Olena Kustova befinner sig hos en vän i den allt mer flyktingtäta staden Lviv i västra Ukraina. På fredagen skulle de fira vännens son som fyllde elva år, med tårta men utan presenter. Presenten är dock, säger hon, att de än så länge lever. Hon förklarar att med ”bröder” som Belarus och Ryssland behöver man inga fiender, och vädjar till EU, USA och Nato att införa flygförbud över Ukrainas luftrum:

– Snälla stänga skyarna ovanför Ukraina, det är det enda vi ber om. Vi kommer att klara allt på marken men vi behöver hjälp med luftrummet. 

Av Bella Frank

UKRAINA | Lviv har sedan invasionen inleddes varit den stad som många ukrainare har tagit sin tillflykt till, antingen för att hitta en säkrare plats i Ukraina eller som en plats att hämta andan på innan vägen går längre västerut, mot EU. Men just i dag, fredagen den 11 mars, har ryska missilattacker riktats mot flygplatser i Lutsk och Ivano Frankivsk – nordost respektive sydost om Lviv, långt västerut i Ukraina. Även staden Dnipro har attackerats:

– Det var en helt civil del av staden. Det tar inte slut, säger Olena Kustova till Tidningen Global.

Olena Kustova är 50 år, och bodde fram till strax innan den ryska invasionen inleddes i Kiev med sin man, sina två söner och två hundar. En dryg vecka innan ryska trupper gick in i Ukraina flyttade hon och hennes familj liksom släktingar till sitt sommarhus norr om Kiev. När ryska trupper närmade sig var hon tvungen att flytta igen och hon bor nu med sin yngsta son som har diabetes hos en vän i Lviv i västra Ukraina. Många andra ukrainare har gjort samma sak. Lviv är en förbytt stad:

– Många flyttar vidare till andra länder i Europa och vi funderar på den möjligheten också men just nu försöker vi ha lite normalt liv i Lviv, säger hon och förklarar att hennes väns son fyller elva år just i dag. De har hittat en tårta för att fira honom, och Olena Kustova har köpt en blomma till sin vän för att fira henne som mamma. Tårtljus och ballonger kunde de inte få tag i men de ska fira så gott det går.

– Vi har inga presenter men vi är tillsammans och vi lever. Det är antagligen den största gåvan, säger hon.

Drömmar i kras

Olena Kustova har en vän i Tjeckien som har erbjudit dem plats i ett hus på landet tills vidare. Hon vet ännu inte vad de ska göra:

– Vi kan bara planera sex till tolv timmar i taget, säger hon när vi hörs via Whatsapp.

Hennes äldsta son är 20 och skulle egentligen studera i Kanada men hans flytt dit har fått skjutas på framtiden, först på grund av covid-19, nu på grund av kriget. Sonen är duktig på design och att hans dröm är att jobba runt om i världen:

– Putin har förstört alla drömmar och alla planer, säger hon.

Olena Kustova lägger inte bara skulden för kriget mot Ukraina på den ryske presidenten Vladimir Putin utan menar att hans krigföring har möjliggjorts, inte bara av männnen runt om kring honom i den ryska ledningen, utan också av det ryska folket. 

– Putin har varit president i Ryssland i 20 år, vanliga människor och företag har betalat skatt och har inte påverkat vad deras skatter ska gå till, alla har de gött Putin, och har gett honom makt genom att inte ha stått upp för sina rättigheter. Putin kan inte göra allt det här på egen hand, Ryssland är ansvarigt, säger hon när kriget nyss har gått in på sin tredje vecka.  

Besviken och arg

Hon är i dagsläget chef för ett marknadsföringsföretag med ett par hundra anställda. Av dessa har många gett sig av och rest till västra Ukraina, medan majoriteten av männen har gått in i hemvärnet för att försvara staden på det sätt de kan. Tidigare jobbade hon med ett företag som hade stort utbyte med Ryssland, och Olena Kustova reste ofta dit för att träffa personalen i Sankt Petersburg och Moskva.

Men redan vid tiden för Majdanprotesterna 2013–2014 och då Ryssland annekterade Krim i strid med internationell rätt blev hon arg på hur hennes ryska kollegor och affärsbekanta till synes okritiskt svalde Kremls verklighetsbeskrivning och slog ifrån sig information om vad som egentligen skedde. 

Detta motstånd mot information och fakta kom också från folk som inom marknadsföring kallas tidiga brukare i relation till ny teknologi och information – välutbildade människor som hade lätt att ta del av internationella eller oberoende ryska medier om de hade velat. Hon slutade att jobba med ryska företag vid den tiden i protest men förklarar att inte heller nu, när kriget i Ukraina är ett faktum har några ryska vänner från förr hört av sig.

Rysk propaganda svår att överrösta

Hon säger att hon inte är förvånad, men låter ändå – mitt i tröttheten och ilskan – besviken. Hon förklarar att hon är luttrad, och berättar om hur släktingar i Ryssland efter annekteringen av Krim vägrade att ta ställning: 

– Min röst väger inte lika tungt som den ryska propagandan, säger hon och förklarar att nu, när Ukrainas andra största stad Kharkiv har raketbeskjutits och civila har dödats håller bekanta fast vid den ryska propagandan och hävdar att det är fejkade nyheter, lite som när den syriska Assadregimen med hjälp av ryska styrkor bombade civila och hävdade att sjukvårdare som räddade överlevande från rasmassorna av sönderbombade hus regisserade fejknyheter med hjälp av skådespelare.

Samma sak har skett i dagarna då ett BB i staden Mariupol i sydöstra Ukraina bombades. Filmer på hur gravida kvinnor, kvinnor med värkar, bars ut på bårar har upprört en värld. Från rysk sida har detta hävdats vara regisserat med hjälp av skådespelare i en propaganda som kanske inte övertygar men som kan få folk att tvivla på vad som egentligen har skett. 

Beredd på allt med Ryssland som granne

Olena Kustova förklarar att kriget inte tog henne på sängen eftersom Ukraina har levt i en krigssituation under de senaste åtta åren. 

– När du har en granne som Ryssland måste du vara beredd på allt, när du har bröder som Ryssland och Belarus behöver du inga fiender, säger hon och ger uttryck för sin tacksamhet för Ukrainas armé och den sammanhållning som ukrainare har uppvisat de senaste veckorna:

– Folk över hela Ukraina kämpar även om de inte har vapen, vi har stark solidaritet över hela Ukraina och folk ställer upp för varandra med allt.

Hon vet inte hur hon och hennes yngsta son ska göra. Hon har den diabetesmedicin han behöver i dagsläget snart tar den slut och då kan de, liksom uppskattningsvis 2,5 miljoner andra ukrainare, tvingas lämna sitt hemland vare sig de vill eller ej. Hon vädjar om hjälp och säger något som många kommentatorer och ukrainare har upprepat de senaste veckorna. Att Vladimir Putin inte kommer att nöja sig med Ukraina, att om han lyckas med invasionen av Ukraina står andra tidigare Sovjetrepubliker näst på tur. 

– Stöd Ukraina, tro inte att Putin kommer att sluta med Ukraina. Ukraina slåss nu för hela Europa, säger hon och avslutar med en uppmaning till omvärlden: 

– Snälla stäng skyarna över Ukraina det är det enda vi ber om, vi klarar allt på marken men stäng luftrummet.