Foto: AP Photo/Andre Penner
LEDARE
- PUBLICERAD 2022-02-24
Dela artikeln:
En gång mätte vi skallar – men vad är utveckling i dag?
Av Stefan Strömberg
För 100 år sedan började vi mäta skallar på rasbiologiska institutet i Uppsala. Den förste chefen var Herman Lundberg och samtliga partier i riksdagen stod bakom bildandet.
I dag känns det avlägset att vi skulle utsätta samerna för den förnedrande behandling som allt mätande och nakenfotograferande innebar.
Eller…
När jag lyssnar på vetenskapsradion och hör de olika inslagen, börjar jag fundera över vad som anses som positiv utveckling i dag och på vilkas bekostnad framstegen sker.
I morgontidningen (DN), häromdagen läste jag en ledare som bekräftade min oro och som tycktes mig helt bakvänd i sin logik. Istället för att kräva att vi slutar att sälja militär utrustning till länder som Saudiarabien eftersom vi inte gör det till Ukraina, drog skribenten motsatt slutsats. Vapenförsäljningen till Saudiarabien togs till intäkt för hur fel det är att inte exportera krigsmaterial till Ukraina. Att nedrustning, fred, global rättvisa och diplomati kan vara bättre alternativ, tycks däremot inte ha föresvävat den konfliktlystne textförfattaren.
I någon mån kan man säga att samma spegelvända sätt att resonera numera även gäller kärnkraften. Det som nyss var bakåt har blivit framåt, utan att något egentligen kan förklara varför.
Beslut har fattats om slutförvaring av avfallet, vilket får många att hävda att kärnkraft åter är en energikälla att satsa på. Men det handlar om 100 000 år av lagring och det är naturligtvis inte möjligt att garantera säkerheten under så lång tid. Dessutom tycks man i resonemanget helt bortse från risken för terroristattacker eller framtida regimer som får för sig att ”gräva upp” det radioaktiva avfallet och använda det på ett destruktivt sätt.
Nej, det är inte lätt att förstå sig på utvecklingen idag, tänker jag och återvänder till radiolyssnandet. I Brasilien har man genmodifierat en fjäril som äter upp majsen. De honor som föds dör nu på ett tidigt stadium och med en population bestående av bara hanar dör fjärilen snart ut.
Det viktigaste argumentet för ”ingreppet” är att man inte behöver använda lika mycket bekämpningsmedel och det låter förstås fantastiskt.
Samma sak har tidigare gjorts för att utrota de myggor som sprider sjukdomar som malaria och denguefeber. Där har man kommit så långt att vem som helst i Brasilien nu kan gå in på ett apotek eller ett snabbköp och inhandla myggägg.
Ja, på kort sikt fungerar det säkert bra. På lång sikt är det, som vanligt, ingen som vet. Och eftersom liknande manipulationer med dna sker på många håll – och i stor skala – i vår värld, är det inte långsökt att tänka att det här kommer att få allvarliga konsekvenser för ekosystemen, mångfalden och harmonin i naturen. Tillsammans med de klimatförändringar som nu äger rum i allt snabbare takt, borde en sådan insikt leda till ett ifrågasättande av hur vi lever istället för ständiga uppmaningar och beslut om att vi ska öka takten i vårt konsumerande och transporterande.
Sedan följer ett radioreportage om det litium som kommer att behövas i enorma mängder nu när allt ska elektrifieras. I Sverige bygger Northvolt stora fabriker som ska framställa batterier och det sker innan man har försäkrat sig om de råvaror som är nödvändiga för produktionen.
Så är det i princip överallt i vår värld just nu. Man vet vad man ska göra men inte alltid av vad och framförallt inte var detta ”vad” ska hämtas.
Och det är här rasbiologin och skallmätningarna kommer upp till ytan igen. För i det land som traditionellt är samernas och som de behöver för sina traditioner och, inte minst, för rennäringen finns en del av de mineraler som är nödvändiga för den gröna omställningen.
Frågan är hur våra politiker slutligen kommer att hantera detta. Blir det, som vanligt, de kapitalstarka företagen och ekonomin som segrar? Eller är vi redo att åtminstone något lite kompensera för de oförrätter som begåtts mot den samiska kulturen och ge den en möjlighet att överleva…
Innan jag slår av radion börjar sedan ett inslag om ångestattacker och det leder mina tankar till det faktum att hälften av alla sjukskrivningar i vårt land beror på psykisk ohälsa och att en miljon svenskar äter antidepressiv medicin.
Hur hänger då allt detta ihop?
– En mänsklighet som tror sig kunna kontrollera allt från fjärilars befruktning till vår planets naturresurser, som är begränsade trots att vi inte verkar vilja inse det.
– En befolkning som mår allt sämre.
Men kanske är det bara logiskt att den psykiska ohälsan ökar och på något vis ett sundhetstecken, även om det förstås är hemskt för den som drabbas. Aldrig har människan varit så i otakt med utvecklingen som nu. Framåt är bakåt och det som tycks vara framgångar på kort sikt leder inte sällan till bakslag på lång sikt. En gång mätte vi skallar. I dag har vi fullt upp med att förstöra vår planet.
Enigheten om att vi aldrig mer ska ha ett rasbiologiskt institut.
Att vi fortsätter att nedvärdera somliga kulturer i vårt land och minskar dess möjligheter att existera.
Dela artikeln: