1995 samlades företrädare för de stridande parterna i krigets Bosnien för fredssamtal i amerikanska Dayton, Ohio. Följden blev ett eldupphör efter år av massakrer, belägringar och politisk träta. Bosnien-Hercegovina blev en självständig nation med inslag av protektorat där omvärlden, med EU och USA i spetsen, dikterade politiska villkor.

Nu står landet på tröskeln inför en ”existentiell kris” och potentiell kollaps efter att bosnienserbiska politiker tagit medvetna kliv mot utökat självstyre. Många pekar fingret åt religiöst motiverade separatistgrupper, men även omvärlden och särskilt EU:s ansvar för situationen är föremål för kritik.

Av Klas Lundström

BOSNIEN-HERCEGOVINA | Bosnien-Hercegovina står på randen till kollaps, varnar en växande skara analytiker med insyn i landet.

– Så här nära en riktig konflikt har det inte varit sedan kriget på 1990-talet, varnar Sveriges utrikesminister Ann Linde i en intervju med SVT.

Konflikten bottnar i den senaste tidens försök från bosnienserbiska parlamentariker att inleda en process för utökat självstyre. Ett politiskt tilltag som bedömare anser kontroversiellt och direkt skadligt för landets stabilitet.

”Strider mot Daytonavtalet”

Det regionala parlamentet i entiteten Republika Srpska antog förra veckan förslaget om att regeringen ska lösgöra sig från en rad institutioner i det bosniska centralstyret. Det handlar om militär, rättsväsende, skattessystem, samtliga kärnor i samhällsbygget.

Det politiska initiativet löper också i strid med Daytonavtalet från 1995, menar kritiker samtidigt som EU-parlamentet i Bryssel intensifierat sina debatter om hur unionen bäst bör bemöta situationen.

Situationen, bör understrykas, är inte ny: bosnienserber har i många år förespråkat utökat självstyre och möjlighet att styra över exempelvis militära förband.

Tydliga spår efter kriget

Kriget i Bosnien under 1990-talet skördade minst 100 000 dödsoffer och många internflyktingar till följd av stridigheterna lever alltjämt i nöd och hemlöshet, enligt Human Rights Watch.

Samtidigt är journalister föremål för trakasserier, våld och hot och misstänkta för folkrättsbrott på båda sidor i konflikten förblir förpassade på fri fot:

”Landets myndigheter visar lite intresse för att ta itu med långtgående människorättsproblem”, summerar människorättsorganisationen. Den bosnienserbiska medlemmen av det bosniska trepartspresidentskapet Milorad Dodik, vänster, och Republika Srpskas president Zeljka Cvijanovic anländer till parlamentet i Banja Luka, Bosnien, den 10 december 2021. Det bosnienserbiska parlamentet sammanträdde i för att rösta om en uppsättning steg som skulle försvaga det krigshärjade Balkanlandets centrala auktoritet när deras ledare trappar upp sin utträdeskampanj trots ett hot om nya amerikanska och andra sanktioner. Foto: TT/AP Photo/Radivoje Pavicic

Daytonavtalet – hållbart i längden?

Att bosnienserbiska parlamentariker just nu driver på för ökad splittring och separatism är därför olyckligt, menar Andrej Kovatchev, bulgarisk EU-parlamentariker, i en intervju med Euronews.

Om så är nödvändigt, menar Kovatchev, bör EU överväga att införa sanktioner för att ”bevara den bosniska territoriella integriteten” i enlighet med Daytonavtalet från 1995.

Men hur pass hållbart var avtalet egentligen? Det bidrog till ett eldupphör, även om konflikter och krig fortsatte att hemsöka det forna Jugoslavien även efter parternas underskrifter i den amerikanska staden Dayton.

Bosnien-Hercegovinas system var från början ett komplext och komplicerat regeringssystem där inte bara bosnienserber eftersträvar utökad autonomi, utan där även kroatiskt dominerade partier gör samma sak.

Att kalla Bosnien-Hercegovinas nationella födelse som en motsvarighet till en dysfunktionell är därför passande, menar Iva Vukusic, historiker vid Utrecht University, i en essä för The Conversation i november.

Avtalet bör, menar hon, hållas ansvarig för alla de eldar som separatistiska strömningar nu kan skvätta fotogen på för att kasta ljus på sina egna långsiktiga agendor istället för att tackla arbetslöshet, korruption och demokratiskt underskott.

”Denna kris, som en kulmen på år av förfall, är en uppmaning till handling för att säkerställa en rimlig väg framåt, utan våld och med säkerhet och välstånd för alla medborgare i Bosnien-Hercegovina, oavsett bakgrund”, skriver Iva Vukusic.

Lokalpolitisk vilja och engagemang – tillägger hon – blir avgörande.

”Omvärlden har ett stort ansvar”

Men även omvärlden behöver ta sig en ordentlig titt i spegeln, anser Kurt Bassuener, demokratiforskare och docent vid skotska University of S:t Andrews och knuten till tankesmedjan Democratization Policy Council. Och särskilt EU som i form av fredsmäklare och sedermera utformare av det protektorat som senare blev Bosnien-Hercegovina varit djupt involverade i landets inre politiska angelägenheter och utveckling.

”EU:s krav på företräde utan ansvar har tvingat landet till en förnedrande kapitulation till två av världens ledande autokratier, Ryssland och Kina”, skriver Kurt Bassuener i en artikel för Carnegie Europe.

Ett kvitto på det, menar han, är FN:s säkerhetsråds omröstning den 3 november om ”Resolution 2604”, vilken förlänger den EU-ledda stabiliseringsstyrkornas närvaro i Bosnien-Hercegovina.

En omröstning som accepterades av Kina och Ryssland efter att dessa länder fått sin vilja igenom att resolutionen inte nämner tysken Christian Schmidt, omvärldens högrepresentant i Bosnien-Hercegovina i enlighet med Daytonavtalet 1995, vare sig vid namn, eller än mindre dennes uttryckliga oro för att nationen står inför ett ”existentiellt hot” från bosnienserbiska separatistgrupper.

Säkerhetsrådet uppvisade enighet var resultatet av ett högt politiskt spel som underkastar västvärldens politiska trovärdighet i Bosnien-Hercegovina, menar Kurt Bassuener. Och ett spel som i längden kan spela de framflyttade bosnienserbiska utbrytarpositionerna i händerna.

Budskapet som EU och USA sänder ut med Bosnien-Hercegovina som språngbräda till invånare som imorgon hoppas leva i fria nationer med demokratiska institutioner är självupptagenhet och hyckleri, anser Kurt Bassuener: ”Du får klara dig själv.”

Ensamma och utlämnade – igen

Känslan som sprider sig bland Bosnien-Hercegovinas 3,2 miljoner invånare är, menar Iva Vukusic, att få utomstående längre, på allvar, bryr sig om vad som kommer hända med landet. Ett annat slags känsla av ensamhet än den som rådde under 1990-talets krigsår.

Inför den nuvarande krisens utveckling känner sig få invånare säkra om en hållbar utveckling – ”samtidigt som takten i rättegångarna för att döma krigsförbrytare saktat ner under de senaste åren”, skriver Iva Vukusic:

”I början av 2022 kommer det att ha gått 30 år sedan den ursprungliga versionen av Republika Srpska ploppade upp som en konsekvens av en brutal kampanj av etnisk rensning och folkmord. Tillvägagångssättet för det jubileet, tillsammans med det bredare geopolitiska sammanhanget – med USA, Storbritannien och EU distraherade vid sidan om ett modigt Ryssland – öppnar för en orolig vinter.”