Vi har nått vägs ände med att exploatera, konsumera och slänga. Vi inleder nu slutet på den fossila eran i världen. Det deklarerar Johan Rockström, professor i global miljövetenskap, i sitt vinterprat i P1, och presenterar en åtgärdslista att agera enligt (här förkortad):

Sätt stopp redan i år, 2020, för alla investeringar i ny fossil infrastruktur.

Dra bort alla subventioner för fossil energianvändning.

Inför ett pris på kol för alla sektorer, för alla marknader, länder och regioner.

Alla länder måste anta en klimatlag som gör omställningen till fossilfritt om 30 år tvingande.

Säkra kolsänkor, alltså naturens förmåga att binda kol.

Säkra vattenflöden och återstående biologisk mångfald i alla naturliga ekosystem.

Lås in den globala finanssektorn inom planetära gränser.

Inför nya principer för ekonomisk utveckling.

Ställ om matproduktionen till hållbar och hälsosam.

En rimlig slutsats av dessa förslag är att i sista minuten vända globaliseringen mot  decentralisering. Globaliseringen har lämnat djupa sår i världen som bara kan läkas av samverkande lokala ekonomier.

Det handlar inte om isolationism, som är ett begrepp inom handelspolitiken med strävan att inom en nation undvika engagemang utanför de egna gränserna. I ordlistan anges isolationism som motsats till globalisering, som om det vore enda alternativet till skövling av naturresurserna och skenande klimatförändringar.

Helena Norberg-Hodge, grundare av den ideella organisationen Local Futures och producenten bakom dokumentären Lyckans ekonomi, menar att ta avstånd från globaliseringen av ekonomin inte är att vända sig från världen och internationellt samarbete och kulturutbyte.

Livliga, mångsidiga lokala ekonomier skulle tvärtom berika våra liv. Människor skulle kunna arbeta närmare hemmet, tillbringa mer tid med sin familj, andas ren luft, äta bättre mat och återupptäcka värdet av gemenskap och ömsesidig omsorg.

Globaliseringen handlar inte om att producera förnödenheter för världens befolkning, utan att öka vinsterna för några få. Multinationella banker och företag har vunnit sin makt genom avreglerande handelsfördrag som sänkta tullar, miljöstandarder och minimilöner. Nyliberala tankesmedjor har hjälpt till att främja den utvecklingen. Länder har undertecknat fördrag som ger företag och banker rätt att stämma dem om deras vinstpotential i landet hämmas. Den globala ekonomin har blivit ett kasino och vi är alla förlorare.

Pensionspengar utsätts för spekulation och inte sällan är de investerade i fossila tillgångar. Globaliseringen leder till arbetslöshet, stress och konkurrens överallt. I fattiga länder är de första att förlora sitt uppehälle småbönder som tvingas söka sig till städerna där de blir lågavlönade industriarbetare som konkurrerar om allt färre jobb. Den främsta orsaken till arbetslöshet är att människor tvingas bort från odlingsmarken. I de överfulla städerna drabbas många av sociala och psykiska problem och bostadspriserna stiger i skyn.

Dolda subventioner till multinationella företag och skeva regleringar gör att varor från andra sidan jordklotet ofta kostar betydligt mindre än närodlat. Världens länder subventionerar exempelvis infrastruktur, handel och transporter som gör det möjligt för storföretagen att leverera sina produkter till lokala marknader.

Det talas om stordriftsfördelar men faktum är att det system vi har idag är extremt resursslukande, vilket gör att utrotningen av arter, miljöförstöringen och klimatförändringarna accelererar.

Räddningspaket till storbanker, stimulanspaket för konsumtion och handel med utsläppsrätter, som är tänkta som lösningar stärker bara systemet som orsakade problemen. Samtidigt satsar storföretag pengar på reklam för att få oss att tro att de ska leda oss fram till en grön ekonomi.

Mindre företag och lokala ekonomier kan skapa mer rättvis och miljömässigt hållbar välfärd. Många små kan vara betydligt mer produktiva. Det vi måste hushålla med är de begränsade naturresurserna. Arbetskraft finns det gott om på vår överbefolkade planet. Det finns ingen anledning att skära ner på social välfärd, skolor och omsorg någonstans.

Sådana avvägningar görs inte av dem som enbart ser till ekonomiska intressen.

Reglering av banksektorn och att och dela upp storbankerna är väsentligt. 
Ingenting behöver vara absolut. Det finns hållbara former av stordrift och global handel kan vara motiverad i många fall. Moderna bekvämligheter, transporter, tekniker och redskap kommer fortsätta underlätta våra liv – fast på ett hållbart sätt.

Lokala ekonomier handlar i grunden om sammanhang, att återknyta banden med andra människor, djuren och naturen. Det är vad vi verkligen behöver.