämförelse med andra samhällen har USA:s poliskårer militariserats så enormt det senaste halvseklet att det är meningsfullt att tänka lite mer på den sociala sammansättningen av poliskårer än i andra samhällen.

Men först en genomgång av bakgrunden: att Minneapolispolisen Derek Chauvins dödliga våld mot George Floyd fångades på kamera – och att han och hans kollegor var fullständigt likgiltiga inför Floyds böner om att de skulle sluta – är den enskilda händelse som utlöst den nu pågående protestvågen. Men de bakomliggande orsakerna är många och Floyds död är inget isolerat fall utan tvärtom ett fall i mängden, om än bättre dokumenterat än kanske något annat. Dödligt våld från polis är den sjätte vanligaste dödsorsaken för svarta män i USA och det är två och en halv gånger vanligare att svarta män dödas av polis än att vita gör det. Den verkligheten är förklaringen till varför rörelsen Black Lives Matter växt så enormt. Men hur har USA kommit till den sits där det dödliga statliga våldet är så omfattande?

Repressiv utveckling

En repressiv utveckling av USA:s kriminalpolitik, militarisering av dess poliser och framväxt av det fängelseindustriella komplexet sedan medborgarrättsrörelsens triumfer på 1960-talet rullade på med oförminskad styrka långt innan Trump. Framförallt har kriget mot narkotika (”The War on Drugs”) som Nixon inledde 1971 varit en nyckelfaktor som drivit på. Vid tiden det inleddes var det ett av Nixonadminstrationens sätt att vända utvecklingen från Lyndon B. Johnsons välfärdsplaner (The Great Society) och krig mot fattigdomen. USA:s politiska karta ritades om inte bara genom att republikanerna gick till höger genom att försöka fylla det vakuum som uppstod när ”The Dixiecrats” (Demokratiska partiet i Sydstaterna) gav upp att slåss för rassegregation, utan även genom att områden och distrikt ritades om för att systematiskt kringskära svarta olika samhällstjänster från federala myndigheter och lokalregeringar så väl som att sätta diskriminerande priser för försäkringar, sätta olika villkor för banklån beroende på bostadsadress med mera.

Den utvecklingen har varit obruten fram tills idag sånär som på att andelen fångar minskade litet grand under Obama, men med Trump vid makten har den insinuanta rasismen – med utpekanden av fattiga svarta som ”welfare queens” och liknande – blossat ut i öppen rasism, trivialiserande av fascistiska gruppers våld, tvångsisolering av barn vid gränsen mot Mexiko och i nuläget den största militära kommenderingen inrikes sedan Vietnamkrigets dagar. Krisen för polisens legitimitet är så omfattande att flera lokala politiska styren är så hård att avfinansiering av hela polisdepartement tagits upp som lösning på problemet med övervåld och systematiska tjänstefel. Just systematiska tjänstefel har uppvisats än mer i sättet poliser mött protesterna; för en massa år sedan sattes hopp till kameror på poliser för att dokumentera såväl våld mot poliser som polisers insatser, men de stängs systematiskt av vid ingripanden då poliser tar i med hårdhandskarna. Nummer för identifikation av poliser som gör sig skyldiga till övervåld döljs metodiskt. Och så vidare.

Sammanfaller med covid-19

Proteströrelsen och repressionen mot den kommer precis vid samma tid som USA är drabbat av covid-19. Att de sammanfaller har betytt en hel del för rörelsens dynamik; fyrtio miljoner är plötsligt arbetslösa i USA så plötsligt kan folk delta i protester eftersom de inte har arbeten att gå till. Runtom i världen har covid-19-pandemin signalerat ett slut för just in time-produktion av vård, slimmad omsorg eller mer allmänt uttryckt, New Public Management och nyliberal filosofi som vägledande för hur välfärden ska organiseras. Av det kan man dra olika slutsatser, såväl socialistiska som konservativa. Garanterat vädrar de som vill ha mer övervakning morgonluft. Auktoritär kapitalism kan precis lika gärna som socialism fylla det vakuum som uppstår när nyliberalism ger vika. Men i de idéer som nu diskuteras om att avveckla polis i dess nuvarande form finns fröet till en annan samhällsutveckling än den som bygger på övervakning och våld.