Av Daniela Portocarrero

LEDARE | Vi är många som vill förändra världen vi lever i, många som känner att livet borde vara på ett annat sätt. För vissa driver det på ett sökande efter mer autonoma alternativ som ofta landar i en rörelse bort från staden och mot landsbygden. Enligt grundarna av organisationen Rizomar i sydöstra Brasilien så har åren av pandemi ökat intresset för denna typ av omställning – nämligen rörelsen mot livet i ekobyar.

Livet i Brasilien blir allt tuffare. Klyftorna mellan rika och fattiga kan göra en rent ut sagt illamående. De är långt ifrån de mer subtila tecknen på rikedom i Sverige, här i Brasilien går det knappt att tänka sig att sitta i samma klassrum om man inte tillhör samma klass. Denna klyfta och dess konsekvenser bara växer, då folk i vanlig ordning lockas till storstäderna i en desperat jakt på arbete och ett värdigare liv. Samtidigt pågår en annan rörelse, om än så liten att den knappt är märkbar. Vägen tillbaka till glesbygden.

Innan organisationen Rizomar skapades så reste grundarna, Viktor och Jerome, runt och besökte samt kartlade alla ekobyar i Brasilien. Alltså byar som har skapats i en mer självgående och hållbar (social, ekonomisk och miljömässig) anda, grundade på kollektiv resiliens. Efter deras kartläggning så återstod en ganska trist och kanske inte så förvånande sanning. Det var en förhållandevis privilegierad grupp i det brasilianska samhället som kunde överväga en omställningsresa.  

För grundarna av Rizomar, med sina idealistiska drivkrafter, så skapade faktumet en tröttsam olust. Men istället för att ge upp på ekobyar så valde de till slut att vända läget till en möjlighet. Rörelsen av ”mer priviligierade” människor från stan (folk med en högre utbildning), innebar också en decentralisering av kunskap. Skapandet av ekobyar förde med andra ord med sig allt ifrån läkare, biologer och arkitekter till landsbygden.

Faktumet ovan blev därmed en möjlighet! Men med flera dilemman. För det första, så behövde man se till att ekobyarna inte blev exklusiva och utopiska öar utan intresse för att interagera med sin omgivning. För det andra (ett problem som också gäller på en global skala), så går över 90 procent av alla ekobyar under efter några år. Därför skapade Viktor och Jerome organisationen Rizomar – för att hjälpa byarna att hålla ihop och för att säkerställa att byborna bidrar till att förbättra sin omgivning.

I dag är Rizomar en brygga från staden till landsbygden, som stödjer ekobyar under deras första tre år. Deras pilotprojekt ”Maue” har bybor som skrivit på omfattande kontrakt där delar av deras finansiella investering (i mark och husbygge) går till sociala och miljömässigt hållbara projekt i deras närområde. I en demokratisk anda får byborna sedan diskutera fram vilka typ av projekt de vill stödja eller skapa. För just Maue kan det exempelvis komma att handla om att skydda den Atlantiska regnskogen.

Vidare så har Viktor och Jerome en vision om större fonder och ett växande initiativ för framtiden, som också kan stödja andra som vill delta i omställningen men inte har råd – en fantastisk vision för en lite ljusare framtid.

Denna typ av initiativ är en positiv rörelse i en annars allt mer förvirrande och auktoritär värld, fast i tragiska maktkamper som går ut över de allra mest oskyldiga. Dagens läge i Europa skapar för min egen del ett minskat förtroende för de nuvarande regeringarna, framför allt när vår egen regering skickar vapen till en pågående strid. Det skapar en känsla av maktlöshet, inte demokrati. Då lockar möjligheterna med ekobyar och Rizomars visioner för omställning ännu mer.