Av Stefan Strömberg



LEDARE | ”Skydd av blomman nipsippa hotar förvärra cementkrisen”. Med den rubriken toppar Aftonbladet sin nätupplaga den sista måndagen i oktober.
Samma måndag, på DN-debatt, skriver Svante Axelsson, samordnare för Fossilfritt Sverige, att vi måste få ”snabbare och effektivare tillståndsprocesser” när beslut ska fattas om nya järnmalmsgruvor, kalkbrytning eller möjligheten att ta upp de sällsynta jordartsmetaller som det finns rikligt av vid Vätterns stränder.


Slår man ihop de här två texterna inser man snabbt att naturen inte har en chans när den ställs mot ekonomiska intressen.

Vi i Sverige slår oss gärna för bröstet och skryter om hur bra vi är på ”det mesta” i förhållande till resten av världen.
Jair Bolsonaro, Brasiliens president, lyfts i gengäld ofta fram som den värsta av miljöskurkar. Och det kanske han är…

Men varför sålde vi då 36 JAS-plan till denne man som alltså är ett hot mot planetens framtid, med sitt envisa ödeläggande av Amazonas regnskogar? Plan som, naturligtvis, kan användas i kampen mot dem som vill bevara denna jordklotets viktigaste lunga.


Och vad är egentligen skillnaden på Bolsonaros enögda vinstintresse och vårt eget? Kanske att Brasilien är större, men om man gör jämförelsen med vad vi förstör av skogar, sjöar och hav i procent av ländernas yta, är jag inte så säker på att jämförelsen utfaller till vår fördel.


Brasilien har dessutom en stor andel fattiga och därmed också massor av desperata människor som röjer skog för sin överlevnad och inte bara för att kunna konsumera på en orimligt hög nivå.



Läser man det som skrivs i Aftonbladets artikel och sammanför det med förslaget att det ska bli både enklare och snabbare att få de papper som ger tillstånd att komma åt våra naturtillgångar, går det inte att låta bli att dra slutsatsen att vi vill bli mer som Brasilien och mindre som det vi låtsas vara.


”Det är helt sanslöst att i det här läget komma med en sådan här aktivitet. Min slutsats är att regeringen måste sätta stopp för detta. Vi kan inte ha den typen av utökning som skulle kunna stoppa svensk cementproduktion.”


”Den typen av utökning”, som Moderaternas näringspolitiske talesman Lars Hjälmered talar om, är en utökning av ett naturreservat på Gotland som skulle kunna bidra till att rädda nipsippan liksom värdefulla kalkbarrskogar, alvarmarker och våtmarker.
Enligt rubriken är det dock, som sagt, cementen vi ska vara oroliga för.

Perspektiv och reflektion är nyckelord om vi ska kunna få till en politik och en beteendeförändring som är bra både för vår planet och för människor över hela vår jord. Störst ansvar har naturligtvis vi som lever i den rika delen av världen. Därför blir det också extra märkligt när vi tar oss rätten att skövla skogar och förstöra vattentillgångar (Gotland) för att rädda vår materiella välfärd, samtidigt som vi förfasar oss över andra länders beteende. 


Det finns naturligtvis ingen anledning att inte kritisera Kinas användning av kol eller Brasiliens förstörelse av regnskog, men anklagelserna blir ihåliga när vi i själva i princip gör samma sak. 
Dessutom vore det intressant att undersöka hur stora våra klimatavtryck per capita utomlands är i jämförelse med andra länder. Jag tänker på saker som konsumtion av produkter tillverkade utomlands och alla turistresor. 2018 var det, till exempel, så att 65 procent av de växthusgaser som släpps ut på grund av vår konsumtion skedde i andra länder.

Det budskap som media förmedlar är tämligen glasklart. Vi kan inte rädda en ynklig liten blomma när hela vår klimatsmarta tillvaro står på spel. Cementen är en förutsättning för det fossilfria stål som ska användas till elbilar och fundamenten där höghastighetstågens räls ska löpa och bidra till en framtid utan koldioxidutsläpp.

Alla och envar måste ju inse att när sådana intressen står på spel, kan vi inte ta hänsyn till naturen och dess mångfald.
Att hela resonemanget utgår från en världsbild och värderingar som sätter ekonomi, konsumtion och tillväxt framför skogar, fred och rättvisa är inte något vi ska bry oss om.

Och skulle någon göra det är budskapet glasklart: Titta på Brasilien, titta på Kina… De är mycket värre än vi. Dessutom förstör vi i Sverige faktiskt vår natur på ett klimatsmart sätt.