Den 30 oktober markerar årsdagen av provsprängningen av ”Tsarbomben”, den hittills största atmosfäriska kärnvapensprängning som ägt rum. Ett kärnvapenprov som ägde rum i en tid då kallt krig rådde, som bäddade för ytterligare kapprustning och för ytterligare påfrestningar för djur, ekologi och människor i form av radioaktivt nedfall. Foto: Fine Art Images

ÅTERBLICK

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter

ÅTERBLICK | Tsar Bomba – explosionen som upprätthöll världsfreden

Den 30 oktober markerar årsdagen av provsprängningen av ”Tsarbomben”, den hittills största atmosfäriska kärnvapensprängning som ägt rum. Ett kärnvapenprov som ägde rum i en tid då kallt krig rådde, som bäddade för ytterligare kapprustning och för ytterligare påfrestningar för djur, ekologi och människor i form av radioaktivt nedfall.

Andrej Sakharov, ”den sovjetiska vätebombens fader” och Tsarbombens arkitekt, tog emellertid snart avstånd från kärnvapen – och verkade för nedrustning.

Av Klas Lundström 

RYSSLAND | ”Царь-бомба.” Tsarbomben. Det största kärnvapen som någonsin byggts och testats. Hittills. Sprängverkan uppmätte 50 megaton trotyl (TNT), vilket var hälften av bombens totala potential. Skådeplatsen var ön Novaja Zemlja i Norra ishavet och datumet den 30 oktober 1961.

– Svampmolnet var mäktigt och arrogant som Jupiter. Sakta och stilla rörde den sig uppåt. Efter att ha brutit igenom det tjocka molntäcket fortsatte det att växa. Det verkade som om det skulle sluka hela jorden, säger kameramannen som förevigade provsprängningen.

Tsarbomben fick USA:s atombomber över Hiroshima och Nagasaki att rodna och var 1 570 gånger starkare än båda bomberna i augusti 1945 – tillsammans.

Radioaktiva fotavtryck

De ekologiska fotavtrycken efter Tsarbomben var omedelbara och bestående. I Severny, en by belägen 55 kilometer från ”nollpunkten”, totalförstördes samtliga hus. Hundratals mil därifrån kollapsade husfasader, tak rasade in, dörrar och fönster sprängdes. Total radiotystnad i en timme.

Ändå hade planeten, visade det sig, undsluppit total ekologisk katastrof.

Tsarbombens eldklot nådde aldrig marken och strödde mindre radioaktivt nedfall än som annars hade blivit fallet. Ändå har Tsarbomben och övriga 130 atmosfäriska och underjordiska kärnvapentest som ägde rum mellan 1954 och 1990 ritat om livsvillkoren på ön Novaja Zemlja – med omnejd.

”Testerna hade allvarliga ekologiska och sociala konsekvenser”, skriver Remus Prăvălie, miljögeograf vid universitet i Bukarest, i en studie i vetenskapstidskriften Ambio 2014.

 

”Царь-бомба.” Tsarbomben. Det största kärnvapen som någonsin byggts och testats. Hittills. Sprängverkan uppmätte 50 megaton trotyl (TNT), vilket var hälften av bombens totala potential. Skådeplatsen var ön Novaja Zemlja i Norra ishavet och datumet den 30 oktober 1961. Foto: Pocatom

Svåra bevislägen för cancersjuka

Det är svårt att härleda specifika cancerfall till direkta höjningar av radioaktiva partiklar i atmosfären vid ett givet tillfälle. Likväl är det tydligt att kärnvapentester är en högst potentiell orsak till de ökade antal fall av cancer bland ursprungsfolk bosatta i kustsamhällen utmed Karasjön, söder om Novaja Zemlja.

Ursprungsfolket i Tjuktjuendistriktet löpte exempelvis väsentligt högre risk att dö i cancersjukdomar under de 30 år som Sovjetunionen provsprängde kärnvapen i Norra ishavet. Riskfaktor var dubbelt hög bland män här än i jämförelse med övriga Ryssland. Och 3,5 gånger bland kvinnor än det nationella genomsnittet, enligt en studie i International Journal of Circumpolar Health 2013.

Samma trender har spårats i USA nära kärnvapentestplatser och urangruvor. Något som så sent som i augusti 2021 ledde till krav på ersättning och upprättelse för så kallade ”downwinders”, personer som drabbades av radioaktivt nedfall efter kärnvapenprov eller levde på marker förgiftade av uranutvinning. I Franska Polynesien har effekterna av den franska statens kärnvapenprov mellan 1966 och 1974 visat sig värre än befarat.

 

De ekologiska fotavtrycken efter Tsarbomben var omedelbara och bestående. I Severny, en by belägen 55 kilometer från ”nollpunkten”, totalförstördes samtliga hus. Hundratals mil därifrån kollapsade husfasader, tak rasade in, dörrar och fönster sprängdes. Total radiotystnad i en timme. Foto: Pocatom

En exklusiv klubb

Massförstörelsevapen skadeverkan var känd innan den första kärnvapensprängningen – Trinitytestet – i amerikanska New Mexico i juli 1945.

Ändå fylldes den exklusiva kärnvapenklubben snabbt på med nya medlemmar under kalla kriget. USA fick snabbt sällskap av Sovjetunionen, Frankrike, Storbritannien, Kina och troligen Israel.

Sedan Berlinmurens fall har även Indien, Pakistan och Nordkorea blivit medlemmar. (Dit hörde aldrig Irak, trots att den amerikanska regeringen ledd av president George W. Bush invaderade och ockuperade landet med just det påståendet.)

Atomföräldrar blir pacifister

Många forskare som var med och bidrog till kärnvapenerans kapprustning har ångrat sig, gjort avbön och istället förespråkat global nedrustning. Däribland fysikern Lise Meitner som tillsammans med Otto Hahn upptäckte kärnklyvningen som blev en förutsättning för kärnvapen och sedermera kärnenergi. Meitner uttryckte senare ånger för sin upptäckt och blev pacifist.

Samma resa gjorde Andrej Sakharov, sovjetisk dissident, människorättskämpe och mannen bakom priset med samma namn. Dessförinnan ”den sovjetiska vätebombens fader” och Tsarbombens arkitekt.

Redan före provsprängningen 1961 hade Sakharov dock börjat tvivla på bombens nytta. 1957 kartlade han vapentesters förmodade följder. Även låga radioaktiva utsläppsnivåer, menade han, kunde kosta tusentals människoliv:

”Att sätta stopp för testerna skulle genast rädda hundratals tusen människors liv”, skrev Sakharov.

1972 gick han också i täten för avtalet som begränsade ballistiska missiltest och tog fram INF-avtalet 1987 mellan Sovjetunionen och USA som avskaffade medel- och kortdistansrobotar (ett avtal som 2019 skrotades av Vladimir Putin och Donald Trump).

Globalt blev Sakharov en förkämpe för global kärnvapennedrustning. Ändå finns det ”ett före och ett efter Tsarbomben”, anser Philip Coyle, före detta chef för USA:s kärnvapentester på 1990-talet:

– Under kalla krigets tidiga skede, före Tsarbomben, restes frågor om moralen kring kärnvapen, farorna med kärnvapen eller ”det vedervärdiga slöseriet med en kapprustning”, som Sakharov själv skrev, säger han till Radio Free Europe.

Tsarbombens eldklot nådde aldrig marken och strödde mindre radioaktivt nedfall än som annars hade blivit fallet. Ändå har Tsarbomben och övriga 130 atmosfäriska och underjordiska kärnvapentest som ägde rum mellan 1954 och 1990 ritat om livsvillkoren på ön Novaja Zemlja – med omnejd. Foto: Pocatom

 
Symbolisk – och reell – kraft

Tsarbombens del i vår historia lär förbli bestående. Som maktdemonstration för fysikens och det militärindustriella komplexets i det närmaste gränslösa möjligheter. Som exempel på vad militär kapprustning kan göra med ekosystem och människor.

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har medfört förståelse kring kärnkraftens nackdelar. Men kärnvapentesterna vid ön Novaja Zemlja har gett upphov till ”lika stora skador för Arktis ursprungsfolk”, konstaterar John McCannon, historieprofessor vid Southern New Hampshire University med fokus på Ryssland, i essän Killing the Arctic, publicerad i universitetstidskriften Origins november 2020.

Även inom filosofin har ”bomben” och dess symboliska kraft, budskap och förödande konsekvenser blötts och stötts i takt med att kärnvapenpjäser briserat på olika provplatser runtom i världen.

Tsarbombens del i vår historia lär förbli bestående. Som maktdemonstration för fysikens och det militärindustriella komplexets i det närmaste gränslösa möjligheter. Som exempel på vad militär kapprustning kan göra med ekosystem och människor. Foto: Pocatom

”Mer än ett vapen”

Atomeran och inte minst Tsarbombens svällande eldklot den 30 oktober 1961 satte själva livet på spel.

Och kan ses som en föregångare till all rädsla, ångest och alla rop efter ändrad kursriktning som klimatkrisen genererat bland breda folklager – samtidigt som den geopolitiska ordningen förblir orubbad. Kärnvapen försvarades som ”ett nödvändigt ont” för att hålla fiender i schack och världsfreden vid liv. Tillväxtssamhällets fossila energiberoende försvarar sig på samma sätt.

Annars tar kaos vid. Bombens strössel.

”Ingenting som människan någonsin har skapat är större än bomben”, skriver Gerard DeGroot, professor i modern historia vid St. Andrews University, i sin bok The Bomb: A Life från 1997. ”Det är mer än ett vapen, det är ett redskap för att återskapa jorden – i fysisk, politisk och filosofisk mening.”

Läs även:

Effekterna av franska kärnvapenprov värre än befarat

Den eviga elden i Centralia

Ursprungsfolk syns inte i covid-19-statistiken

Dela artikeln:

Dela på facebook
Dela på twitter