Protester i storlek med 1990-talets postsovjetiska demonstrationer skakar kommuniststyret på Kuba – och hyllas av Joe Bidens administration. Samtidigt – och i medieskugga – tågar en karavan bestående av kubansk-amerikaner som vill rasera murarna länderna emellan – och sätta punkt för USA:s ekonomiska blockad gentemot den karibiska önationen.

Av Klas Lundström

KUBA/USA | Tusentals kubaner har tagit till gatorna i storskaliga protester för att vädra sitt missnöje med regeringens politik och hantering av covid-19-pandemin, som hittills skördat drygt 1 500 dokumenterade dödsfall och 238 000 dokumenterade fall.

Den karibiska önationen har sett ekonomin lida svåra förluster till följd av pandemins medföljande stopp för den kubanska turistindustrin, som länge varit landets ekonomiska livlina, samtidigt som uppemot 7 000 nya fall rapporteras dagligen.

– Ner med diktaturen, skanderade de demonstrerande kubanerna, rapporterar bland annat brittiska BBC.

USA stödjer protesterna

Kubas president Miguel Díaz-Canel fördömde protesterna som beskrivs som de största sedan mitten av 1990-talet, då kommunistregeringen skakades i grundvalarna efter Sovjetunionens fall. Díaz-Canel lade skulden för protesterna på ”amerikanska lakejer”, samtidigt som stödprotester snart blev verklighet i Miami, där många exilkubaner lever.

USA:s president Joe Biden har utlovat en utrikespolitik väsensskild från föregångaren Donald Trump, bland annat i ex-presidentens fientliga inställning till Kuba, som han utnämnde till ”terroriststat”. Men än så länge har Biden inte lyft på den ekonomiska blockad som i decennier och i omgångar hållit Kubas ekonomiska sektor som gisslan och borta från den globala marknaden.

Samtidigt som protesterna i Kuba – och i kompakt medieskugga – tågar en karavan av kubansk-amerikaner hundratals mil från Miami till den amerikanska huvudstaden Washington för att uppmana till en förändrad relation mellan Kuba och USA.

”Rasera murar och bygga broar”

Det i många avseenden högerradikala exilkubanska samhället i Miami ser med oblida ögon på marschen och kallar initiativtagaren Carlos Lazo, lärare och Irakveteran, för ”kommunist” och anklagar honom och de övriga deltagarna för att vara lakejer till den kubanska regeringen.

Något som Carlos Lazo och de övriga karavanmedlemmarna avfärdar.

– Vi försöker ena människor, oavsett ideologi, religion, ras eller nationalitet. Det viktiga är att söndra den mur som separerar oss och bygga broar mellan våra folk, säger den kubansk-amerikanske läraren och krigsveteranen till The Progressive Magazine.