Ukraina kan spränga Pandoras ask

Ryssland har påbörjat vad som beskrivs som en fullskalig invasion av grannen Ukraina. Samtidigt kan andra konflikter och illavarslande utvecklingar runtom i världen nu intensifieras ”under radarn”, enligt International Crisis Group (ICG). 

Två exempel är Västpapua och Västsahara, där Indonesien och Marocko fortsätter att intensifiera sin militära närvaro.

Av Klas Lundström

VÄPNADE KONFLIKTER | Medan omvärldens ögon är fastetsade vid Ukraina och den ryske presidenten Vladimir Putins beordrade invasion fortgår andra geopolitiska skeenden i skuggan av den från många håll fördömda utvecklingen. 

I Peking har regimen visserligen tagit ett steg tillbaka från sina ryska kollegor för att inte utmålas som ”en allierad” i Rysslands invasionsprojekt av en granne och suverän stat.

Kina har emellertid höjt tonläget när det gäller militära avsikter när det gäller Taiwan under det senaste året. 

”Avnazifiering” och ”återförening”

För där Vladimir Putin talar om ”avnazifiering” av Ukraina använder Xi Jinping ”återförening” i försvar av Kinas uppskruvade ordkrig om Taiwan, en örepublik som efter folkrepublikens och det kinesiska inbördeskrigets slut blev en självständig nation.

Omvärldsanalytiker har studerat den kinesiska arméns – och särskilt flottans – framflyttade positioner i Sydkinesiska sjön där en rad atoller och kobbar, Spratlyöarna, har andra länder som Vietnam, Filippinerna och Malaysia tryckts undan till förmån för kinesiska fiskare och militär närvaro. 

Kina har på senare år, bland annat av bedömare men framför allt av de egna ledarna, understrukit sin militära tillväxt och hävdar sig inom kort tid vara redo att kunna fullgöra en ”återförening” mellan fastlandet och Taiwan. 

Klart är också att Kinas president Xi Jinping har siktet inställt på att liksom Putin lämna ett historiskt eftermäle som kommande generationer lär diskutera och belysa:

– Återförening med Taiwan måste uppfyllas, sade han i oktober förra året, samtidigt som presidenten inte uteslöt bruk av våld för att uppnå det målet.

Konflikter intensifieras ”under radarn”

Vad som kommer hända med andra konflikter, där militärt överlägsna parter som Ryssland i Ukraina tagit andra och närliggande territorier i anspråk med militärt våld, är än så länge för tidigt att säga något om.

Men för icke-demokratier med tillväxtambitioner är det klart att den eskalerande konflikten i Ukraina, som världens alla mediala blickar riktar sig mot, gör att framflyttade positioner kan ske ”under radarn”.

Ett exempel är Västpapua.

I år är det 60 år sedan Indonesien tillskansade sig västra Nya Guinea, som i kölvattnet av den nederländska avkoloniseringsprocessen stod på tröskeln till att bli en självständig melanesisk republik, med hjälp av våld och en regelrätt invasion som västvärlden inte hindrade. 

FN kräver MR-tillsyn i Västpapua

Bara dagar före den ryska invasionen av Ukraina uttryckte EU-parlamentet sina krav att människorättsorganisationer ska få tillträde till det stängda Västpapua, som sedan 2018 befinner sig i en underrapporterad och blodig väpnad konflikt – med 60 000 internflyktingar som Indonesien förvägrar internationella hjälpinsatser till. 

Hur EU:s krav gentemot den indonesiska regeringen, ledd av president Joko Widodo, kommer att upprepas, och huruvida det kommer att prioriteras nu när mer närliggande konflikter rasar förblir oklart – och under tiden kan Indonesien fortsätta att förvägra omvärlden tillgång till Västpapua för att kunna bilda sig en oberoende uppfattning av läget för civila.

”Under de senaste tre åren har Indonesien skickat 25 000 soldater till Västpapua. Och det medan pandemin rasade”, skriver Benny Wenda, västpapuansk exilpolitiker och president till den självutnämnda exilregeringen, i ett uttalande.

Marocko upprättar ny militärzon i Västsahara

Samma dag som EU riktade sina krav på öppna gränser till Västpapua meddelade en av unionens närmast lierade, och särskilt oumbärlig i EU:s försök att stävja sig mot afrikanska migranter, att de trappar upp sin militära närvaro i vad som varit en krigszon sedan mitten av 1970-talet. 

Och det i form av en ny militärzon som Marocko upprättat intill gränsen till Algeriet, rapporterar AFP.

Marockos invasion av Västsahara, efter det att den spanska kolonin blev självständig, kränkte internationell rätt, något som forskare fastslagit, och har rest en 220 mil lång mur genom Saharaöknen för att hålla tillbaka de västsahariska självständighetsstyrkor, ledda av Polisario, som opererar nära den algeriska gränsen.

Trots ett FN-avtal från 1991, i vilket bland annat en folkomröstning om Västsaharas framtid utlovades, har Marocko fortsatt att liksom Indonesien i Västpapua utvinna naturresurser, flytta in nybyggare för att ”tunna ut majoritetsargument”, samt förvandlat nordvästra Sahara till en militär krutdurk.

Ökande strider

Tidigare i år rapporterade västsahariska Polisario att över tio marockanska soldater dödats i militära sammandrabbningar, något som Marocko varken dementerat eller bekräftat, men likväl uppgifter som understryker konfliktens allvar – och regionala spännvidd.

Sedan 2020 anser Polisario FN-avtalet från 1991 som annullerat och har tagit till vapen ånyo för att försöka tvinga fram en politisk lösning på den marockanska ockupationen.

Algeriet stödjer Västsaharas självständighetsanspråk och har tillsammans med en rad andra stater i Mellanöstern och Nordafrika kritiserat Marocko för dess normaliserade relationer och handelsavtal med Israel 2020. 

2022 – ”konflikternas år”?

Enligt den kinesiska kalendern är 2022 tigerns år. Enligt International Crisis Group (ICG) är 2022 året att hålla ögonen öppna inför potentiella konflikter. I Ukraina har den väpnade konflikten efter Rysslands militära intåg trappats upp – och i Etiopien förblir Tigrayregionen ett slagfält mellan rebeller och arméstyrkor.

Militärcentrerade inställningar i frågor har bara lett till mer våld, menar den ickestatliga internationella krisgruppen och summerar:

”Enligt vår bild av 2022 kan många allvarliga situationer runtom i världen lätt förvärras”, skriver ICG.