KOMMENTAR

Nyliberalismen i fokus när Chile går till val

Den chilenske presidentkandidaten Gabriel Boric från alliansen Apruebo Dignidad talar med journalister i Santiago, Chile, inför valet på söndag. Foto: AP Photo/Esteban Felix

KOMMENTAR

Dela på facebook
Dela på twitter

Nyliberalismen i fokus när Chile går till val

Valet i Chile söndagen den 21 november kommer att synliggöra det förändrade politiska läget i landet. Efter den stora revolten 2019 har samhällsdebatten och styrkeförhållanden förändrats rejält. Valet kan på flera sätt komma att återspegla slutet för nyliberalismen som samhällsbärande projekt och en omorganisering av den politiska spelplanen, skriver Francisco Contreras i en kommentar. 

Av Francisco Contreras

CHILE | De två maktblocken som har styrt landet i 30 år väntas lida stora nederlag i både presidentvalet och val till senaten och andra kammaren. Alliansen mellan socialdemokrater och kristdemokrater som tog över efter Augusto Pinochet 1990, känd som Concertación och som har styrt landet i närmare 30 år med undantag för två mandatperioder, väntas tappa stort. 

För första gången kommer inte Concertación att ha en presidentkandidat i andra omgången och inte vara det största blocket i underhuset. Concertacións kandidat Yasna Provoste ligger trea eller fyra i mätningarna med låga 10 procent. De två traditionella högerpartierna RN och UDI som styr landet i dag med Sebastian Piñera kommer likaså att minska sin representation. Risken är att inte de heller har sin kandidat Sebastian Sichel med 7–8 procent i andra omgången i presidentvalet. 

Den folkliga revolten som startade i oktober 2019 skakade makten och gjorde gällande att både den nyliberala modellen och det politiska etablissemanget var i kris. De stora demonstrationer som började som en spontan protest från gymnasieungdomar växte till en massiv rörelse som krävde strukturella sociala och demokratiska förändringar. En konstitutionell utväg till den politiska krisen och för att bemöta den folkliga revolten var att öppna för en ny konstitution. 

Folkomröstningen i oktober 2020 gav tydliga signaler, 80 procent röstade för att byta ut Pinochets konstitution. Proteströrelsen handlade lika mycket om missnöjet med misskrediterade politiker som en generell revolt mot nyliberalismen. Ett populärt budskap under demonstrationerna har varit ”nyliberalismen började och slutar i Chile”. Chile är ett av de åtta mest ojämlika länderna i världen. Den rikaste 1 procenten tar 26,5 procent av inkomsterna medan de fattigare 50 procenten endast får 2,1 procent. 

Genom nyliberalismen privatiserades allt i Chile, vattnet, elen, kollektivtrafiken, utbildningen, sjukvården. Hushållen får betala allt högre avgifter samtidigt som 50 procent av landets arbetande befolkning tjänar mindre än minimilönen. Detta har kompenserats med lån och kortkrediter. Skuldsättningen har ökat årligen med 13 procent och den fattigare halvan av hushållen lägger 53 procent av sin inkomst till att betala kortkrediter och lån. 

De två politiska krafter som väntas vinna valen speglar dessa förändringar i politiken och är en reaktion på den nyliberala krisen. På frammarsch är en nybildad vänsterkoalition, Apruebo Dignidad, som har lyckats kanalisera gatans missnöje och krav på förändringar. Koalitionen består av ett 10-tal partier från progressiva Frente Amplio, Kommunistpartiet och ett regionalt parti, FRVS. Vänsteralliansens presidentkandidat Gabriel Boric från Frente Amplio leder i mätningarna med 25–30 procent. Koalitionens program hämtar mycket av de reformkrav som lyftes under demonstrationerna: decentralisering och mer resurser till landsbygden, feministiska reformer, större ansvar för miljön och klimatförändringar samt stärkande av arbetsrätten. 

Programmet innehåller 53 konkreta reformer inom vården, pensioner, utbildning och skattesystemet. En första åtgärd är att spola det privatiserade pensionssystemet AFP och införa ett nytt pensionssystem som säkerställer en minimipension för alla över 65 år. Andra reformer är höjd minimilön till 500 000 pesos (drygt 7 000 kronor), sänkt arbetsvecka till 40 timmar, avskrivning av studieskulder, att betala av statens historiska skulder till lärarna, skapandet av ett enhetligt vårdsystem samt gratis kollektivtrafik. 

Vänsteralliansen vill också skapa ett statligt litiumbolag och avskaffa nuvarande fiskelag som ger transnationella bolag fritt spelrum. Även på högerflanken finns en förskjutning. Nyliberaler förlorar makt till högerextrema krafter som vinner alltmer stöd i traditionella högerfästen som känner sig hotade av vänstern. Presidentkandidaten för Partido Republicano, José Antonio Kast, ligger tvåa i mätningarna med 15–20 procent. Chiles motsvarighet till Jair Bolsonaro, Kast, har allierat sig med både Pinochetvänliga generaler och andra militärer som kräver hårda tag och med högerkristna grupper med en moralkonservativ agenda. 

Den kapitalstarka högern kommer att stödja Kast om han går vidare till andra omgången mot vänsterns Boric. Kast innebär dock ett politiskt och kulturellt nederlag för den liberala högern. Valprogrammet är en blandning av nyliberalism med konservativa, främlingsfientliga och auktoritära ståndpunkter. Det finns en uttalad intolerans mot kvinnors rättigheter och hbtq-rättigheter samt klimatförnekande á la Donald Trump. Kast är en typ av höger som finns i Spanien med Vox, liksom Bolsonaro i Brasilien och Trump i USA. Få tror att Kast och de högerextrema kan vinna valet men att de kommer att ta ledningen inom högern och under en vänsterregering leda oppositionen. 

Vägen ut ur nyliberalismen och den politiska krisen kommer oavsett att kantas av hårda strider. Det första slaget är om en ny konstitution. Den konstitutionella församlingen, med majoritet av progressiva, ursprungsfolk och sociala rörelser, som valdes i april i år ska presentera ett förslag till landet i början av nästa år och sedan avgöras i en folkomröstning. Går den nya konstitutionen igenom med förändringar i det politiska styret, exempelvis mer parlamentarism och avskaffande av senaten, kan det leda till nya val inom loppet av två år. 

Även ekonomiska reformer bort från nyliberalism leder till konfrontationer. De internationella gruvbolagen och skogsbolagen lägger beslag på mark, vatten, energi. Den pågående militariseringen av Mapucheterritoriet i södra Chile, där skogsbolagen skövlar skog och förstör naturen, är exempel på hur makten agerar för att försvara deras intressen. Fem rika familjer äger stora delar av landet, från gruvbolag till medier. Den rikaste familjen Luksic, som ökade sin förmögenhet under 2020, med 85 procent till 19,8 miljarder dollar 2020 äger banker, energibolaget Enex, de största gruvorna och en av de stora tv-kanalerna (Canal 13). De är inte beredda att släppa kontrollen över ekonomin.

Ingen presidentkandidat kommer den 21 november att få de 50 procent som krävs för att vinna. En andra omgång kommer sannolikt att stå mellan vänsterns Boric och extremhögerns Kast. Inget block tros vinna egen majoritet i kamrarna. De gamla maktblocken, Concertación och den traditionella högern, som i 30 år både delade på den politiska makten och drev igenom avregleringar och ekonomiska reformer och därigenom gav systemet en viss politisk stabilitet, skakas nu internt och tvingas omorganisera sig. Chile står på kort sikt inför en stor politisk utmaning med ökad polarisering och en väg ut ur nyliberalismen blir konfliktfylld.

* Högerpolitikern José Antonio Kast fick omkring 28 procent av rösterna i presidentvalet, och Gabriel Boric 25 procent. En andra valomgång kommer att ske i december.

* Francisco Contreras är Latinamerikakännare. Han är också talesperson för politisk utveckling i Latinamerika i Latinamerikagrupperna, ordförande i Solidaritetshuset och kommunfullmäktigeledamot (V).

Relaterade artiklar:

Dela på facebook
Dela på twitter
Stäng X

Du har kommit till Tidningen Global´s arkiv med äldre artiklar.

Besök tidningenglobal.se för att läsa aktuella nyheter från hela världen.