Alina Mishkova från Moskva har den senaste veckan befunnit sig i Armenien – hon är en av många ryssar som har flytt sitt hemland åtminstone tillfälligt i takt med den allt mer auktoritära styrningen av landet.

– Det är en mardröm, säger hon om kriget i Ukraina som nu går in på sin tredje vecka och vill betona att det som pågår inte är ett ryskt krig utan en diktators krig.

Av Bella Frank

UKRAINA/RYSSLAND | Alina Mishkova hade aldrig trott att den ryske presidenten Vladimir Putin skulle göra allvar av hotet mot Ukraina. Hon förklarar att hon fått frågan om varför ryssar inte har stoppat invasionen men säger att det har blivit allt svårare att protestera i landet de senaste åren, flera vänner har gripits. 

– Det är en mardröm. Vi försökte stoppa det men vi lyckades inte. Alla har släktingar eller vänner i Ukraina – det finns ingen i Ryssland som inte har vänner i Ukraina, det som händer nu är ett som ett sår i hjärtat, säger hon och ger en snabb skiss över hur Ryssland har blivit allt mer auktoritärt, att alla hon känner är emot kriget i Ukraina, och att det är Vladimir Putins krig snarare än Rysslands. Men i och med att en ny lag införts som kan ge upp till femton års fängelse vågar många inte demonstrera mot kriget trots att man motsätter sig det.

– Vi anser att det råder diktatur i Ryssland nu, vi försökte att rösta på en annan president men vår oberoende hjälte Aleksej Navalnyj är fängslad efter att man försökte döda honom, säger hon och pekar på oppositionspolitikern, Putinkritikern och antikorruptionsaktivisten Navalnyj som förgiftades i augusti 2020 i samband med stundande lokalval i Ryssland. Han står just nu inför rätta på nytt och riskerar femton års fängelse i vad som av Amnesty International beskrivs som en skenrättegång.

Alina Mishkova bor vanligtvis i Moskva men befinner sig sedan en dryg vecka i Armenien. Hon är en av många ryssar som har lämnat hemlandet på grund av kriget i Ukraina. Många har hamnat i Georgien och Armenien. Efter Rysslands invasion av Ukraina valde hennes arbetsgivare, ett internationellt företag, att flyga ut sina medarbetare tills vidare. Just nu arbetar de från Armenien och hon försöker skaffa ett bankkonto där eftersom hennes bankkort inte längre fungerar:

– Jag lyckades ta ut pengar i Moskva innan vi åkte, men jag kunde inte ta ut några amerikanska dollar. Vi hade bara ett par dagar på oss att förbereda allt, säger hon till Tidningen Global.

Hon håller kontakt med vänner och familj genom den krypterade appen Telegram, men är samtidigt orolig för att internet kan komma att blockeras i Ryssland. Hennes mamma som har försörjt sig genom att hyra ut sin bostad via internationella uthyrningssajter kan inte längre göra det då sajterna inte längre är öppna för ryska användare. Vissa varor har börjat ta slut i mataffärerna, socker är svårt att få tag i på vissa ställen. Även om det också har blivit svårare för ryska medier att rapportera om kriget – den oberoende tidningen Novaja Gazeta har till exempel börjat hänvisa till ”det som inte får nämnas” när den rapporterar om protester mot kriget – är det många ryssar som kan läsa utländsk media genom att använda sig av VPN (Virtual private network) för att komma runt geoblockeringar och ta del av blockerade sajter, förklarar Alina Mishkova:

– Alla mina vänner och min familj använder sig av VPN, så vi kan läsa sajter som är blockerade i Ryssland och fortfarande läsa nyheter utifrån, säger hon men förklarar att detta inte är möjligt för den stora delen ryssar som varken har pengar eller kunskapen för att använda sig av VPN och därmed är utelämnade till ryska statskontrollerade tv-kanaler. Det finns därmed många som fortfarande köper Putins tal om en ”militär specialoperation”.

Hon har märkt av antiryska attityder och hon förklarar att många inte gör skillnad på den ryska ledningen, Vladimir Putin och det ryska folket i stort, och att många förutsätter att alla ryssar är för kriget.

– Men det är inte sant, det är inte Rysslands krig, det är Putins krig, säger hon och önskar att det fanns något sätt att utforma sanktionerna som nu riktas mot landet så att de framför allt träffar Vladimir Putin, eller i alla fall med större precision. Men hon tror att trots att sanktionerna träffar så brett kommer de att innebära att hans position försvagas:

– Jag tror att den kommer att försvagas kraftigt, men samtidigt har vi under de senaste 20 åren drabbats av så många kriser och på något sätt vänjer sig folk vid det, säger hon och förklarar att hon planerar att återvända hem, trots allt.

– Även om jag är rädd är jag ryss, jag älskar mina vänner och min familj och jag vill bo nära dem och naturen och kulturen. Även fast Putin fortfarande är kvar, även fast den ekonomiska krisen kan göra att jag förlorar mitt jobb, vill jag återvända hem för det är svårt att vara hemifrån. Jag vet att mitt problem inte är något alls i jämförelse med hur det ukrainska folket lider, och det Putin gör mot dem, att skicka raketer och flygplan i mitten av natten utan varning mot vårt grannland. Jag saknar ord för det. Men ändå vill jag tillbaka, för att vara med min familj. Det säger något om hur mycket vi älskar vårt land men hatar Putin.