REPORTAGE:
Colombianska staten döms för våldtäkt och tortyr av journalist

REPORTAGE
- PUBLICERAD 2021-10-21
Colombianska staten döms för våldtäkt och tortyr av journalist
Den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter har dömt den colombianska staten som ansvarig för kidnappning, våldtäkt och tortyr av den prisbelönta reportern Jineth Bedoya.
Våren 2000 kidnappades hon i ett högriskfängelse i Bogotá och våldtogs och torterades sedermera av paramilitära medlemmar i vad som förmedlades som ett kollektivt hot mot hela Colombias presskår.
Av Klas Lundström
COLOMBIA | Den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter dömer den colombianska staten för kidnappning, våldtäkt och tortyr av Jineth Bedoya, prisbelönt reporter för bland annat El Espectador och El Tiempo, två av landets största dagstidningar.
Det var i maj 2000 som 26-åriga Bedoya, då knuten till El Espectador, arbetade med ett reportage om den colombianska statens ”krig mot terrorismen”. Ett arbete som innebar en kartläggning av Colombias då största paramilitära grupp AUC, med dokumenterade kopplingar till landets oligarki och storgodsägare. I samband med ett besök i högriskfängelset La Modelo i huvudstaden Bogotá där hon skulle intervjua en paramilitär ledare kidnappades, drogades och frihetsberövades Jineth Bedoya.
Timmarna senare våldtogs och torterades hon av män som sa sig arbeta för AUC-ledaren Carlos Castaño.
– Lyssna nu, det här är ett meddelande till hela Colombias presskår, sa gärningsmannen i samband med våldtäkten, rapporterar bland annat The Atlantic.
Jineth Bedoya påträffades senare av en taxichaufför, bunden och övergiven på en soptipp utmed en vägkant.
Kidnappad – en andra gång
Som om det inte vore nog kidnappades Jineth Bedoya en andra gång 2003. Då var hon knuten till El Tiempo, men även den här gången arbetade hon med ett reportage om paramilitära grupper.
Men 2003 var kidnapparna ett förband som tillhörde vänstergerillan Farc. När högre uppsatta gerillaledare fick höra talas om kidnappningen frisläpptes Jineth Bedoya och hennes medföljande fotograf och båda erbjöds ersättning för förlorad utrustning och medhavda pengar.
– Vi godtog inte ursäkterna och jag sa att jag aldrig skulle acceptera någon hjälp från gerillan, sa Jineth Bedoya i en intervju med International Women’s Media Foundation.
Lång väg till upprättelse …
År 2011, elva år efter kidnappningen i det statligt kontrollerade fängelset La Modelo, vittnade hon om sina upplevelser och trauman inför den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter.
– När ni tittar mig i ansiktet, var säkra på att ni även ser de tusentals och åter tusentals colombianska kvinnor som inte har möjligheten att säga sin mening i dag, sa Jineth Bedoya under sitt vittnesmål.
Vittnesmålet blottlade ett liv som hade knäckts – och om hur våldtäkten, tortyren, kidnappningen och förnedringen inte enbart hade drabbat henne i egenskap av journalist, utan i allra högsta grad också som kvinna.
– Vi bar alltid på en rädsla om att något kunde hända oss när vi bevakade konflikten, men nu lever jag även med skräcken om vad som kan hända mig bara för att jag är kvinna, den där specifika sårbarheten, sa hon.
… och rättvisa
Jineth Bedoya var, precis som hon själv sa, en i en ändlös lång rad av offer för fysiskt, psykiskt, sexuellt och summariskt våld under det halvsekellånga inbördeskrig i Colombia. En väpnad konflikt som upphörde i och med ett historiskt fredsavtal 2016. Och för Jineth Bedoya har rättvisa slutligen hunnit ifatt henne i den mån att tre enskilda män knutna till den paramilitära organisationen AUC dömdes för inblandning i bortförandet 2000.
Men den 18 oktober i år fann den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter även staten Colombia skyldig till kidnappning, tortyr och våldtäkt i fallet Jineth Bedoya.
”Domstolen har dragit slutsatsen att [den colombianska] staten var medveten om situationen med en verklig och överhängande risk för att [Jineth] Bedoya skulle kunna bli föremål för en attack som kunde äventyra hennes liv eller personliga integritet”, skrev domstolen i sitt förkunnande.
En dom och ett ansvarsutkrävande som ”Colombia till fullo accepterar”, twittrade landets president Iván Duque.
Den colombianska statens indirekta och nu tilldömda inblandning och ansvar för övergreppen på Jineth Bedoya våren 2000 är i linje med det systematiska våld som paramilitära organisationer med nära band till statliga säkerhetsstyrkor satte i system redan i den väpnade konfliktens linda, på 1960-talet.
Krav på ”effektiv rättvisa”
Jineth Bodoyas tidigare arbetsgivare, El Tiempo, ser Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheters dom som ett framsteg. Tidningens ledarredaktion lägger emellertid in ett förbehåll för att mer krävs innan det är möjligt att tala om någon verklig och långsiktig rättvisa:
”Någon effektiv rättvisa kommer inte att gå att tala om ifall den här domen inte markerar ett före och ett efter, både i kampen mot alla former av sexuellt och könsbaserat våld, från de mest grymma till de mest vanliga, som att garantera att kvinnliga journalister inte blir utsatta för dessa plågor i sitt arbete”, skriver El Tiempos ledarredaktion.
För Jineth Bedoya personligen är domen ”historisk” – och en upprättelse.
– Inte bara för mig personligen, utan för alla journalister som mördats eller tvingats i exil till följd av sitt arbete med att skildra och garantera vad som händer i Colombia, säger hon till Reportrar utan gränser, som varit en av många organisationer som bistått Jineth Bedoya i sin mångåriga kamp för upprättelse och rättvisa.
Fakta | Colombias inbördeskrig
Enligt Colombias nationella center för historiskt minne miste mer än 220 000 personer sina liv till följd av inbördeskriget, mellan åren 1958 och 2013. De flesta – 177 307 – var civila och 40 787 medlemmar i olika stridande parter.
Colombias väpnade konflikt kostade 45 000 barn livet. Otaliga civila förblir ”försvunna”, däribland 8 000 minderåriga. För fackligt aktiva, journalister, medlemmar av vänstergrupper och organisationer för ursprungsfolk var direkta måltavlor för paramilitära organisationer.
Över fem miljoner colombianer tvingades överge sin hem mellan 1985 och 2012, vilket länge gjorde Colombia till ett av världens värst drabbade länder när det gällde personer på flykt i sitt eget land, med uppemot tre miljoner internflyktingar när konflikten rasade som värst.
Fredsavtalet 2016 belönade dåvarande presidenten Juan Manuel Santos med Nobels fredspris, men inte den andra signaturparten i avtalet, Farcgerillan.
Källor: NCHM, Unicef, Tabula Rasa Institute.