Oleksandra satt under fredagen i bilköer från tidig morgon till sent på natten. Nu befinner hon sig omkring 30 mil från huvudstaden tillsammans med en kompis och hennes son. Det är lugnt där just nu men de vet inte vad de ska göra.

– Om vårt land faller kommer Putin inte att sluta där, säger hon till Tidningen Global på lördagsförmiddagen.

Av Bella Frank

UKRAINA | Oleksandra vill inte vill ha sitt efternamn utskrivet på grund av den omfattande ryska desinformationen och vill inte att det ska framgå var hon befinner sig i nuläget mer än att det är omkring 30 mil från huvudstaden Kiev där hon har bott i mer än 20 år. Hon är där med sin bästa vän, som är ”som en syster”, och hennes barn.

När hon vaknade på lördagsmorgonen och uppdaterade sig om vad som hänt under natten kunde hon se att två byggnader i Kiev hade beskjutits med missiler. Husen befinner sig i närheten av hennes hem, hemmet som hon lämnade för ett par dagar sedan trots att hon hade planerat att stanna i staden 

Hon bor i närheten av Kievs flygplats, och redan vid femtiden i torsdags morse syntes svart rök orsakad av explosioner från hennes fönster. På nyheterna såg hon att ryska stridsvagnar ryckte fram från Krimhalvön och att ryska helikoptrar attackerade från norr.

Sjutton timmar i bilen

När hon insåg att ryska trupper bara var 30 kilometer från Kiev, och med tanke på att hon bor både nära flygplatsen och flera militära anläggningar, åkte hon över till sin kompis för att sova där natten till fredagen. Det blev inte mycket sömn.

– Vi hörde mycket strider, vi låg i en hall och hennes son låg i badkaret. På morgonen bestämde vi oss för att köra iväg, och när vi satt i bilen hörde vi att de ryska trupperna var i Obolondistriktet utanför Kiev, säger hon på lördagsförmiddagen.

Då har hon hunnit vila efter gårdagens långa bilresa. En resa som vanligtvis skulle ta några timmar tog i går sjutton timmar. Bilköerna ut ur staden täckte alla filer, även de som vanligtvis leder in till Kiev. Under bilresan har pojken varit lugn och lekfull medan Oleksandra och hans mamma har varit tyngda av allvaret i situationen:

– Han leker, men jag tror att det är hans sätt att skydda sig själv, och det är bra för oss vuxna också att tänka på annat, säger hon.

Kommer från Krim

Oleksandra är 30 år och tillhör de Kievbor som har varit beredda på att det som nu har hänt skulle kunna ske. Under veckan innan Ryssland invaderade har hon sett till att hålla biltanken åtminstone halvfull, och hon lyckades också tanka häromdagen trots att många bensinstationer är helt stängda på grund av bränslebrist. 

– Jag hittade en bensinstation som har sämre kvalitet på bensinen och där fanns det kvar, men jag var den sista att kunna köpa sådan bensin där, säger hon. 

Hennes familj flyttade till Kiev i slutet av 1990-talet men hon är född på Krimhalvön. Hon har rysk bakgrund och har ryska som modersmål och hon borde därmed tillhöra den grupp som den ryske presidenten Vladimir Putin säger sig vilja rädda, de som han har använt som förevändning för att invadera Ukraina.

– Det är bara lögner från Putin, jag är från Krimhalvön och jag har aldrig blivit dålig behandlad, ingen har någonsin ens kommenterat mitt språk, säger hon och förklarar att hon talar både ryska och ukrainska.

– Jag må ha ryskt blod men jag är ukrainare i huvud och hjärta, säger hon.

Arg, inte rädd

Hon skrattar till när hon refererar till Vladimir Putins tal om att Ukraina inte har någon legitim regering. Att det den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj – som har vägrat att lämnat landet trots erbjudande från USA om att flyga ut honom – representerar är en junta. Hon undrar om Putin anser att USA:s president Joe Biden eller om Frankrikes Emmanuel Macron också är illegitima:

– Det är Putin och [Aleksandr] Lukasjenko som inte har legitimitet för folk har inte röstat på dem, säger hon och syftar på grannlandet Belarus ledare sedan 1994 som brukar kallas Europas sista diktator.

Oleksandra säger att hon framföra allt blir förbannad när hon hör Vladidmir Putin förneka Ukrainas existens:

– Genom Ukrainas historia har vi hört de tankarna från den sidan, de har alltid haft ambitioner om ett imperium. Men jag är inte rädd, jag är arg.

Besviken på EU 

Hon är besviken på EU:s agerande hittills och menar att unionen borde ha gjort mer snabbare för att med större tydlighet visa Vladimir Putin att det som händer nu inte skulle accepteras. Hon är särskilt besviken på Tyskland då landet har varit otydliga med om vad som ska hända med gasledningsprojektet Nordstream 2, och hon hade velat se militär hjälp. 

– Om vårt land faller kommer Putin se att det funkar att invadera och kommer inte att sluta då. Europa skulle stå näst på tur, säger hon och förklarar sorgen att se det hon och andra ukrainare har byggt upp och reformerat i den unga nationen nu riskerar att slås i spillror.

Hon ska snart sätta sig i bilen igen men vet inte vart de ska ta vägen. Hon har talat med vänner som suttit i köer i en hel dag vid gränsen, och en annan vän som lyckades ta sig över gränsen till ett grannland först efter arton timmars väntan. Kanske beger de sig till gränsen, kanske stannar de i regionen där de nu befinner sig. Den verkar säker för tillfället. 

– Vi har en bil och kan fly men vad händer med alla de andra människorna som inte kan det, säger hon innan vi lägger på.